Svenska myndigheter och företag har köpt in munskydd från fabriker i Kina där misstänkt tvångsarbete förekommer. Själva hävdar de att fabrikerna granskats, men experter anser att man inte kan lita på kinesiska företag.

– Det går inte lita på företag i ett land som styrs av en närmast kriminell regim, säger Petra Lindberg, ordförande i SHRIC-Supporting human rights in China.

Hon menar att såväl staten som kinesiska företag ofta agerar utanför de lagar som finns i landet, och att korruptionen är mycket utbredd.

– Några kontroller går inte att lita på, även om företagen själva åker till regionen så kommer de bara att få se en ”städad” bild av den verkliga situationen, säger hon och tillägger:

– Dessutom är det högst osannolikt att arbetarna skulle våga avslöja missförhållanden eftersom de då riskerar att straffas hårt, inte bara de själva utan även deras familjer.

Nyligen avslöjade SVT tillsammans med den internationella grävredaktionen OCCRP att bland annat Socialstyrelsen, Försvarsmakten, och Sveriges Kommuner och Regioner (SKR), med skattebetalarnas pengar, köpt in munskydd som kommer från fabriker i Kina vilka starkt misstänks för tvångsarbete.

Den här utrensnings-kampanjen som partiet bedriver klassas nu av allt fler som ett folkmord.

– Petra Lindberg, ordförande i SHRIC-Supporting human rights in China

Det handlar om den uiguriska etniska minoriteten i Xinjiang-regionen i nordvästra Kina. Den kinesiska kommunistregimen bedriver en omfattande förföljelsekampanj av uigurer och andra minoriteter i regionen. Människor fängslas och sätts i så kallade omskolningsläger där de utsätts för tortyr, våldtäkter, tvångsaborter och sterilisering.

– Uppskattningsvis sitter över en miljon uigurer i dessa läger under fruktansvärda förhållanden, säger Lindberg.

Situation i Xinjiang har förvärras drastiskt de senaste åren och utvecklingen forsätter i fel riktning.

– Godtyckliga arresteringar är vanligt förekommande och det sker en övervakning av invånarna som närmast kan liknas vid att hela Xinjiang-regionen är ett enda stort fängelse, säger hon och tillägger:

– Den här utrensnings-kampanjen som partiet bedriver klassas nu av allt fler som ett folkmord.

Sedan uppförandet av arbetslägren i Xinjiang har det läckt ut information om att bomull som ingår i produktionen av varor från stora klädkedjor tillverkas via slavarbete.  

– Och nu kommer även uppgifter om att fängslade uigurer säljs för att arbeta i andra regioner i Kina, säger Lindberg.

Munskydden som köpts in till flera svenska kommuner och regioner har tillverkats dels av det kinesiska storföretaget Zhende Medical, som äger en bomullsfabrik i Xinjiang och köper råmaterial i regionen, och dels av företaget Hubei Haixin. Det sistnämnda har haft uiguriska arbetare på sin fabrik i Hubeiprovinsen, och i mars i år kom en rapport om att det förekom tvångsarbete på fabriken.

De svenska myndigheterna hävdar att munskydden inte tillverkats med tvångsarbete, och att de kontinuerligt för samtal med sina svenska leverantörer för att säkerställa att inga missförhållanden finns på fabrikerna. De menar också att de inköpta produkterna, enligt de svenska leverantörerna Mölnlycke och Onemed, vare sig tillverkats i Xinjiang eller av uigurer.

Socialstyrelsens inköpschef, Erik Magnusson skriver i mejl till Epoch Times att "Vi har stämt av med dessa [företag] om de hade någon form av information om tvångsarbete vid den fabrik som munskydden kommer ifrån, och det uppgav de att de inte haft.”

Försvarsmakten å sin sida säger att det ytterst är de svenska leverantörerna som bär ansvaret för att fabrikerna granskas.

SKL kommentus skriver till Epoch Times att de arbetar konsekvent för att det inte ska förekomma tvångsarbete, och att de är medvetna om att det även förekommer i andra regioner. 

”Vi är väl medvetna om riskerna för tvångsarbete av uigurer i fabriker också utanför Xinjiang”, säger Olof Molander, affärsområdeschef på SKL Kommentus Inköpscentral, och tillägger att de sedan i början av oktober arbetar på att följa upp och kontrollera flera leverantörer i Kina.

Han säger också att det enligt uppgifter från Hubei Haixin inte längre finns tvångsarbetande uigurer i produktionen på deras fabrik. 

Enligt en rapport från den australiensiska tankesmedjan Australien Strategic Policy institute har kinesiska myndigheter flyttat tiotusentals uigurer från fångläger i Xinjiang till arbete i kinesiska fabriker runt om i landet.

William Nee, som är expert på affärs- och människorättsfrågor vid Amnesty International i Hongkong, säger att det här omflyttningssystemet av arbetskraft som kinesiska staten driver, är ett system som regimen är ganska öppen med, då de anser att det är ett framgångsrikt sätt att mildra fattigdom.

Men i vilken utsträckning människor verkligen arbetar frivilligt eller snarare tvingas till att arbeta i dessa program, är en öppen fråga, säger han.

– Det är särskilt svårt att bedöma med tanke på att de kinesiska myndigheterna i stort sett har stängt Xinjiang-regionen för journalister och granskare, och för utlänningar generellt. Samtidigt finns det inget sätt för uigurer att kommunicera med världen utanför Kina utan att riskera att hamna i fängelse.

Enligt Amnesty International är det mycket svårt att säkerställa att de mänskliga rättigheterna efterlevs i regionen.

– Mediaorganisationer har haft stora svårigheter att bedöma förhållandena i fabrikerna i Xinjiang, och på andra platser i Kina där uiguriska arbetare finns i leverantörskedjorna. Och till och med granskningsföretagen har slutat verka i regionen då de har svårt att få tillgång till fabrikerna och utsätts för störningar av polisen, säger Nee.

Han anser inte heller att man bara kan tro på vad leverantörer, myndigheter eller andra källor påstår när det handlar om tvångsarbete. Därför är det avgörande att företagen själva kontinuerligt och proaktivt deltar i den här kontrollen, säger han.

– Dessutom bör de utnyttja sin ställning för att sätta press på de olika parterna så att de tar tag i situationen, och om ansträngningarna misslyckas måste man avbryta samarbetet med fabrikerna.

Onemed hävdar att detta är något bolaget gör, och att de i den mån det varit möjligt, utifrån covid-19-restriktionerna, har genomfört granskningar på plats i både egen regi och med externa parter. 

”Sedan 2012 har vi en egen organisation i Shanghai som löpande genomför revisioner och uppföljningar. Upptäcker vi brister agerar vi för att rätta till dem och om det inte sker avslutas samarbetet”, skriver Robert Schmidt, pressansvarig på Onemed, i ett mejl.

Även Mölnlycke säger att granskning av leverantörer är en del av deras löpande verksamhet, och säger till tidningen att de genomfört tre olika granskningar av de anläggningar som Zhende använder för deras produkter.

”Två av granskningarna har gjorts av oberoende utomstående experter och den tredje av vårt interna granskningsteam.” 

Bolaget hävdar också att munskydden inte producerats på fabriken i Xinjiang, eller med råmaterial därifrån, utan kommer från Zhejiang-provinsen i östra Kina.

Men problemet kvarstår trots företagens granskningar anser Kinaexperten Manyan Ng, som varit säljchef för ABB och gjort affärer i Kina under 20 års tid.

Han säger att när man gör affärer med kinesiska företag är det i princip detsamma som att göra affärer med Kinas regim, eftersom det finns representanter från kommunistpartiet i alla större statliga och privata kinesiska företag som är med och styr.

– Och Kinas regim är bara intresserad av ekonomiska vinningar och strävar efter världsherravälde. De ser beaktandet av mänskliga rättigheter som ett hinder.

Manyan Ng menar därför att när man handlar med leverantörer som har kopplingar till Xinjiang, är risken mycket stor för att uigurer används i tvångsarbete. Dessutom finns många rapporter om att tvångsarbete också förekommer i andra regioner och att fler grupper utsätts för detta i omskolningsläger och på fängelser i Kina. 

– Listan kan göras lång, säger han och räknar upp grupper som Falun Gong, tibetaner, mongoler, Kristna, människorättsadvokater, demokratiaktivister och i stort sett alla som inte hundraprocentigt lyder partiet.

Trots att riskerna för tvångsarbete är stora, säger Olof Molander på SKL till Epoch Times att de inte har några planer på att stoppa handeln med varor från Xinjiang så länge det inte finns några EU-sanktioner.

”Som upphandlande myndighet kan vi inte utesluta en hel region från våra leveranskedjor. Vad vi kan göra, och också gör, är att ställa krav på att det inte ska förekomma tvångsarbete i våra leveranskedjor.” 

 

Hjälp oss att driva tidningen vidare! En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Här ser du hur du kan stödja oss.