På vilken plats mår du som allra bäst? Var känner du dig som mest levande och lugn på samma gång? Innan du läser vidare vill jag verkligen uppmana dig till att stanna upp några sekunder och verkligen svara på frågorna.

För mig är det i naturen. Allra helst ensam.

Naturen viskar mjukt till mig att släppa taget, att allt är okej. Vinden som vänligt rör vid min hud, påminner mig om att andas. Fåglarnas kvitter och solens värmande strålar uppmuntrar mig att sluta ögonen och lyssna. Inte på mina virvlande tankar, utan på trädkronornas sång. Sakta men säkert slappnar kroppen av.

Stillhet, närvaro och tacksamhet. Dimman i mitt inre skingras och jag ser åter klart. Ett genuint leende breder ut sig i mitt avslappnade ansikte. När jag öppnar mina ögon förundras jag över storheten i de minsta av detaljer. Mossans skönhet, en skalbagges glänsande vingar och ljuset som silas genom lövverket. Här är jag fri.

I naturen hämtar jag min drivkraft, min inspiration och mitt mod.

Naturen fyller mig av förundran. Hur kan ett litet ekollon växa och bli en stor och magnifik ek?

Hur vet en spindel på vilket sätt den ska väva sitt nät? Eller ens att den ska göra det?

Hur vet flyttfåglarna vart de ska flyga och när det är dags att återvända igen?

Det finns så otroligt många saker att fascineras över. Bara en sån sak som hur våra kroppar fungerar! Det är helt fantastiskt hur varenda liten cell sköter sin uppgift och att alla processer fungerar.

Vi är omgivna av mirakel överallt, varje dag.

Jag tycker att förundran är en så himla fin känsla. Små barn är experter på den, de utforskar världen med nyfikenhet och närvaro. Varje dag innehåller äventyr! Den här nyfikenheten och förundran har tyvärr en tendens att försvinna när vi blir vuxna. Men kanske är vi många som skulle må bra av att se världen lite mer som genom ett barns ögon?

Jag har lättast för det i naturen. När jag stannar upp och verkligen ser alla dessa mirakel – fylls jag av tacksamhet, kärlek, förundran och framförallt ödmjukhet. Allting hänger ihop i den vackraste symbios.

Hur har du det med nyfikenheten? Såg du den lilla hjortfamiljen som gömmer sig i diset, i ovanstående foto?

Något som oroar mig, är att många människor lever så avskärmade från naturen idag. Att stora delar av världens befolkning växer upp och lever hela sina liv i konstgjorda (av människan skapade) miljöer. Är det inte lite sorgligt att gemene man har så dålig koll på vilka livsmedel som är i säsong, under olika delar av året? I dagens globaliserade värld, har vi vant oss vid att matbutikerna har mer eller mindre samma utbud året runt – och vi mumsar glatt både tomater och sallad mitt i vintern.

Är det inte lite otäckt att det finns barn som inte vet varifrån mjölken kommer eller hur grönsakerna växer? Det skrämmer mig att naturen ofta ses som någon slags rekvisita i bakgrunden och att många är så avskurna från den. Grejen är ju den, att vi är en del av naturen. Jag tror varken det är hälsosamt eller att vi mår bra av att leva som packade sillar i betongmiljöer, där de flesta jäktar runt som små skållade illrar. Med det sagt, är det här inlägget inte tänkt att fokusera på ‘kampen’ mellan stad och landsbygd. (Det finns såklart för- och nackdelar med både stad och landsbygd, samtidigt som de är beroende av varandra).

Det jag skulle komma till, är att människans avskärmning från naturen (enligt min mening) är en starkt bidragande faktor till de problem vi har idag. Både när det gäller de miljö- och klimatmässiga delarna, men även när det kommer till frågor som rör hälsa och välmående.

Study nature, love nature, stay close to nature. It will never fail you.

– Frank Lloyd Wright

Eftersom naturen är vår naturliga miljö, mår vi inte bra av att vara avskärmade från den. Det blir lite som att försöka få en fisk att leva på land, eller en pingvin att leva i öknen…

Sverige är ett fantastiskt land på många sätt – med böljande ängar, djupa skogar och glittrande sjöar. Det finaste av allt är att alla har tillgång till vår natur, tack vare allemansrätten ♥

Slutligen vill jag dela med mig av ett litet filmklipp (2 minuter långt) som både är sevärt och tankeväckande:

Sandra Junhammar brinner för yoga, hållbar livsstil och personlig utveckling. Hon har valt ett liv i frivillig enkelhet och tagit en paus från jobbet som byggnadsingenjör. Sandra intresserar sig för självhushållning och strävar efter att leva nära och i samklang med naturen. I sina texter lyfter hon ämnen som rör hälsan och miljön, men också normer, minimalism och downshifting. Förhoppningen är att inspirera andra att frigöra tid och må bättre. Den här texten publicerades ursprungligen på hennes blogg. 

 

Det är halvtidsuppträdande i matchen – den lilla flickan stjäl showen

Den här förföljelsen har pågått i 19 år – känner du till den?