Mycket av det materiella välstånd vi upplever idag är skapat av någon annan. Det finns något fint i just detta, att det vi bygger upp i dag kommer att ligga till grund för framtida generationer.

Man brukar säga att det är tråkigt att se på när färg torkar men med åren har jag mer och mer börjat uppskatta just den här typen av aktivitet. Att starta en process och se hur den sakta men säkert fullbordar sig själv.

Det ett tag sedan nu som jag rapporterade om hur Nämnden för hemslöjdsfrågor finansierade ett projekt där två slöjdare drev en podd om krympburkar. I korta drag görs en krympburk genom att man borrar ur en färsk trädstam och sätter i en torr botten. När det färska träet torkar så krymper det och klämmer fast den torra bottnen. Genom en djupare förståelse av materialet kan en burk skapas utan vare sig spik, skruv eller lim. Magin i skapandet av en krympburk består inte i själva borrandet och täljandet. Maginbestår i den process som per automatik sker under torkningsprocessen.