Misslyckat toppmöte mellan Xi Jinping och EU:s högsta ledare
Kinas ledare Xi Jinping (uppe vä) vid ett videomöte med ordförande för Europarådet Charles Michel (uppe hö), ordförande för Europeiska kommissionen Ursula von der Leyen (nere vä) och tyska förbundskanslern Angela Merkel (nere hö), som en del av toppmötet mellan Kina och EU i Bryssel, den 14 september 2020. Foto: Yves Herman/POOL/AFP via Getty Images


I början av veckan hölls vad som på förhand annonserats ut som det viktigaste mötet mellan Kina och EU på många år. Vanligtvis är premiärminister Li Keqiang den kinesiska politiker som hanterar toppmötet med EU:s ledare, men i just detta möte skulle president Xi Jinping i egen hög person närvara. 

Detta möte skulle egentligen ha skett innan sommaren, mellan Xi och ledare från samtliga 27 EU-länder samt unionens högsta representanter. Det blev sedan framflyttat på grund av covid-19. Tidigare denna månad meddelades vidare att mötet skulle få 26 deltagare mindre. Angel Merkel var den enda europeiska statschef som medverkade, tillsammans med EU:s tre högsta chefer.

Att just Merkel deltog beror på att det är Tyskland som nu innehar det roterande ordförandeskapet i EU. Det är oklart varför övriga 26 länders ledare inte deltog. Men flera bedömare menar att en del av förklaringen är den kraftigt försämrade relationen mellan EU och Kina, vilken märktes inte minst när utrikesminister Wang Yi vid förra månadsskiftet besökte fem europeiska länder.

När detta möte först började planeras för nästan ett år sedan, var fokus på att ro i hamn ett nytt investeringsavtal mellan Kina och unionen. De båda sidorna har redan förhandlat om ett sådant avtal i närmare sju år.

Utan att gå in på allt för många detaljer, så handlar förhandlingarna främst om att EU vill ha samma tillträde för europeiska aktörer till den kinesiska marknaden som vice versa, samt se ett slut eller i alla fall en förändring av situationen med statlig subventionerade kinesiska bolag som konkurrerar på olika villkor med europeiska företag.

Avtalet är särskilt viktigt för Angel Merkels prestige och eftermäle, då Kina är Tysklands största handelspartner med en större export till Kina än alla unionens övriga länder tillsammans.

Således kom investeringsavtalet att stå i centrum trots att mötet hölls betydligt senare och med mycket färre deltagare än planerat. I centrum fanns även mänskliga rättigheter och politiska känsliga ämnen, vilket ytterligare visar på den nyvunna enighet bland unionens medlemsländer att konfrontera Kina på dessa områden, som framför allt märktes under Wang Yis ovannämnda Europaresa.

Inga framsteg verkar ha gjorts på någon av dessa punkter under mötet. Tvärtom så framstod snarare meningsskiljaktigheterna mellan de båda parterna som större än på mycket länge.

Vad gäller det tröga investeringsavtalet, så framhåller South China Morning Posts skarpa Europa-korrespondent Stuart Lau att Xi Jinping förvisso gick med på att öka importen av jordbruksimporter från EU.

Men detta är en relativt obetydlig sak i jämförelse med det viktiga marknadstillträde som Kina inte är villiga att ge europeiska aktörer:

"But, in a press conference after the virtual meeting, European Commission President Ursula von der Leyen could hardly conceal her disappointment – mirroring the bloc’s harder stance towards China on a range of issues. “I want to caution that a lot – a lot – still remains to be done,” she said, citing market access and sustainability.

'With market access, it is not a question of meeting halfway, it is a question of rebalancing the asymmetry and a question of openness of our respective markets,” she said. “China has to convince us that it is worth having an investment agreement.'"

EU har flera gånger uppgett att detta avtal bör tecknas innan årets slut, eftersom det redan dragit ut så pass mycket på tiden. Den viktigaste delen av avtalet är alltså att kinesiska myndigheter ska avskaffa en rad restriktioner för att liknande villkor ska gälla för europeiska företag eller andra investerare i Kina, som de kinesiska aktörerna har i Europa.

Trots de alltmer uppenbara svårigheterna med de långdragna förhandlingarna, så insisterade Angela Merkel envist efter mötet att “den politiska viljan finns” på båda sidor för att få till ett investeringsavtal.

Men allt fler har börjat inse att så kanske inte är fallet. Varför skulle kinesiska myndigheter vilja ingå ett avtal som innebär slutet för de fördelar som Kina under lång tid åtnjutit gentemot Europa? Den tyska europaparlamentarikern Reinhard Bütikofer var en av de som under mötet satte ord på dessa farhågor:

Om det råder tvivel kring Kinas vilja att kompromissa gällande den ekonomiska relationen, så kunde bristen på kompromissvilja och självkritik vad gäller mänskliga rättigheter knappast bli tydligare.

Det verkar av allt att döma ha blivit riktigt dålig atmosfär på mötet då EU:s toppledare tog upp allt från Hongkong och Xinjiang till den fängslade svenska förläggaren Gui Minhai. Stuart Lau i South China Morning Post igen:

"In a tense exchange, the three EU leaders at the summit drew Xi’s attention to China’s human rights issues one by one – from Hong Kong, Xinjiang, Tibet, bookseller Gui Minhai and Canadians Michael Kovrig and Michael Spavor, who have been in detention in China since December 2018
.
Xi hit back, saying “every country should first and foremost care about their own business”, according to Xinhua. 'We believe the EU can properly resolve its own human rights problems. China does not accept ‘lectures’ on human rights and is opposed to double standards.'"

Xi ska sedan ha radat upp vad han ansåg vara problem med mänskliga rättigheter inom EU. Enligt Wall Street Journal ska dessa ha inkluderat bland annat anti-semitism. EU:s ledare ska förvisso ha medgett att det finns problem även i Europa, men sade emot Xi genom att hävda att de övergrepp som pågår i Kina är “systematiska“.

Till skillnad från vid många tidigare tillfällen så tog EU:s toppledare även upp denna kritik på den efterföljande presskonferensen. Så här sade exempelvis Europarådets ordförande Charles Michel efter mötet:

"'The national security law for Hong Kong continues to raise grave concerns,' he said, repeating a similar point he made during his June summit with Xi. “We called on China to keep their promises to the people of Hong Kong and the international community.”

Michel said the EU “reiterated our concerns over China’s treatment of minorities in Xinjiang and Tibet, and the treatment of human rights defenders and journalists”. He asked Xi to arrange a “field visit” to Tibet for EU officials attending a Human Rights Dialogue in China later this year, while calling for access for independent observers to Xinjiang, where up to a million Uygur Muslims are reportedly incarcerated on anti-terrorism grounds."

Att EU:s allt tydligare fokus på mänskliga rättigheter skapade irritation under mötet bekräftades även från kinesiskt håll, med hjälp av rapportering från den statliga nyhetsbyrån Xinhua:

Huvudingrediensen i Xinhuas rapportering var alltså att Xi Jinping tydligt och tufft bemött anklagelser om Knas övergrepp mot mänskliga rättigheter. Vidare introducera Xi ett nytt koncept i relationen med EU vid namn “4 insists”, det vill säga fyra stycken förutsättningar som Kina vill se i det fortsatta samarbetet mellan länderna.

Dessa fyra förutsättningar eller krav för Kinas fortsatta affärer med EU består av brett diplomatiskt språk som dock är utformat för att passa kinesiska myndigheters syften. Det handlar exempelvis om “fredlig samexistens”, vilket innebär att EU ska omfamna tanken att Kinas politiska system alltid kommer vara annorlunda än Europas.

Jag kommer gå djupare på “4 insists” och andra detaljer kring mötet i nästa nyhetsbrev till prenumeranter av InBeijing Premium.

Tills dess nöjer jag mig med att konstatera hur relationen mellan Kina och EU är sämre än på länge, då unionens länder verkar i viss utsträckning verkar ha talat ihop sig för att konfrontera Kina över frågor som tidigare varit för besvärliga att ta upp, men som nu är för allvarliga att blunda för.

Vidare är sammanflätningen av investeringsavtalet och mänskliga rättigheter värt att påpeka. Det har länge talats om att EU undvikit konfrontera Kina i hopp om att ro ett fördelaktigt avtal i hamn.

När det nu verkar som att ett sådant avtal inte kommer bli av, börjar unionens händer sakta frigöras och därmed kritiken mot den kinesiska regimens övergrepp intensifieras.

Denna text publicerades först på nyhetsbloggen InBeijing. Den återges här med författaren Jojje Olssons tillstånd. Åsikterna som uttrycks i artikeln är författarens egna och speglar inte nödvändigtvis Epoch Times åsikter.

Jojje Olsson är journalist och författare bosatt i Taipei sedan 2016. Han levde tidigare i Peking i åtta år, men är nu svartlistad från Kina på grund av sitt arbete. Jojje har skrivit för över 100 svenska tidningar och jobbar nu på sin sjätte bok om Kina. Han har sedan 2010 drivit bloggen InBeijing, som är Sveriges största nyhetssida om Kina. Här finns också InBeijings nyhetsbrev.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för vilseledande information. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi bevakar viktiga nyheter som annars kan ignoreras. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.