I Sohlmans musiklexikon får den ryske senromantikern Sergej Rachmaninov drygt två spalter och Arnold Schönberg fyra sidor. Bättre illustration än så kan man inte få av den sedan länge alltför djupa sprickan mellan den genomsnittlige konsertbesökaren och delar av den akademiska världens musikexpertis. De flesta konsertbesökare skulle säkerligen inte protestera om proportionerna mellan de båda artiklarna var den omvända i en eventuell nyutgåva, ett förhållande varje konsertarrangör är väl medveten om.
En sökning i Stockholms Konserthus historiska arkiv visar också att Rachmaninovs verk spelats vid hela 311 tillfällen medan Schönbergs musik förekommit 145 gånger.
