Vad gör man när barn överreagerar eller överdriver sina känslor?

– Ibland skriker min dotter så att man tror att hon brutit alla ben i kroppen eller håller på att förblöda, och så är det bara en liten, liten skråma när jag tittar. Den där sortens helt överdrivna reaktioner gör mig riktigt irriterad.

Orden uttalades av en mamma på en av mina kurser nyligen, när jag pratade om hur viktigt det är att vi tar barnens reaktioner på allvar. Flera andra föräldrar instämde i hur frustrerande det är när barnen ”spelar över”. En pappa berättade hur hans son fullständigt brutit ihop samma morgon, eftersom lillebror hunnit trycka på hissknappen först:

– 99 dagar av 100 bryr han sig inte ens om hissknappen, så det var ju bara larv! Menar du att jag ändå skulle ha jamsat med och tyckt synd om honom och sagt att jag förstååår att du blir ledsen?!

Jag svarade pappan att jag tvivlade på premissen i det han beskrev. Jag trodde inte att hans son brutit ihop för att han inte fått trycka på hissknappen eller att han bara ”larvade sig”.

– Kan du inte berätta hur morgonen såg ut för sonen, fram till sammanbrottet vid hissen, bad jag pappan.

– Jag vaknade och gjorde mig i ordning. Sedan gick in i rummet för att väcka killarna. Vi hade en mysig stund i sängen innan jag sa till dem att hoppa upp. På väg ut ur rummet råkade jag trampa på ett legobygge, som låg på golvet.

– Åh, det som gör så ont! Hur reagerade du då?

– Jag snäste nog till lite. Blev ju rätt irriterad på att de lämnat lego på golvet, fastän jag sagt att det inte är okej. Sedan hade han en konflikt i köket med sin mamma eftersom youghurten var slut och han blev tvungen att ta filmjölk istället. Och så bråkade de om någon tröja också. Jag tror att det var poliströjan som låg i tvätten och det blev en smärre katastrof. Fastän både dinosarietröjan och Spidermantröjan var rena.

– Men han fick i alla fall i sig mat och han fick på sig kläder?

– Absolut.

– Vad hände sedan?

– Jag sa att det var dags att komma och ta på sig ytterkläderna och då skulle han prompt hämta något uppe på sitt rum. Självklart – det är så typiskt – snubblade han i trappan, men det gick bra. Han slog bara i ena knät lite. Ja, och sedan så satte han på sig skorna och jackan och sprang ut i trapphuset och det var då som han plötsligt ”satte på sirenen” och skrek. För att lillebror tryckt upp hissen. Som lillebror typ alltid gör. Utan att det blir något bråk.

– Okej, jag försöker sammanfatta sa jag, och ritade en bild av en genomskinlig bägare på whiteboarden. Tänk dig att den här behållaren är lika stor som din sons känslomässiga utrymme för motgångar under en morgon. Utifrån vad du beskrivit låter det som att den först fylldes på lite när du snäste över legot. Sedan var youghurten slut och favorittröjan smutsig. Det fyllde också på i bägaren. Därefter snubblade han i trappan och så, till sist, hade brorsan tryckt upp hissen. Det var det där med hissknappen som fick bägaren att rinna över, men jag tror inte att han grät bara över hissknappen. Vad tror du?

– Nä. Pappan drog ett djupt andetag. Det blir ju rätt tydligt när du ritar upp det så här. Det var inte hissknappen han var ledsen över. Det var ju en kass morgon! Hade vi haft en vanlig morgon hade han ju inte brytt sig om hissknappen.

Det finns inga barn som överreagerar.
Om du upplever att ett barn överreagerar betyder det inte att barnet känner fel.
Om du upplever att ett barn överreagerar betyder det att du saknar tillräcklig information för att förstå barnets reaktion.

Jag tror att barns reaktioner alltid är rimliga. Vad tror du?

Petra Krantz Lindgren

Petra Krantz Lindgren är föreläsare och författare, och har bland annat skrivit boken ”Med känsla för barns självkänsla”. Hon arbetar med föräldrar och pedagoger som vill utveckla sina relationer med barn, där grunden är ömsesidig respekt och samarbete. Hon är beteendevetare och har en grundutbildning i psykologi, samtal och kommunikation. Den här texten publicerades ursprungligen på hennes blogg.             

Hjälp oss att driva tidningen vidare! 

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.