Det finns gott om gamla traditionella berättelser från Kinas femtusenåriga kultur. Det är moralstärkande och sedelärande historier från skilda epoker och dynastier. Berättelserna handlar ofta om modiga och godhjärtade människor som gör goda gärningar och att godhet alltid lönar sig.
Den här historien handlar om konsekvenserna av att vara ohederlig i affärer.
Yufu levde under Vår- och höstperioden och han ville absolut inte leva i fattigdom. Många av hans vänner och bekanta blev förmögna genom att göra affärer så han ville också försöka. Först frågade han sin vän Jiran om råd hur han skulle kunna bli rik. Jiran berättade att efterfrågan på lack var väldigt stor just nu, så han föreslog att Yufu skulle plantera några kinesiska lackträd (lacksumak) som han kunde tappa på sav (lack) och sedan sälja.
Yufu tyckte det lät som en bra idé och bad om instruktioner hur han skulle gå till väga när han planterade träden. Jiran svarade tålmodigt på alla hans frågor. Yufu återvände hem. Redan nästa dag satte han igång, han gick upp tidigt och arbetade till sent på kvällen. Efter en tid med hårt arbete hade han planterat en stor lackträdsodling.
Efter tre år hade träden vuxit sig stora och Yufu var glad. Om hans träd kunde producera 500 kg lack skulle han tjäna en massa pengar. Han tänkte forsla lacket till staten Wu och sälja det där. Anledningen till att han skulle sälja det i Wu var att hans svåger kommit på besök, och sagt: ”Jag gör ofta affärer i staten Wu. Jag vet att det är stor efterfrågan på lack på marknaden där. Där kommer du att få tillbaka din investering många gånger om.”
Yufu var ivrig att bli rik och frågade hur han skulle kunna tjäna ännu mer pengar. Hans svåger svarade: ”Lack är väldigt populärt i staten Wu. Jag har sett hur många lack-säljare kokar löven från lackträdet och blandar avkoket från löven med lacksaven. På så sätt får de ut mer lack och tjänar mer pengar. Folket i staten Wu märker det inte.” Yufu lyssnade noga och började arbeta ännu hårdare. Han ägnade hela natten till att koka löven. Sedan tog han lacksaven och lövsaften och begav sig till staten Wu.
Vid den tiden var relationen mellan staterna Wu och Yue väldigt spänd, och handelsmännen var inte tillåtna att resa, så lack var verkligen eftertraktat i staten Wu. När lackhandlarna fick höra att Yufu hade kommit för att sälja lack blev de väldigt ivriga och begav sig till utkanten av staten för att träffa honom. De hjälpte honom även att skaffa någonstans att bo. När lackhandlarna undersökte lacket blev de förvånade av att det var av så hög kvalitet. De kom överens om ett pris, förseglade lackkärlen och bestämde ett datum när de skulle hämta och betala för lacket.
Så fort handlarna åkt öppnade Yufu de förseglade burkarna och hällde över en del av lacket i ett annat kärl för att sälja senare. Han spädde ut innehållet i burkarna med lövsaften, blandade och förseglade burkarna igen. Men han hade bråttom och lämnade spår av sin ohederliga handling. Dagen efter när lackhandlarna kom för att hämta sina varor märkte de att förseglingarna var brutna. Då förstod de att de blivit lurade så de ursäktade sig, sade att de skulle komma tillbaka några dagar senare och åkte därifrån.
I flera dagar satt Yufu på ett hotell och väntade på dem, men de kom aldrig tillbaka. Med tiden blev lacket förstört eftersom det hade blandats med avkoket från löven. Så det slutade med att Yufu inte sålde något lack alls och allt hans kvalitetslack gick förlorat. De lurade handelsmännen klagade på honom och sade: ”Som handelsman måste du vara hederlig. Du kan inte lura folk och försämra varans kvalitet. Du har förnedrat dig och gått för långt, vem kommer att tycka synd om dig nu?” Yufu hade inga pengar kvar så han kunde inte resa tillbaka till staten Yue. Det enda som återstod för honom var att tigga om mat i staten Wu. Men där skrattade folket åt honom och det slutade med att han dog av svält i staten Wu.
Översatt till engelska av Dora Li. Berättelsen är återpublicerad med tillstånd från boken “Treasured Tales of China,” Vol 1.
Översatt från engelska till svenska av Epoch Times Sverige.
