Petra Krantz Lindgren: Tvång är inte lösningen
Föreläser och skriver om ömsesidig respekt och samarbete mellan vuxna och barn


Din partner ställer sig mitt emot dig, tittar dig i ögonen och säger, med tydlig betoning på varje ord: Gör som jag säger nu!

Hur reagerar du? Om du är som jag blir du förmodligen först förvånad och sedan förbannad:

– Lägg av, du bestämmer inte över mig!

Tyvärr tycks dina ord möta döva öron, för snart är din partner igång igen:

– Kom hit, säger jag!
– Sitt ner!
– Ät upp!
– Gå och lägg dig!

Jag anar att din ilska inte minskar över tid? Snarare tvärtom. Efter ett tag kompletteras den med upproriskhet:

– Du skall inte tro att du kan bestämma över mig!

Du börjar ”sätta dig på tvären”, försöker utöva din egenmakt på så många områden som möjligt. Går långsamt när du blir kallad på. Sitter på kanten, istället för på hela stolsitsen. Struntar i att dammsuga under soffan när din partner tittar bort. Du vill ju inte känna dig som en ”push over”! Du är ingen som kan bossas runt hur som helst. Du har självrespekt. Vill uppleva inflytande över ditt eget liv. Det är starka och djupt mänskliga krafter som rör sig i dig.

På vissa områden stöter du på hårt motstånd. När du inte vill sitta på hela stolen lyfter din partner helt sonika upp dig och sätter ner dig ”ordentligt”. (Hen är betydligt större och starkare än du är.) När du vägrar klä på dig de framlagda kläderna tar din partner dig i knäet och ”häller” sedan ner dig i byxorna. Innan du hinner blinka dras en tröja över ditt huvud. När du inte vill ligga kvar i sängen (du är ju inte trött!) blir du gång på gång tillbakaburen.

När vuxna tvingar barn att lyda uppstår en maktkamp. En kamp där barnet prioriterar att vinna, framför att må bra.

På andra områden upplever du dock att det går att vinna små segrar. Du har identifierat tre områden där du har ett övertag: toalettbestyr, mat och sömn. Du kan bli tvingad att sitta på toaletten, men ingen kan tvinga dig att bajsa! Du kan behöva sitta vid matbordet, men ätandet, det bestämmer du över själv. Du kan inte välja när du skall gå och lägga dig, men insomningen, den styr du minsann över!

Nej, det här skulle förstås aldrig hända mellan dig och din partner. Ni är ju båda vuxna och anser (förhoppningsvis) att ni mår bäst tillsammans när ni bemöter varandra med respekt. Däremot händer det att bilden jag målar upp utspelar sig i relationen mellan föräldrar och barn. En del föräldrar (och även andra vuxna) har en uppfattning om att barn måste tvingas att göra rätt - för att de småningom skall lära sig och bli välfungerande vuxna.

Men tvång är inte lösningen. Tvång är problemet. När vuxna tvingar barn att lyda uppstår (på samma sätt som mellan dig och din partner i exemplet ovan) en maktkamp. En kamp där barnet prioriterar att vinna, framför att må bra. En kamp som är så djupt existentiell att den kan driva barnet att inte bajsa på flera dagar, att inte äta, att inte sova. Hellre än att ”förlora”.

Bajs, mat och sömn. Har du ett barn som ”krånglar” på något eller några av dessa områden? Då kan det vara värt att fundera över om du hamnat i en maktkamp med ditt barn. Om du finner att så är fallet finns det en väg att komma vidare och det är att backa tillbaka. Släpp kraven på lydnad. Lämna maktkampen. Jag vet, det är svårt! Det kräver tillit till barnets egen kompetens. Till barnets empati. Men ärligt talat, hur bra har krav på lydnad funkat hittills?

Det är vi vuxna, som i kraft av större livserfarenhet och mer kunskap har, och bör ha, makten och ansvaret i relationerna till våra barn. Men vi kan ge barnen ramar inom vilka de får utöva självbestämmande.

Jag anar att en del kommer att läsa den här texten som att jag argumenterar för fri uppfostran. ”Låt ungarna göra som de vill, så blir allt bra!” Det är inte vad jag skriver, och inte heller vad jag menar. Det är vi vuxna, som i kraft av större livserfarenhet och mer kunskap har, och bör ha, makten och ansvaret i relationerna till våra barn. Men vi kan ge barnen ramar inom vilka de får utöva självbestämmande. (Små ramar när barnen är små och större när de blir större.)

– Vill du titta på tv en stund till, eller föredrar du att vi hinner läsa en extra bok i sängen?
– Jag kan hämta dig kl. 18. Om du vill stanna till 19 får du ta bussen hem.
– När under helgen planerar du att göra din läsläxa?

Ett barn som får vara med och påverka (efter sin mognad) på (självupplevt) viktiga områden i sitt eget liv, sätter sig sällan på tvären när det gäller ”småsaker”.

Petra Krantz Lindgren. Foto: Caroline Andersson

Petra Krantz Lindgren är föreläsare och författare, och har bland annat skrivit boken ”Med känsla för barns självkänsla”. Hon arbetar med föräldrar och pedagoger som vill utveckla sina relationer med barn, där grunden är ömsesidig respekt och samarbete. Hon är beteendevetare och har en grundutbildning i psykologi, samtal och kommunikation. Den här texten publicerades ursprungligen på hennes blogg.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.