Partimedlem och mångmiljardär kritiserade Xi Jinping – dömdes till 18 års fängelse
Ren Zhiqiang, talar vid ett forum i Peking, den 18 november 2013. Efter kritik mot Xi Jinping dömdes han till fängelse den 22 september 2020. Foto: China News Service (CNS)/AFP via Getty Images


I dag meddelades att Ren Zhiqiang, tidigare fastighetsmogul och mångmiljardär, dömts till 18 års fängelse för korruption. Ren, som länge varit medlem i kommunistpartiet, försvann i mars i år efter att ha skrivit en text som kritiserade Kinas hantering av covid-19 och refererade till president Xi Jinping som en “makthungrig clown”.

Trots att texten först endast postades i privata grupper så spreds den på sociala medier. Fallet fick stor uppmärksamhet eftersom Ren kommer från en familj med respektabel politisk bakgrund, då hans far tidigare tjänat som viceminister.

I egenskap av så kallad “partiadel”, så har Ren Zhiqiang tidigare kommit undan med kritik som sannolikt skulle ha betytt problem för aktivister eller vanliga, dödliga medborgare. Den frispråkige Ren har tidigare flera gånger levererat särskilt hård kritik mot Kinas statliga medier.

I början av 2016 stängdes Ren Zhiqiangs konto med 37 miljoner följare på mikrobloggen Sina Weibo ner, efter att han kritiserat Xi Jinpings uppmaningar till tv-nätverket CCTV och andra statliga medier att följa partiets linje. “Slösa inte med skattebetalarnas pengar”, uppmanade Ren och frågade sig sedan när folkets myndigheter förvandlats till kommunistpartiets myndigheter.

Episoden från 2016 ledde vidare till ett års skyddstillsyn av Ren Zhiqiang inom partiet. Men den upptrappade kritik han levererade tidigare i år, tillsammans med Xi Jinpings allt mindre tolerans för meningsmotståndare, har nu alltså gjort att Ren uteslutits ur partiet och dömts till 18 års fängelse.

I sin långa text i mars i år uttryckte Ren även förhoppningar om att kommunistpartiet skulle vakna upp från sin ignorans och avsätta de ledare som håller tillbaka partiet, just som man gjorde med “de fyras gäng” i kulturrevolutionens slutskede 1976.

Hela texten finns sparad i webbarkiv på såväl kinesiska som i engelsk översättning från exempelvis Credible Target. Se ett kortare utdrag nedan:

"Our traditional understanding of imperial power is that the country is under the supreme ruler and officials live for the emperor; we’re all in the same boat, our fates are bound together. If there’s no emperor, there’s no country, and there’ll certainly be no positions or power for all his officials. So, it can only be ‘live and die together in the same boat’; the first priority is to protect the boat, protect the emperor – that’s the only way to keep the officials and the people safe.

In a modern country, where the people are in charge, it’s not that everyone is in the same boat, and it’s certainly not that the governing party and the governing party’s leader are tied together with the same fate. In a democratic system, then the democratic institutions can chose who serves as the ship’s captain, and one can recall or replace the captain. At the same time, not only can you swap out the captain, you can also dismiss the chief officer and some of the crew too.

Even in contemporary China, it’s the same, while there doesn’t inevitably have to be one senior leader, and there inevitably doesn’t have to be a ruling party, but it’s impossible not to have protection for the people’s rights and interests.

In this epidemic, you can see reality, the Party is protecting the Party’s interests, officialdom is protecting its interests, the supreme ruler is only protecting his core position and interests. It’s precisely this kind of system which only heeds the destiny of the emperor, it never cares about the people’s situation. When the epidemic had already broken out, no one dared to tell the people without the authorization of the supreme ruler. Not daring to publicize the facts, on the contrary they used the arrest of a group of ‘rumor-mungers’ to restrict and prevent communication about the real situation, and in that way made sure the virus became uncontrollable."

Ren jämförde i sin text flera gånger Xi Jinping med Mao Zedong, och hänvisade till honom som en kejsare utan kläder som får hjälp av statliga medier att reparera de få trasor han har på sig.

Förutom 18 års fängelse för “korruption” och “mutbrott”, dömdes Ren Zhiqiang till drygt fyra miljoner kronor i böter. Enligt domstolen i Peking erkände sig Ren skyldig till alla brott och visade vilja att acceptera sitt straff.

Den hårda domen ses som en varning till andra partimedlemmar eller inflytelserika personer att kritisera Kinas politiska utveckling. Fallet är samtidigt bara ett av flera tecken på växande missnöje inom de egna leden mot Xi Jinpings allt större maktfullkomlighet.

Förra månaden skapade Cai Xia, tidigare lärare vid den centrala partiskolan i Peking, stora rubriker sedan hon öppet i intervjuer jämfört Xi Jinping med en maffiaboss och beskyllt honom för att ha “tagit död på ett parti och ett land” samt gjort Kina till hela omvärldens fiende.

Cai Xia uteslöts från kommunistpartiet men befann sig vid tiden för denna kritik på säker mark i USA, och kommer sannolikt inte återvända till Kina. Cai menade vidare att allt fler personer inom systemet delar hennes synpunkter, men inte vågar uttrycka kritik på grund av rädsla för repressalier.

Det finns nämligen inga tecken på att kommunistpartiet under Xi Jinping kommer bli mer lyhört inför kritik. I samband med detta publicerade Foreign Policy förra månaden en text med den talande rubriken “Xi’s Latest Purge Reflects Climate of Fear“.

Där noterades att utrensningen av meningsmotståndare som tidigare ägt rum bland politiker, militär och statliga företag nu även har spridit sig till polis och rättsväsende. Resultatet blir ett politiskt system låst i en slags ideologisk paranoia, präglat av personkult och en samling “ja-sägare” till beslutsfattare.

Ren Zhiqiangs öde kommer sannolikt att öka såväl motståndet som rädslan för Xi Jinping inom Kinas politiska kretsar, vilket ofta har visat sig vara en farlig kombination.

Denna text publicerades först på nyhetsbloggen InBeijing. Den återges här med författaren Jojje Olssons tillstånd. Åsikterna som uttrycks i artikeln är författarens egna och speglar inte nödvändigtvis Epoch Times åsikter.

Jojje Olsson är journalist och författare bosatt i Taipei sedan 2016. Han levde tidigare i Peking i åtta år, men är nu svartlistad från Kina på grund av sitt arbete. Jojje har skrivit för över 100 svenska tidningar och jobbar nu på sin sjätte bok om Kina. Han har sedan 2010 drivit bloggen InBeijing, som är Sveriges största nyhetssida om Kina. Här finns också InBeijings nyhetsbrev.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för vilseledande information. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi bevakar viktiga nyheter som annars kan ignoreras. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.