Ebba Busch sade före valet att KD var det enda partiet som skulle stå upp för landsbygden och vara dess räddning. Så blev det nu inte, partiet tog fram 19 prioriterade områden men lite har genomförts och löften har brutits. Partiet har tillsatt storstadspolitiker med landsbygdsansvar och den enda fråga de riktigt brinner för är vargjakt och att få till en ny myndighet för jakt och viltvård.
KD har nått sin absoluta bottennotering i Novus senaste opinionsundersökning med 2,6 procent av väljarstödet. Vi vet sedan tidigare att småpartier i regeringskoalitioner ofta tar stryk, men jag tvivlar på att så är fallet när det gäller KD. Det handlar snarare om turbulensen inom partiet där många ifrågasätter Ebba Buschs ledarskap. Det tycks inte vara någon ordning när det gäller hur man styr ett parti. Det gamla KD och det nya är på kollisionskurs. Redan som ny ledare skapade hon turbulens genom att byta ut stora delar av partitoppen. Bland annat petades Jakob Forssmed som förste vice ordförande och ersattes senare med Lars Adaktusson. Likaså bytte hon ut gruppledaren mot sin förtrogne Andreas Carlsson, som då också fick ta debatterna i riksdagen. Turbulensen inom partiet har sedan fortsatt. Adaktusson åkte ut, liksom partisekreterare Johan Ingerö. Sara Skyttedal petades som första namn på EU-listan och hoppade då av för att sedan ångra sig. Då vann hon provvalet och David Lega, som tidigare stått som första namn, avsade sig då uppdraget. Den interna turbulensen är uppenbar och Ebba Busch kan knappast betecknas som en sansad och trygg ledare.
De kristna mittenvärderingarna som tidigare präglade partiet är som bortblåsta. Men ett tydligt tecken på att en del av det gamla KD ändå finns kvar är Jacob Forssmeds ministerpost.
