Har ni tänkt på att det finns en paradox när det gäller självkärlek? Att vi å ena sidan ofta får lära oss redan i tidig ålder, att det närmast är lite ’fult’ eller egoistiskt att älska sig själv. Å andra sidan finns det en uppsjö av artiklar och självhjälpslitteratur som uppmuntrar oss till just självkärlek.

För att göra det hela ännu mer komplicerat, utsätts de flesta av oss dagligen för en stor mängd photoshop:ade bilder på ’idealmänniskor’. Adderar vi därtill alla reklambudskap som hävdar att vi inte är bra nog som vi är, ja då är det inte konstigt om vi får komplex och har svårt att uppskatta oss själva.

Nåväl, vad jag vill komma fram till är att självkärlek varken är fult eller egoistiskt. Om något, så är det fint. Jag skulle nästan hävda att det är en nödvändighet för att må bra. För ärligt talat, är det inte ganska svårt att må bra om man ständigt kritiserar och klankar ner på sig själv?

Men vad innebär egentligen självkärlek? Kan man träna på det? Och i så fall, hur gör man? I det här inlägget tänkte jag dela med mig av några tankar och tips.

Kärlek och respekt

Självkärlek kan såklart definieras på flera sätt och ta många olika uttryck, men jag tänker att det i grund och botten handlar om att vara snäll mot sig själv. Att behandla kropp och sinne med kärlek och respekt.

Det kan t ex innebära att ge kroppen vad den behöver – i form av sömn, motion, kost eller vila. Men det kan också handla om att stå upp för sig själv och att sätta gränser.

Personligen gillar jag konkreta tips och idéer, saker som man lätt kan plocka in i vardagen. En sådan sak (som har gjort stor skillnad för mig) är att visa kroppen uppskattning t ex när man duschar eller smörjer in sig med olja/bodylotion.

Man tackar helt enkelt en kroppsdel i taget, vartefter man tvålar/masserar/smörjer in den. Till exempel ’tack fötterna för allt ni gör för mig varje dag’ eller ’tack magen för att du fungerar så bra’.

Det kan kanske tyckas märkligt, men för mig har det varit väldigt läkande att både ta på och prata med min kropp på ett kärleksfullt och uppskattande sätt.

Ett annat alternativ är att ta några minuter innan man ska sova varje kväll, till att känna in och tacka en kroppsdel i taget. Personligen upplever jag dock störst effekt när man berör den kroppsdel man tackar, och om man säger orden högt. Är man inte bekväm med det, går det ju såklart fint att tänka dem istället.

Ibland när jag känner för att skämma bort min kropp lite extra, så brukar jag göra en sockerskrubb! Det är enkelt, miljövänligt och oerhört skönt – samtidigt som huden blir oerhört mjuk och len.

Sockerskrubb till kroppen

6 msk strösocker/kokossocker/rårörsocker
½ msk olivolja/mandelolja
½ msk havremjölk
½ msk citronjuice
lite kanel

Blanda ihop samtliga ingredienser – klart! Använd direkt eller förvara i kylskåp (den stelnar något då). Skrubben verkar såväl exfolierande som återfuktande, lugnande och vårdande. Tvåla inte in kroppen efteråt, utan skölj bara av skrubben och torka försiktigt bort överflödig olja med handduken.

Till ansiktet: gör en mindre sats likt den ovan, men byt ut olivoljan till arganolja.

Saknar du någon av ingredienserna? Havremjölken kan t ex ersättas med (en större mängd) havregryn och vatten. Det går även fint att tillsätta exempelvis honung eller spirulina om man skulle vilja.

Man behöver förstås inte stå i duschen för att ge sig själv kärlek, det går minst lika bra t ex när man torrborstar eller smörjer in kroppen.

Sandra Junhammar brinner för yoga, hållbar livsstil och personlig utveckling. Hon har valt ett liv i frivillig enkelhet och tagit en paus från jobbet som byggnadsingenjör. Sandra intresserar sig för självhushållning och strävar efter att leva nära och i samklang med naturen. I sina texter lyfter hon ämnen som rör hälsan och miljön, men också normer, minimalism och downshifting. Förhoppningen är att inspirera andra att frigöra tid och må bättre. Den här texten publicerades ursprungligen på hennes blogg.