Att ha en talman i Sveriges riksdag är något som går tillbaka till ståndsriksdagen då adeln, prästerskapet, borgarskapet och bondeståndet hade sina egna talmän.
Benämningen talman användes första gången 1689 då bondeståndets företrädare Gudmund Jonsson i Bjärke använde just den titeln när han skrev under det årets riksdagsbeslut.
Traditionellt kommer talmannen från det största riksdagspartiet, vanligen ett parti i regeringsposition.
Under tvåkammarriksdagen 1866 till 1970 fanns det två talmän. Under den borgerliga regeringen 1976–1982 var dock talmännen socialdemokratiska.
Förklaringen var att statsminister Thorbjörn Fälldin inte ville avlägsna den populäre socialdemokratiske talmannen Henry Allard.
Henry Allard är också den talman som i praktiken suttit längst, då han från 1969 till 1970 var talman i riksdagens andra kammare och 1971 till 1979 i enkammarriksdagen.
Det krav som finns är att talmannen sitter i riksdagen.
Endast två kvinnor har varit talmän, Ingegerd Troedsson, moderat, och Birgitta Dahl, socialdemokrat.
Källa: riksdagen.se