Det är inte mer än tio år sedan sociala medier slog igenom, men det upplevs som att de funnits mycket längre än så. Under den tid dessa plattformar har etablerats i samhället har vi samtidigt sett uppkomsten av en miljö där särskilda lagar och regler tycks gälla. Det anser Mats Sederholm, skribent och aktivist för DiEM25, och Lars Olofsson, juridiskt ombud för bedrägerioffer.
I Sverige har 76 procent av invånarna ett Facebook-konto och 54 procent använder Facebook minst en gång per dag, enligt Facebooks egen statistik från 2019. Vår vardag utspelar sig på Facebook precis som på en arbetsplats eller i vårt hem, och plattformen har blivit en del av människors sociala och professionella nödvändiga mötesplatser.
Skillnaden mellan Facebooks värld och det fysiska samhället är att det senare utspelar sig inuti ett ramverk av regler som skyddar dig som individ, medan du i den förra förflyttats till en tidsålder där demokratin inte var uppfunnen. Rättslösheten på Facebook drabbar människor dagligdags.
Hur kan det komma sig att en så stor del av befolkningen tvingas leva i denna brottsliga rymd utan att det över huvud taget diskuteras?
På 50-talet och en bra bit in på 60-talet utvecklades en situation där ett av de stora teknikföretagen fick en helt egen särställning – det var bilindustrin. Med dess storlek och inflytande kom den att i flera delar stå utanför de regelverk och den kundorientering som andra företag fick stå under. Biltillverkarna kunde genom lobbyverksamhet förhindra att trafiksäkerhetsaspekten beaktades; besluten om att göra en bil säkrare togs helt utifrån en kall ekonomisk beräkning där eventuella skadestånd till bilister ingick.
I kalkylen ingick också att beräkna vad lagstiftaren kunde införa som kostade något, samt att förhindra lagstiftning så mycket som möjligt. Kunderna; bilförarna och passagerarna, var bara en samling användare som man kallt kunde utnyttja och maximera en vinst från.
Man kan se samma särställning, mentalitet och strategi i flertalet av de stora sociala medierna. Att försöka komma i kontakt med någon på Facebook för att få en rättelse, eller framföra ett klagomål är i princip helt omöjligt. Det finns bara en metod och det är att skriva ett mejl som man inte får någon respons på att det kommit fram, eller någon prognos för när man ska förvänta sig att få ett svar. Detta gäller samtliga som vill få kontakt med Facebook, inklusive myndigheter som polis eller Skatteverket. Någon telefon eller reception finns inte.
Vi har ett demokratiskt och politiskt arv, en politiskt liberal kultur som vill värna om individen, men också ett socialistiskt arv där klassamhället och rättvisan är självklarheter som ständigt återkommer i den svenska debatten. Hur kan det komma sig att politiska företrädare i media dagligdags befinner sig i denna rymd och ändå är så tystlåtna?
Facebook liksom de andra sociala medieleverantörerna har försiktigt tassat fram och in till din privata värld. Man började med att bryta sig in och erbjuda användaren ett socialt forum. Med användarens tillvänjning kunde man sedan registrera dennes beteenden och skapa så kallade prediktionsprodukter, algoritmer som formulerar vad som lockar just dig och utifrån detta sälja annonser. Med detta kunde man slutligen dirigera användaren i önskvärd riktning.
Det är alltså inte direkt du eller användaren som är målet med Facebook, det är vad som finns inuti dig man söker utvinna. Och ju intimare och närmare man kan komma dig desto bättre prediktionsprodukter kan man tillverka. Fortfarande borde denna operation i fyra steg (inbrytning, tillvänjning, anpassning, dirigering) väcka mer debatt. Men den troligaste orsaken till denna framgångsrika trojanska-häst-operation på global nivå är vad som kallas för oundviklighetsdoktrinen. Den innebär att invagga världen i en föreställning om att teknologi måste föra med sig vissa oundvikliga konsekvenser. På så sätt kan man osynliggöra avtrycken från makthavare och friskriva dem från ansvar.
Tittar man på vad som hänt de senaste 4–5 åren kan man konstatera att ett företag som Meta Platforms Inc – moderbolaget till Facebook och Instagram, har blivit bötfällda mer än 15 gånger för brott mot olika nationella och internationella regler som till exempel lagar om konkurrensbegränsning.
Meta har fått betala straffskatt, och för en kort tid sedan blev Meta åtalat i Italien och krävda på 925 miljoner euro i moms som man inte betalat. Det är ingen tvekan om att strategin hos flera av dessa stora tech-företag är att göra så lite som möjligt, tillåta sig det mesta – och sedan får man betala när myndigheter i de olika länderna bötfäller dem.
Det är ingen tvekan om att strategin hos flera av dessa stora tech-företag är att göra så lite som möjligt.
De senaste åren har det blivit en lavinartad utveckling där bedragare med sofistikerade metoder och organisation vilt härjar på sociala medier och där fångar sina offer. Det är bedragare som betalar till exempel Facebook för att annonsera på Facebooks plattform, och i flera år har både myndigheter och drabbade individer som fått namn och bild kapade och brottsoffer som blivit lurade, påtalat detta för till exempel Facebook – men trots alla påstötningar och löften om förbättring, händer i princip ingenting.
Nedmonteringen av människors integritet, deras accepterande av att bli behandlade som boskap, är övergrepp som pågår i det tysta. Det är nu dags för både nationella och internationella myndigheter och organ att ställa krav, utveckla lagstiftning och utöva tillsyn, och få en inblick i hur dessa tech-företag med sociala medier skall tillåtas operera.
Mats Sederholm - skribent och politisk aktivist för DiEM25
Lars Olofsson - juridiskt ombud för bedrägerioffer
