Målningar med fågel och blomma i det gamla Kina visar på vidden av den traditionella kinesiska kulturen och filosofin. Detta var en favoritgenre i den klassiska kinesiska konsten från Song-dynastin till Qing-dynastin, och visar på värdet att uppskatta och vara i harmoni med naturen.

Fågelmåleri kan spåras tillbaka till Shang-dynastin (1600-1046 f Kr) och Zhou-dynastin (1046-256 f Kr), då abstrakta fågelbilder graverades på bronsföremål. Det var emellertid under kungariket Wei (220-265 e Kr) som konstnärer började specialisera sig på målningar med fågel och blomma, och temat blev en egen genre.

Konstnärerna fulländade sin teknik. Genren nådde sin höjdpunkt under Song-dynastin (960-1279) och utvecklades vidare under Yuan-dynastin (1206-1368). Den fortsatte att blomstra under Ming (1368-1644) och Qing (1644-1911).

Dessa konstverk var inte enbart ämnade att avbilda naturen; de innehöll också en omfattande symbolism. Den blommande pionen, till exempel, representerar rikedom och välstånd.

Lotusblomman, som obefläckad stiger ur gyttjans djup, står för renhet och moralisk integritet. Krysantemumens läkekrafter betyder ett starkt liv av positiv energi. Plommonblomman, som inte ger vika för den hårda vintern, förkroppsligar uthållighet och beslutsamhet.

Bland fåglarna representerar påfågeln gudomlighet och makt, tranan symboliserar ett långt liv och ett par ankor står för kärlek.

Song

Tekniken i fågelmåleriet mognade under Song-dynastin och många målare specialiserade sig på genren. Det fanns fler målningar med fågel och blomma på det kejserliga hovet än någon annan typ av målning.

Genom att studera fåglarna noga utvecklade konstnärerna ett djup och en variation av tekniker för att avbilda dem realistiskt. Som ett resultat utvecklade Song-konstnärerna en noggrann, fin penselteknik.

Song-kejsaren Hizong (Zhao Ji var hans personnamn) var en ivrig beskyddare av konsten och hade stort inflytande på hur Song-hovets akademiska målarstil skulle utvecklas.

Han var själv en hyllad målare, och hans verk är kända för sin färgrikedom, sin vitalitet och realistiska, noggranna stil. Hans ”Duva på en persikogren” föreställer en färgglad duva på en gren med persikoblommor. Zhao Ji lät bara en av blommorna stå i full blom – övriga är fortfarande i knopp för att lägga fokus på duvan.

I ”En gyllene fasan vilar på hibiskus-gren” avbildar Zhao Ji en fasan som ligger på blommande hibiskusgrenar. Den vrider sin nacke för att titta på två fjärilar som svävar över en bädd med krysantemumblommor. Han skriver också en dikt som en hyllning till fasanens fem dygder: förfining, krigiskhet, mod, välvilja och punktlighet.

De noggranna detaljerna i de båda verken visar att Songs akademiska målare hade nått en hög teknisk nivå.

Yuan

Medan det kejserliga hovet satte tonen för Song-dynastins konstnärliga smak, var det litteraturrörelsen som växte fram och dominerade under Yuan-dynastin. Mongoliets erövring av Kina begränsade konstnärernas möjligheter; de var nu utan hovets beskydd. I sökandet efter en ny riktning influerades målarna av litterära akademiker och började vända sig bort från realismen.

Dessa litterära konstnärer utvecklade olika tekniker, som måleri på frihand, och undvek den mycket polerade tekniken. De strävade efter att återge objektens inre väsen och uttrycka sina personliga känslor i konstverken.

I Zhang Zhongs ”Vissen lotus och vattenfåglar” avbildas ett par mandarinankor på lotusdammens strandkant. En majestätisk hane vaggar fram mot vattnet medan en hona hukar bakom honom. Kattsvansar böjer sig i brisen med några vissna lotublad.

Zhang Zhong använder sig av enkla penseldrag på frihend för att skildra lövverket och kombinerar det med fina, känsliga penseldrag. De monokroma bläcktonerna för ljus och mörker som är genomgående i hela verket är karaktäristiska för den litterära stilen.

Ming

Ming-dynastins fågel och blomma-konstnärer använde variationer av Songs akademinska stil. Den noggranna penseltekniken kom helt klart från Song-akademin, men Ming-dynastins målningar med fågel och blomma var i ett större format med mer komplexa kompositioner, ett överflöd av detaljer och ljusare färger.

Yin Hongs ”Hundra fåglar beundrar påfåglarna” föreställer två påfåglar omgivna av gyllingar, härfåglar, hackspettar, finkar, fasaner och skator som ger liv åt ett körsbärsträd och pioner. Tittar vi närmare har de flesta fågelarterna illustrerats i par. Påfågelparet, en hane och en hona, representerar kejsaren och kejsarinnan, medan de andra fåglarna representerar hovets tjänstemän som hyllar kejsarfamiljen.

I ”Ägrätthägrar och hibiskus om hösten” porträtterar Lu Ji en vacker höstdag på strandkanten vid en damm med lotusblad och blommande hibiskus. Två svävande ägretthägrar kommer in i scenen, den ena efter den andra, för att göra en tredje i förgrunden sällskap. Två mesar är uppflugna på en tårpilsgren som sträcker sig diagonalt medan den svajar elegant i vinden.

Lu Jis penselteknik är fin och flytande, och går hand i hand med kompositionens lyrik – ett annat bra exempel på Ming-hovets stil på fågel och blomma.

Qing

Qing-dynastins hovmålare följde till en början Ming-hovets tradition. Man hade emellertid allt mer kontakt med väst genom handel och jesuit-missionärer. Kejsaren Qianlong anställde till och med en italiensk missionärmålare, Giuseppe Castiglione, till Qing-hovet. Detta kulturella utbyte resulterade i en ny måleririktning.

Giuseppe Castigliones ”Påfågel sprider ut sin stjärtfjädrar” visar överdådiga stjärtfjädrar med bländande mönster. Scenen utspelar sig i en kejserlig trädgård med magnolia, pioner och körsbärsblommor mot jadefärgade berg. Vid en närmare titt på löven och påfågelns hals kan man se olika västerländska tekniker för ljus och mörker, medan bergen är avbildade med den kinesiska tekniken med pensel och bläck.

Kejsar Qianlongs instruktioner när han beställde verket var att det skulle representera en blandning av kinesiskt och västerländskt måleri.

Naturens fauna och flora är en ändlös inspirationskälla för såväl kinesiska som europeiska konstnärer. Ändå är det stora skillnader mellan de olika kulturernas målningar. Särskilt blomstermålning hade blivit en beundrad specialitet under barocken på 1600-talet. De nederländska målarna influerades av den vetenskapliga revolutionen när de gjorde framsteg inom botaniken. Målarna studerade vetenskapliga illustrationer när de gjorde stilleben.

Forntida kinesiska målare hade däremot alltid porträtterat blommor på den plats där de växte naturligt, medan de införlivade den poetiska känslan som kombinerar måleri, poesi och kalligrafi – känt som ”de tre perfektionerna”.

Mike Cai har en examen från Fei Tian Academy of the Arts I New York och går för närvarande på University of California-Berkely.