Det så kallade kulturkriget är något som jag själv inte känner till en tydlig definition av, men ändå vet jag att det pågår. Om jag skulle våga mig på att ringa in vad det handlar om, så är det en kamp mellan två världsbilder, där den ena värderar tradition och den andra förändring och progression. Man kan vara mer eller mindre medveten och genomtänkt i vad man tycker, men egentligen kokar det alltså ner till hur man besvarar frågan om det var ”bättre förr”. Det är en bedrägligt enkel fråga som kan göras hur stor eller liten som helst.
Ser man mer ytligt på den här frågan så avslöjas de flesta svenskar nog som agnostiker. Få är beredda att ställa sig upp och säga att man hellre skulle ha levt på medeltiden, eller ens att man längtar tillbaka till alla aspekter av 1950-talet, om man upplevt det. Samtidigt är det nog få som åtminstone levt halva sina liv som inte kan känna att saker man värdesätter har gått förlorade.
