Liberalernas plötsliga partiledaravhopp har beskrivits som en chock som ändå var väntad. Partiet har en till synes hopplös uppförsbacke i opinionen, och Nyamko Sabuni har inte kunnat vända trenden. Att hon nu lämnar får ses som ett sista lite desperat försök att rädda ett parti med anor från förra sekelskiftet från hotande politisk irrelevans.

L:s kräftgång kan givetvis inte läggas vid Sabunis fötter. Ändå får man konstatera att hennes försök att räta upp skutan inte direkt imponerat. Med sin ogarderade stil har hon mest lyckats få uppmärksamhet för att mer eller mindre stoppa foten i munnen.

Så sent som i partiledarutfrågningen i SvD helt nyligen sade hon till exempel att drivmedel inte ska vara så billigt så att folk "okynneskör" – ett minst sagt tondövt ordval som överskuggade själva budskapet, att Liberalerna faktiskt ville se sänkta drivmedelspriser. Att hon nu överger möjligheten att få prövas i ett val för att kanske slippa vara den som presiderar över partiets utträde ur riksdagen är förståeligt.