Myterna visar oss vägen hem
Introduktion
Myter har alltid varit vår karta över det okända. En detalj från Lenox Globe, den näst eller tredje äldsta världskartan, som man tror skapades 1510.


I artikelserien ”Myterna visar oss vägen hem” resonerar James Sale kring varför myter fortfarande är nödvändiga för att förstå vår plats i universum, kanske till och med för vår överlevnad.

Den moderna världen förlorar långsamt förmågan att förstå myter. Det kom som en lavin med en försiktig början på 1600-talet, under upplysningen hade det blivit en snöboll, och under 1900-och 2000-talet är lavinen en våg av frusen död som väller över oss. Till och med ordböckerna vittnar om denna sorgliga verklighet: ord frusna på en sida, precis som vår felaktiga förståelse om vad en myt är.

Alltsedan upplysningstiden har kunskap prioriterats framför mytisk gestaltning för att förstå verkligheten.  En gravyr från 1772 års utgåva av “Encyclopédie.” Sanningen, överst i mitten, omges av ljus och avtäcks av figurerna till höger, Filosofin och Förnuftet.  

Vet du vad en myt är? Och varför den är viktig att förstå? Hur kan myterna hjälpa oss idag?

Enligt Shorter Oxford English Dictionary är myten ”en helt fiktiv berättelse”; enligt en annan ordbok är det ”en allmän tro som är osann eller utan grund”. Dessa definitioner upprepas i alla ordböcker. ”Faktumet” är att myten nu är allmänt förstådd som en osann berättelse, men som vi ändå gillar eftersom vi gillar historier! Det är sant att ursprunget till ordet ”myt” kommer från grekiskan och betyder fabel eller berättelse.

Här finns två viktiga poänger som vi måste förstå: för det första att en myt därmed är oviktig, utan faktagrund och sprungen ur fantasin; för det andra att riktig kunskap finns på en annan domän, en domän som vi kallar ”vetenskap”.

Om dessa poänger verkar rimliga så måste vi tänka om, för konsekvenserna av dessa uppfattningar, till och med om de är undermedvetna, går mycket djupt. Vi märker av konsekvenserna i våra utbildningssystem då matematik och vetenskap i allt högre grad ses som viktigare än humaniora och konst, så man pumpar in pengar i den typen av ämnen. I egenskap av vetenskapliga och tekniska ämnen blir de respekterade, medan konsten – bortsett från några få exempel – är utarmad; ordet ”poet” används nästan föraktfullt i såväl Storbritannien som i USA. Poeterna uppmärksammads knappt alls inom mainstream!

Men verkligheten ser annorlunda ut. För, som partikelfysikern Brian Fox noterade: ”berättelser kan ses som en primär sinnesrörelse”. Vi kan inte förstå verkligheten annat än genom berättelser. Till och med vetenskap måste hänfalla till berättandet (eller är det fabel, eller myt?) för att förklara sig själv.

Ta dess mest kända berättelse som exempel: Big Bang! Vad är det? Inte mer än en historia som människan kan förstå. Vetenskapsmän gillar föstås att ”föreställa sig” det eftersom vetenskapsmän säger så, det måste vara sant eller vara en sann historia, trots att historien till och med för en vanlig betraktare verkar förändras – exempelvis tidsramen – i takt med att den utvecklas: på 1990-talet löd teorin att universum var 15 miljarder år gammalt; nu är vi ”säkra på ” att det är 13,7 miljarder år gammalt. Låt oss förtydliga: 1,3 miljarder år är inte en liten skillnad! Men det förklaras dock med ordet ”utveckling”, som vi ska återkomma till inom kort.

Myt är inte fiktion i betydelsen osann, utan en historia i vilken en djup sanning kommuniceras eller förkroppsligas. Faktum är att de viktigaste sanningarna alla överförs via myter. Vad är det är för sanningar som är så djupa, och varför är vi inte medvetna om dem?

För det första, vi känner inte till dem eftersom vi har förlorat förmågan att se myter, och själva sanningarna är osynliga. Det stämmer: de är osynliga. När vi tänker på saken: alla de viktigaste sakerna i världen är osynliga. Tänkandet i sig råkar också vara osynligt. Vi kan inte se tänkandet, förutom kanske för vårt inre öga, där de viktigaste, djupa sanningarna ligger. För att ta ett exempel: vad är viktigare än kärlek, eller godhet, eller idéer, eller värderingar? Inga av dessa saker syns, men ändå skulle vi dö för dem.

Det viktigaste av allt, som går bortom det osynliga som vi redan nämnt, är, i den västerländska traditionen, Gud – som sägs vara ”evig, odödlig, osynlig och alltigenom vis” – och i öst Tao. Tao i Tao Te Chings första rad går till och med bortom det osynliga, för meningen lyder: ”Den Tao som kan beskrivas är inte den eviga Tao. Det namn som kan nämnas är inte det eviga namnet.” Osynlig? Även ohörbart och utan röst.

"Ikaros flygtur" av Jacob Peter Gowy. Myten om Ikaros påvisar faran med hybris.

Myter synliggör det osynliga så att människan lättare kan förstå hur verkligheten – Tao, Guds natur – är, och därmed ändra på vårt beteende i enlighet med den för att undvika det som grekerna kallade hybris. Det är hybris som förstör oss.

Så, ja, det är viktigt att kunna förstå myter – vår framtid hänger på det. ”De dödas bok” från det gamla Egypten säger (fritt översatt): ”Hela världen som ligger nedanför har ställts i ordning och fyllts på med innehåll av de saker som finns ovanför; för sakerna nedanför har inte makt att bringa ordning i världen ovanför.” En tydlig påminnelse om dödlighet och människans natur och dess begränsningar.

För att förtydliga det jag vill säga, minns du Edens lustgård? Kommer du ihåg att det fanns två träd: Kunskapens träd och Livets träd. Sorgligt nog sträckte sig människan efter Kunskapens träd. Vad betyder detta? Människan sträckte sig efter fakta, information, säkerhet, eller det synliga, framför Livets träd som var det fantasifulla, tillitsfulla, det ovissa eller det osynliga.

Adam och Eva väljer frukt från Kunskapens träd. Gravyr av Albrecht Dürer 1504.

Men det som blir tydligt med historien är att det här valet betyder döden. Den etymologiska betydelsen av själva ordet ”vetenskap” är kunskap, och vem kan förneka att hela planeten nu betänkligt närmar sig sitt eget självgenererade Armageddon på grund av vetenskapen? Kunskap av det här slaget har förorenat planeten, uppfunnit atom- och biologiska vapen, och mycket mer. När USA, Nordkorea och Ryssland, för att inte nämna Kina, på olika sätt gör oss nervösa (och det här är inte för att sprida anklagelser), känner vi då inte att världen är i fara?

Ironiskt nog har vetenskapen skapat sina egna myter (även om vetenskapsmän inte kan acceptera att deras uppfattningar är myter) för att vidmakthålla sin egen överlägsenhet och undvika granskning och ansvar. Den skadligaste av dessa myter är den om utveckling.

Forntidsmänniskan ansåg att vi hade en guldålder i vårt förflutna, men den moderna människan slår bort det hela – vidskepelse! – för guldåldern ligger framför oss. Alltid framför oss, vi når givetvis aldrig fram. Och jämte vetenskapens utveckling har vi politisk utveckling vilken har kommit att betyda: Tillåt allmän anarki och gör vad som helst.

Till och med Djingis Khan hade imponerats av andra världskrigets gryheter. Bilden föreställer Djingis Khan-statyn i Tsonjin Boldog utanför Ulan Bator, skapad 2008 av skulptören D. Erdenebileg och arkitekten J. Enkhjargal. Foto: Joel Saget / AFP

Vi har också världens enfaldiga utvecklingshistoria som förutsätter att saker blir bättre trots två världskrig och skräck i en grad som ingen någonsin hade drömt om förut. Till och med Alexander den store och Djingis Khan hade varit imponerade av grymheterna och förstörelsen under andra världskriget, som genomfördes av människor som alla delade idér om ”utveckling”, ”krig för att stoppa alla krig” och ”aldrig mer”.

Att inte beakta och förstå myter får stora konsekvenser, och jag skulle vilja utforska några myter och förklara dess innebörd, så att vi kan få en förståelse av den moderna världen och vad detta betyder för oss.

Den brittiska affärsmannen James Sale är grundare till företaget Motivational Maos som är verksamt i 14 länder. Sale har skrivit över 40 böcker som givits ut på stora internationella förlag som Macmillan, Pearsons och Routledge om ledarskap, utbildning och poesi. Som poet vann han första pris i The Society of Classical Poets tävling 2017.