Detta är en opinionstext. Åsikterna är skribentens egna.
Sedan decennier tillbaka har det varit problem inom äldreomsorgen. Än större blev problemen under pandemin då många äldre fick uppleva att bli inlåsta på äldreboenden eller i sina hem med oro och rädsla som följd. Nu drabbar inflationen kommunerna; äldreomsorgen är hårt ansatt och läget inom hemtjänsten i många kommuner är ansträngt. De mest utsatta drabbas hårt.
Det går inte så bra för Sverige just nu. Inflationen äter upp oss, människor får svårt att klara sin ekonomi, företag går i konkurs och kommunerna ser ökade kostnader i alla verksamheter. Det är bara bankerna som gör storvinster och gladeligen höjer räntan både inför och efter Riksbankens beslut om styrräntan.
Människor har svårt att förstå varför regeringen ligger så lågt. Finansminister Elisabeth Svantesson talar hela tiden om att hennes viktigaste uppgift är att få ner inflationen. Hon gör det genom att sitta väldigt still i båten, som om den skulle kantra om hon andades om reformer. På de debatter som Agenda ordnat några gånger om läget i landet får politiker alltid samma fråga; drabbas ni själva av den höga inflationen? Svaret från samtliga blir nej, vi är privilegierade!
Klyftan mellan folket och de förtroendevalda finns där. Det var inte bättre under åren med en socialdemokratisk regering; få politiska beslut har en folklig förankring och det är den stora skillnaden från Folkhemssverige. Även om politiken också då var toppstyrd bottnade den i människors behov. I dag styrs politiken av krav från EU, klimatkriser och maktstrider. Det visar också på hur liten förändringen blir oavsett regering. Samtalet som tidigare fördes med folket, även om det var från talarstolarna, förs i dag med kommuner och regioner. Partierna talar med andra ord med sina egna regionala och kommunala företrädare som alltför ofta väljer partiets väg framför sina egna medborgares vilja och önskan. Det är väldigt tydligt i klimatpolitiken.
Hur mår då befolkningen? I dagsläget mår många ganska dåligt. Räntehöjningarna drabbar människor hårt och värre lär det bli ju högre lån som människor tagit. Det kommer att slå hårt mot medelklassen i storstäderna där bostäderna är dyrast. Inför vintern väntas skyhöga elpriser. Det kommer att slå ut både företag och hushåll. För att lindra den smällen borde regeringen genast fatta beslut om att avskaffa den dubbla beskattningen på el. Det skulle även lindra inflationen och dessutom visa tydligt att staten inte skor sig på människors fattigdom. Flera länder i EU har redan sänkt sina skatter på el. Jag misstänker att Sveriges ovilja att fatta ett sådant beslut bottnar i att politikerna har ambitionen att vara världsbäst på klimatpolitik. Därför finns heller inga krav från Socialdemokraterna att ta bort dubbelbeskattningen. I stället förs kvasidebatter om den artikel Lena Andersson skrev i DN om att föräldrarna var ansvariga för sina barn och om de är hungriga kunde de ge dem havregrynsgröt. Sällan har vi skådat en så upprörd och arg politisk debatt. Vill missnöjda inte skälla på politiker så drevar de gärna mot enskilda personer vilket på lång sikt resulterar i ett hot mot yttrandefriheten. Till saken hör att Rädda barnen i åratal har larmat om barnfattigdomen i Sverige men ingen har brytt sig. Men om någon kräver ansvar går skam på torra land.
Varför vänds inte blickarna mot dem som verkligen är maktlösa och hur mår egentligen de äldre inom omsorgen? Är du rädd för att bli gammal? Rädd för att bli betydelselös?
Elsie Borglin vägde 32 kg och såg ut som en kvinna som just blivit utsläppt från ett koncentrationsläger.
Sedan decennier tillbaka har det varit problem inom äldreomsorgen. Det har många visselblåsare vittnat om. Jag minns Elsie Borglin. En sommardag 2018 ringde telefonen när jag var på skogspromenad. Rösten var tunn och svag och jag fick gång på gång be henne upprepa vad hon sade. Hon bad om hjälp. Hon var en ensam och maktlös 86-åring som satt fast på ett äldreboende och höll på att dö av svält. Hon hade gjort allt för att göra sig hörd, bland annat genom att gå till en fotograf och låta sig fotograferas. Elsie Borglin vägde 32 kg och såg ut som en kvinna som just blivit utsläppt från ett koncentrationsläger. Men hon var ingen misshandlad fånge, hon var Elsie som kämpade för att överleva på ett äldreboende. Hon vann striden och hon hjälpte andra, men i dag finns inte Elsie längre. Men jag har hennes brev kvar och hennes bilder och hennes kamp mot politiker som vägrade se verkligheten. Svältdöden finns fortfarande kvar, det är många som helt enkelt vägrar att äta. De ger upp!
Under pandemin drabbades de äldre särskilt hårt. Rädslan måste ha varit stor bland de människor som blev inlåsta på äldreboenden och ensamma i sina hem. Socialstyrelsens statistik visar att fram till den 10 januari 2022 hade 4 512 män och 5 020 kvinnor över 70 år avlidit i covid-19 på särskilda boenden och i ordinärt boende i hemmet. Under 2020 och den första halvan av 2021 var covid-19 den tredje vanligaste dödsorsaken i Sverige och de många dödsfallen bland äldre minskade medellivslängden 2020. De äldre var också den grupp som i störst utsträckning kände oro och undvek att söka vård och många led av psykisk oro, ensamhet och stress. Särskilt stora problem fanns på landsbygden. Vem har tagit ansvar för den stora smittspridningen inom omsorgen och vem har tagit ansvar för att ingen skyddsutrustning fanns? Någon som vet?
Nu drabbar inflationen kommunerna; äldreomsorgen är hårt ansatt och läget inom hemtjänsten i många kommuner är ansträngt. Larmen kom redan under förra året. Inte ens personalen står ut. Fackförbundet Kommunal kom nyligen med en rapport som visar att arbetet är psykiskt påfrestande, fysiskt ansträngande, men också att de känner att de inte kan tillgodose de äldres behov. Arbetssituationen är så pressande att det är liten möjlighet att vila upp sig och återhämta sig mellan arbetspassen. I rapporten framkommer att endast 46 procent av de tillfrågade ville stanna kvar i yrket inom tre år. Även bland personalen finns en psykisk oro, lönen är låg och många frågar sig om pensionen kommer att räcka, de vill inte arbeta heltid och känner dessutom press från sina närmaste chefer. Det här handlar om personal från kommuner över hela landet. Vem är ansvarig för att arbetet inom äldreomsorgen är så lågt värderat?
För kunden, det är så man kallar de äldre nu för tiden, är det inte billigt att bli omhändertagen. Avgifterna inom äldreomsorgen har stora variationer mellan kommunerna, framför allt handlar det om det som inte ingår i maxtaxan. Värst är det inom hemtjänsten där kostnaden per timme är sju gånger högre i den dyraste kommunen jämfört med den billigaste. Detta kan absolut ge sämre levnadsförhållanden för pensionärer med låga inkomster som bor i kommuner med höga avgifter. Mest kvar i plånboken har pensionärerna i Danderyd och minst kvar har pensionärerna i Dorotea. Vem är det som är ansvarig för rättvisan?
Lotta Gröning
Journalist och fil.dr
Kontakta journalisten:
[email protected]
