Svensk skola verkar ha problem med vad man kallar betygsinflation, alltså att betygen är högre än elevernas kunskaper och att det sätts allt fler höga betyg. Samtidigt verkar det som att nivån på det som lärs ut idag är lägre än var det var för tio till tjugo år sedan. 

Diskuterar man med lärare som har arbetat länge så vittnar de ofta om att det som lärdes ut förr låg på en mycket högre nivå än vad det gör idag. Kunskapsnivån hos barnen när de kom till skolan var högre, de läste fler böcker hemma och skolan hade mer resurser. Barns och ungas frivilliga läsning har minskat och även de textmängder barnen möter i skolan har minskat drastiskt. Så vad är det då som gör att betygen går upp? Hur kommer det sig att betygen kan bli högre när kunskaperna blir sämre?

Det vi först måste förstå är att betygssystemen varken är statiska eller tydliga. Vad, mer exakt, betyder det att ge en välutvecklad motivering? Vad innebär det att använda verktyg med precision? Dessa bedömningar görs i enlighet med vilka krav vi kan ställa på barn i högstadiet. En väl utvecklad motivering för en 15-åring är inte samma sak som en väl utvecklad motivering på gymnasiet eller högskolan. Det betyder att lärare måste anpassa sina krav till eleverna och vad händer då när eleverna som kollektiv kommer med sämre förutsättningar?