Kvinnors bördor måste ökas, sade professor Tommy Hansson provocerande för 30 år sedan. Han syftade inte på dubbelarbete utan på att kvinnor måste utsätta sina kroppar för mer goda påfrestningar. De måste börja promenera mer till jobbet och motionera för att inte skelettet ska urkalkas till en oacceptabelt låg nivå, menade Hansson.

Det är 30 år sedan professor Tommy Hansson plockade fram ett diagram som visade ökningen av antalet höftleds- och handledsfrakturer hos kvinnor mellan år 1940 och 1985. Kurvan pekade rakt uppåt. Det har knappast blivit bättre i dag, med ännu mer stillasittande än under de undersökta åren.

Benskörhet, osteoporos, är ett allvarligt problem i vårt samhälle, framför allt för den kvinnliga delen av befolkningen. Med benskörhet menas att skelettet blivit så försvagat att det kan gå av under vanliga vardagsaktiviteter, nästan medan man går eller står. Att kvinnor bryter lårbenshalsen vid 75 års ålder är 4–5 gånger vanligare nu än 1940. Varannan kvinna över 50 år kommer att råka ut för en fraktur orsakad av benskörhet. Och det är inte längre ovanligt med lårbensbrott vid 60 års ålder. Ökad inaktivitet är den viktigaste förklaringen till den dramatiska ökningen av benskörhet, förklarade Hansson. Sedan dess har det gått 30 år som bidragit med allt fler lockelser till att sjunka ner i soffan och låta sig underhållas av streamingtjänster och sociala medier.