Berättelsen ”De undergörande bladen” handlar om mod och ärlighet, och mer än så. Genom att gnida bladen mot ögonen kan blindhet läkas i sagan. När vi väljer mat som är lättare för kroppen att ta hand om, kan våra kroppar må bättre. Vad passar bättre nu än en god jordgubbsglasstårta med väl valda ingredienser?
Jordgubbsglasstårtan passar bra till avslutningar, fester, födelsedagar eller när man vill ha det mysigt ihop. Den är enkel att göra och kan förberedas långt innan. Tårtan är mättande och gjord av ingredienser som kroppen mår bra av. Istället för socker är den sötad med honung och dadlar.
Receptet kommer från sidan Helande mat, som skrivs av en mamma till fyra barn med olika allergier och överkänsligheter. Mamman har gått in för tarmläkande mat, vilket har visat sig kunna hjälpa familjen att bli friskare. På sidan har hon samlat sina recept på mat och bakverk som lagas från grunden, med ingredienser som är lätta för kroppen att ta hand om. Helst väljer man också ekologiska råvaror.
Glassen till tårtan kan man förstås göra helt för sig om man bara är sugen på god glass.
Universella lärdomar
Till en helande, eller läkande tårta passar det bra med en berättelse om läkande blad. I original heter sagan ”The wonderful healing leaves”, men den kortare versionen som återges här kallar vi ”De undergörande bladen”. Det är en spännande berättelse med flera lärdomar att prata om med barnen, eller bara vila i för sig själv.
Det är en judisk berättelse som kommer från boken ”How many spots does a leopard have? And other tales” av Julius Lester. Han påminner om att en fin sak med berättelser är att vi kan förstå och ha glädje av dem oavsett varifrån de kommer, eftersom det finns en nivå av mänskliga upplevelser som är universell, gemensam för oss alla oavsett var vi bor.
De undergörande bladen
Det var en gång en kung och en drottning som hade tre vackra döttrar. Kungaparet vill att deras flickor skulle gifta sig med rika och stiliga prinsar.
Den första dottern gifte sig med en mycket stilig och mycket rik man. Den andra dottern gifte sig sedan med en man som var mycket, mycket stilig och mycket, mycket rik.
Den tredje dottern blev förälskad i en man som var både ful och fattig. Kungaparet ogillade hennes val av man och förbjöd dem att gifta sig.
Prinsessan älskade mannen djupt på grund av hans goda hjärta och hans vackra, rena själ. Därför smet hon från slottet och så gifte de sig. Prinsessan och hennes man blev förskjutna från palatset och bosatte sig i ett litet hus där de levde under fattiga förhållanden, men de var lyckliga tillsammans.
Några månader senare vaknade kungen och upptäckte att han hade blivit blind. Han kallade till sig de främsta läkarna, men ingen kunde ge honom synen tillbaka. Till sist kom en läkare från den stad som låg längst bort i riket. Han sade att det gick att bota honom, men att det inte var någon enkel sak.
– I Landet utan återvändo finns ett träd, vars blad kan bota blindhet, sade han.
– Då skickar jag dit någon som kan hämta några av de där bladen, sade kungen.
Läkaren förklarade att anledningen till att landet har fått sitt namn är att ingen någonsin har återvänt därifrån. Men vad hade kungen för val? Han kallade till sig de båda prinsarna som hade gift sig med hans döttrar och sade att han ville att de skulle resa till Landet utan återvändo och hämta de undergörande bladen som kunde ge honom synen åter. Om prinsarna klarade det skulle de få en tredjedel av kungariket var, men annars skulle han låta hänga dem. De gav sig av.
När den tredje prinsessan fick höra om sin fars blindhet gick hon till sin mor och sade:
– Om någon kan klara att återvända med de undergörande bladen så är det min man, med sitt goda hjärta och sin rena själ. Snälla, ge honom en chans, bad hon.
Även han gav sig av. När de två prinsarna närmade sig Landet utan återvändo fick de veta att många hade försökt ta sig till trädet med de undergörande bladen, men att vägen dit vaktas av en drake som dödar den som kommer nära.
Prinsarna blev rädda och bestämde sig för att stanna på värdshuset nära gränsen till Landet utan återvändo. Hemåt kunde de ju inte bege sig utan de undergörande bladen.
Två veckor senare kom mannen som gift sig med den tredje prinsessan till värdshuset. Han kände igen prinsarna som satt vid brasan och drack vin, men de kände inte igen honom. Dagen efter frågade han runt för att få veta mer om Landet utan återvändo och trädet med de undergörande bladen. Eftersom han inte var rädd, utan istället beslutsam att klara det som ingen klarat innan berättade folk för honom att det fanns ett sätt att klara det på. Det var så han hamnade hos jätten, en fruktansvärd man som äter alla som kommer nära.
Mannen var inte rädd och knackade på den enorma porten till jättens hus. Jättens fru öppnade dörren och varnade mannen för att jätten skulle äta upp honom om han var kvar när han kom hem. När mannen berättat om sitt uppdrag och hon förstod att han inte var rädd så gömde hon honom under sängen.
När jätten kom hem sniffade han i luften och sade att han kände lukten av människa. Den fule och fattige mannen kom fram och berömde jätten:
– Gratulerar! Vilket gott luktsinne du har som kan känna något så litet och ynkligt som mig!
Jätten tackade, överraskad över komplimangen. Mannen sade att han nu var jättens gäst och att jätten fick göra som han behagade med honom, men först ville han berätta en historia. Jätten var häpen över att något så fult, så fattigt och så litet kunde vara så modigt, så han ville gärna lyssna. Mannen berättade om kungens blindhet och sade att han därför behövde ta sig till Landet utan återvändo och hitta trädet med de undergörande bladen.
Du är den förste jag möter som inte är en ynkrygg, sade jätten.
– Du är den förste jag möter som inte är en ynkrygg, sade jätten.
Därför skulle han inte äta honom, utan hjälpa honom. Mannen fick noggranna instruktioner av jätten. När han kom till ett vägskäl med en skylt ”En lycklig resa” och en med ”Den som följer denna väg skall inte återvända” skulle han välja den senare. När han sedan kom till en dal full av giftormar skulle han säga ”Vilken vacker dal fylld med honung!”, så skulle ormarna försvinna.
Han fick instruktioner fram till palatset och fram till drottningens dörr där draken vaktade. Om drakens ögon är stängda så är den vaken. Mannen skulle då vänta tills draken öppnade ögonen, för det betydde att både draken och drottningen där inne sov och han kunde gå in till trädet med de undergörande bladen.
– De undergörande bladen är mycket värdefulla. Fyll väskan med dem och plocka så många du kan i fickorna. Sedan ska du ta av drottningens ring och sätta dit din egen, instruerade jätten.
– Tack, min vän jätten, sade mannen och gav sig av.
Genom att följa instruktionerna kom han fram till drottningens sovrumsdörr i palatset. När draken hade somnat tog han fram bomull som han hade fått av jätten och satte den i alla bjällrorna som hängde på dörren. Han gick in i rummet och såg trädet med de undergörande bladen bredvid drottningens säng. Han tog så många blad han kunde, bytte ring med drottningen och tog sig sedan därifrån.
När han kom till värdshuset mötte han prinsarna som såg hans säck full med blad. De frågade vad han bar på och den fule och fattige mannen berättade hela historien för dem. Men han glömde berätta om bladen i fickorna och att han bytt ring med drottningen.
När mannen sov köpte prinsarna en magisk dryck av en ond häxa, smög in i den fule och fattige mannens rum och gned hans ögon med drycken så att han blev blind. Sedan stängde de in honom i garderoben och begav sig hemåt.
Kungen gned några av de undergörande bladen på ögonen och fick tillbaka synen! Han höll sitt löfte och gav prinsarna varsin tredjedel av kungariket.
Den fule och fattige mannen vaknade i garderoben, men var inte rädd. Han gned bladen mot ögonen så att han kunde se igen och tog sig sedan tillbaka hem till sin fru. Hon skrattade åt honom.
– De andra har redan botat min far. Du var för långsam och nu finns det ingenting kvar för oss.
Då förstod han vad som hade hänt, men sade ingenting.
När drottningen i Landet utan återvändo vaknade upptäckte hon att hon hade en annan ring på fingret och att alla blad var borta från trädet. Hon reste då ut för att leta efter den som tagit hennes ring och alla bladen. När hon fick höra om kungen som blivit botad från sin blindhet kom hon till hans palats och bad att få veta hur han blivit botad. Prinsarna berättade med stammande röster att de hittat bladen på ett träd i skogen. Drottningen visste att de ljög och de erkände då att de tagit bladen från en ful och fattig man.
Mannen och hans fru, den yngsta prinsessan, kom till palatset och han berättade hela historien. Han visade drottningen bladen han hade i fickan och ringen på fingret. Då visste hon att han talade sanning. Hon frågade hur männen hade fått tag i bladen och han berättade. Drottningen fick tillbaka sin ring, men behöll mannens ring.
– Jag behåller den för att minnas den modigaste mannen jag någonsin har mött, sade hon.
Kungen tog tillbaka vad han hade givit prinsarna och sina döttrar, försköt dem från palatset och bad sin yngsta dotter och hennes man om förlåtelse. Kungen gjorde den fule och fattige, men mycket modige mannen till prins och gav honom rikedomar. När kungaparet dog blev den fule, fattige mannen, som då var en rik och stilig prins, kung och hans fru blev drottning. De styrde riket med visdom och levde lyckliga i alla sina dagar.
Jordgubbsglasstårta 10-12 bitar
Det här behövs
Botten
5 dl mandlar
3 dl dadlar
½ tsk vaniljpulver
½ dl kakao
1 nypa oprocessat salt
Glass
1 kg frysta jordgubbar
2 avokado
1 burk kokosmjölk
½ dl honung
1 tsk vaniljpulver
1 nypa oprocessat salt
Garnering
Färska bär
Gör så här
Mixa eller mandlarna till ett fint mjöl. Tillsätt sedan resten av ingredienserna till botten och mixa till en pajsmet. Tryck ut i botten på en springform, 24 cm i diameter eller större.
Mixa alla ingredienser till glassen och häll i springformen. Ställ tårtan i frysen.
Ta ut tårtan och temperera den i kylen några timmar innan servering. Garnera med färska bär.
Foto: Eva Sagerfors/Epoch Times
Bloggen Moralkakor är till för alla åldrar. Recepten är enkla och en del är mer hälsosamma. De passar att göra med mindre barn eller för större barn att göra själva. Barn gillar att höra berättelser, och det gör även de flesta vuxna. Man kan lära sig mycket av gamla traditionella berättelser och ordspråk. Därför väljer vi ut tidlösa berättelser och ordspråk som vi serverar med något gott till.
Hjälp oss att driva tidningen vidare!
En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld.
Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd!
