Vad hände med den spontana känslan i musiken efter att det dodekafonisk-seriella projektet förskjutit den? En rätt försvarlig del av musiklivet förbarmade sig och bjöd hem den känslosfär som projektet gjort hemlös. Det var i hög grad populärmusiken som visade denna väg, och den professionella underhållningens förlovade land USA kom därför i den västerländska musikutvecklingens centrum på ett överraskande sätt med sin ragtime, blues, jazzmusik och sina musikaler.

Även i den klassiska musikens sfär, där man ju av hävd ofta arbetar på djupare känslomässiga plan än i populärmusiken, kan många tonsättare sägas ha bjudit in de hemlösa musikaliska känslorna. Under första delen av 1900-talet är några exempel Sergej Rachmaninov, den sene Richard Strauss och våra lokala förmågor Hugo Alfvén och Wilhelm Peterson-Berger.