Svensk polis och räddningstjänst för löpande dialog med kollegor i Ukraina för att förstå hur svenska myndigheter ska agera i en krigssituation. Deras källor anger hur polis och brandmän fungerar som måltavlor i kriget.

Det spända omvärldsläget och kriget i Ukraina gör att myndigheter i Sverige ser över sina verksamheter och försöker dra slutsatser kring hur man kan anpassa och förbereda den egna verksamheten för en liknande situation.

Stefan Hector, polismästare i Stockholm, ser ett starkt behov av att få kunskap om polisens arbete i en krigssituation och för därför en dialog med Europols ukrainske representant i landet.

– Ska man bygga ett totalförsvar med bara en teoretisk bas så kommer man att teoretisera fram lösningar som i och för sig kan bli bra, men man kan också ta kontakt med kollegor, säger han till Epoch Times, och berättar att det är relativt lugnt i västra Ukraina jämfört med östra delen av landet där väpnade strider pågår.

Polisen är ett mål i sig … Man tar poliser som krigsfångar eller dödar dem i värsta fall. 

—Stefan Hector Polismästare, Stockholm

I väst skrivs fortfarande p-böter ut och polisen arbetar på ungefär samma sätt som i fredstid och ingriper som vanligt vid till exempel vålds- och narkotikabrott.

– Det som ändå är ett wakeup- call, eller en obehaglig insikt, är att vi levt i en föreställning om att den svenska lagstiftningen ska skydda stridande och icke-stridande, men så blir det inte i en angripares perspektiv. Polisen är ett mål i sig. Man bekämpar polismän, särskilda polisiära enheter, bilar, infrastruktur och polisstationer och man tar poliser som krigsfångar eller dödar dem i värsta fall, säger han och framhåller att insikten om att polisen inte är en skyddad verksamhet, utan ett direkt mål för angriparen, ställer helt andra krav på polisverksamheten än vad man har kapacitet till i Sverige i dag.

En annan viktig lärdom svensk polis fått av de ukrainska kollegorna är att krig resulterar i oerhört många nya brottsutredningar. Det behöver ses i ljuset av att polismakten i en krigssituation redan är satt under stort tryck och att fler brottsutredningar ökar arbetsbelastningen ytterligare. Hector nämner att Ukraina registrerat 15 000 krigsbrott fram till den 7 juli i år, en siffra han nu tror kan ha fördubblats. Ukrainsk polis får vad han erfar också hantera brott som begås av kollaboratörer, spioner och människor som hjälper de ryska förbanden samt ryska specialförband som gömmer sig i ukrainska städer.

– Jag vågar påstå att det är en bistrare tillvaro än vad vi i Sverige föreställt oss tidigare.

Han nämner att man har en dialog med Försvarsmakten i Sverige kring vad informationsutbytet med respektive kollegor i Ukraina kan ge. Det gäller bland annat hur polisens uppgifter ska fungera relaterat till Försvarsmaktens uppdrag. Man försöker i förväg få svar på frågor som till exempel hur lång tid det tar för försvaret att komma på plats vid en incident och vilka krav man då behöver ställa på polisen. Det finns också saker som han tror att bevakningsbranschen kan dra lärdomar av.

– Det behövs en högre kapacitet för både skydd och verkan, eller större vapen och tjockare stål om man vill uttrycka sig så i stället, säger han och poängterar att stridskapaciteten är oerhört viktig för den ukrainska polisen och därmed också behöver vara det för svensk polis i en krigssituation.

– Både det faktum att polisen är ett mål och att belastningen ökar vad gäller nya typer av brottsärenden förändrar ju polisarbetet. Men i grunden, och det ska man inte glömma bort, är det detsamma: att upptäcka brott, ingripa mot brott och att utreda brott. Skälet till det är att försvarsviljan till stor del vilar på ett fungerande civilsamhälle och i ett fungerande sådant gäller lag och ordning. Den vanliga ordningshållningen och brottsbekämpningen är nödvändig även under mycket svårare förhållanden. Detta är vårt intryck från kriget i Ukraina, säger Stefan Hector och poängterar att polisen skyddar Sverige mot de inre hoten medan Försvarsmakten skyddar landet mot de yttre.

Peter Arnevall, förbundsdirektör och räddningschef vid Storstockholms brandförsvar, berättar om myndighetens informationsutbyte med den ukrainska räddningstjänsten.

– De erfarenheter och lärdomar vi dragit hittills är snarlika de polisen har. Räddningstjänsten i Ukraina är måltavlor och beskjuts. Runt 150 brandstationer är utslagna och många brandmän stupar i striderna, säger han.

På samma sätt som för polisen i västra Ukraina är det för räddningstjänsten, där fortsätter verksamheten ungefär som vanligt.

– Något som gått upp för oss i det här perspektivet är att de tilläggsuppdrag vi har att i händelse av höjd beredskap, som bland annat röjning av oexploderad ammunition, är oerhört viktiga men inte något vi är dimensionerade för i dag. Vi är anpassade för fredstid, poängterar han och berättar att MSB nyligen initierat fler utbildningar för att höja kompetensen för röjning av biologisk och kemisk ammunition.

– För att Försvarsmakten och Polisen ska kunna bedriva sin verksamhet så måste det finnas en kommunal räddningstjänst bakom som tar hand om raserade och brinnande byggnader och röjer oexploderad ammunition.

Arnevall lyfter också fram hur utmanande och svårt arbetet är för räddningstjänsten i Ukraina.

– I de områden där strider förs utsätts civilbefolkningen för ett oerhört lidande. Räddningstjänsterna har fått inrikta sig på att med enkla och begränsade medel göra vad de kan för att rädda människor ur brinnande hus, bombade byggnader och sönderskjutna bilar. Ofta med en stor risk att själva bli beskjutna. Samtidigt är det nästan som vanligt i andra delar av Ukraina, säger han och beskriver den bild han fått av kollegorna i öst som mycket varierande, från fullskaligt krig till något mer eller mindre vardagligt liv. 

Han ser även en stor utmaning i hur räddningstjänsten måste hantera stora stora mängder oexploderad ammunition i områdena som beskjutits, vilket i kombination med skadad infrastruktur gör det svårt för räddningstjänsten att förflytta sig.

På frågan om vad Sverige kan göra för att utveckla räddningstjänsten och andra myndigheter för att förbereda sig för en krigssituation likt den i Ukraina framhåller han civilförsvarets vikt.

– Utöver satsningarna som görs inom det militära försvaret behöver hela det civila försvaret ta stora utvecklingssteg de närmsta åren och bygga resiliens och motståndskraft, till exempel genom att bygga samverkansstrukturer, lagerhålla material, utbilda personal och öva tillsammans, säger han och poängterar att det krävs stora ekonomiska tillskott även till verksamheter på kommunal nivå, som räddningstjänsten, förutom till Försvarsmakten och andra nationella statliga myndigheter.

En annan lärdom Arnevall drar från kriget i Ukraina är att Ryssland inte har respekterat folkrätten och att hela samhället har drabbats på olika nivåer. Han konstaterar att i det moderna kriget drabbas hela det civila samhället, vilket i synnerhet gäller räddningstjänsten, sjukvårdspersonal och polisen, vilka kan bli angriparens måltavlor.

Något annat han anser vara viktigt enligt erfarenheten från kollegorna i Ukraina är behovet av tjänstehundar och hanteringen av ammunition.

– Det går inte nog att understryka behovet av sök- och räddningshundar samt att räddningstjänstens personal utbildas i att identifiera, märka ut och röja oexploderad ammunition, samt att det finns en planering kring hur man hanterar den psykiska påfrestning kriget innebär för personalen, så att den blir hanterbar och därigenom skapar en uthållighet då kriget kan pågå under lång tid.

Han anser att den största utmaningen Sverige har är den mentala förberedelsen, hos både aktörer och myndigheter och den breda allmänheten.

– Framför allt behöver vi göra den mentala förberedelsen att en väpnad konflikt, måhända osannolik, kan inträffa i Sverige. Vi behöver förbereda oss därefter. En stor del av det arbetet handlar om att förstå vad ett krig innebär, vilka konsekvenser det får och hur det kan påverka oss. Ta bara ett sådant exempel som att många människor inte är medvetna om att det är totalförsvarsplikt som gäller i Sverige, vilket betyder att oavsett om du genomfört värnplikt eller civilplikt eller inte så har du en lagstadgad skyldighet att kunna bidra i händelse av krig, poängterar Peter Arnevall.

Sverige deltar just nu aktivt i att utbilda ukrainska soldater i Storbritannien för att förbereda dem för strid i hemlandet. Försvarets arméchef, Karl Engelbrektson, har varit där.

Under ett panelsamtal om totalförsvaret, som hölls på Nordens största mötesplats för säkerhetsbranschen på Älvsjömässan i Stockholm, berättar generalmajor Karl Engelbrektson om sina erfarenheter av utbildningen efter att ha besökt Storbritannien och mött svenska instruktörer på plats.

– Det är otroligt gripande att se människor mellan 25 och 50 år som är högt motiverade och egentligen bara vill lämna utbildningen så fort som möjligt och åka hem och slåss för sitt land. Det är fårade människor som är oroliga för vänner och familjer hemma. De går upp klockan fem på morgonen för fysisk träning och får svensk militär utbildning från klockan 07:30 till 18 eller 22 på kvällen. Efter det har de egna befäl som kör vidare med dem till klockan tolv. De tycker inte man behöver sova mer än några timmar, säger han.

Engelbrektson uttrycker att han är mycket stolt över den svenska insatsen. Svenska försvarets instruktörer har fått goda vitsord att man är bland de bästa i att utbilda ukrainska soldater.

– Vi är vana vid ett värnpliktssystem där man tar civilpersoner och ger dem en kort och effektiv militär utbildning, säger han och berättar att den pågår i fem veckor och det måste sättas i relation till att det är fem veckor mer än de som inte får någon utbildning alls.

Det är den brittiska försvarsmakten som ansvarar för tillhandahållandet av utbildningen och de svenska instruktörerna har kommit på Storbritanniens förfrågan. Utbildningen som de ukrainska medborgarna får omfattar bland annat sjukvård, vapentjänst och strid. En viktig del av utbildningen är också folkrätt och krigets lagar. Enligt regeringsbeslut har Försvarsmakten möjlighet att skicka upp till 120 personer till Storbritannien under tidsperioden 12 augusti till 31 december 2022.

Kontakta skribenten:  [email protected]