Del 4 (läs del 1 här)

Postmodernister vågar inte offentligt hävda att det föreligger en konspiration mellan vissa konkreta makthavare i landet utan talar bara löst om att socioekonomiska krafter organiserar samhället på detta sätt och sedan styr det genom utnyttjande av kraftfulla och dominanta teman. Det är alltså en konspiration men utan gärningsmän.

Ett tema är en kraftfull och ledande föreställning gällande en maktstrukturs speciella ämne eller område, och som anger hur man bör tänka och tala om och betrakta detta. Åsikten är då att ett tema gällande varje slag (område) blir det helt dominerande där. Genom inflytandet från olika teman kommer all den kunskap som på en rad olika sätt skapas i ett land att påverkas. Eftersom bakomliggande teman anger vad som är korrekt och riktigt, och sunt förnuft, anser kulturmarxister att detta medför att deras legitimitet överförs till den kunskap de inspirerar till, och vilken då också betraktas som sann.

Men var och hur ”patriarkatet” fortlöpande kan producera framgångsrika teman, som helt styr opinionsbildningen, är okänt. Hur vet vi att det sunda förnuftet på ett område skapats av en hierarkis tema och dess effekter, och inte exempelvis av allmänhetens kollektiva erfarenheter och slutsatser? Hur patriarkaliska teman i Sverige med dess socialdemokratiska indoktrinering av medborgarna och styrda media kan dominera kunskaps- och åsiktsbildningen är helt oklart. Detta är bara påståenden liksom att allt, inklusive språk och normer, styrs av olika hierarkier, vars ledningar är grupper av män vars mål dels är att säkra sin egen ställning och förmåner (privilegier) i förhållande till andra män, dels att dominera landets kvinnor.

Ingen person får låta andra bestämma innehållet i ens medvetande.

Men detta är faktiskt grunden för så mycket av kulturmarxistisk ideologi. Om man i dagens Sverige inte på något trovärdigt sätt kan visa eller hävda att dessa påstådda abstrakta maktstrukturer styr all väsentlig kunskapsproduktion och genom sina teman dominerar samhällsdebatten och människors tänkande, faller påståendet om ett patriarkat som vägleder och dominerar samhället. Det mesta av ideologins innehåll blir helt enkelt ogiltigt, eftersom så mycket sägs vara orsakat av denna makt. Så om man kan få tvivlaren att förstå den generella strukturen av det påstådda systemet och hur verklighetsfrämmande det är, är mycket vunnet. Då kan man senare beträffande kulturmarxismens olika delideologier exempelvis visa hur dessa grundas just på det påstådda maktsystemet. De kan därför bara av det skälet sägas vara ej relevanta.

Beroende på kulturmarxismens bredd finns naturligtvis mängder av frågor som kan tas upp. Urvalet beror då på tvivlarens intressen, och gällande var och en av dessa kan svagheten i ideologins syn belysas i detalj. Sättet att genom dessa förmedla skuld, ge intryck av att realisera godhet och så vidare kan demonstreras för tvivlaren, så manipulationen av anhängarna framgår klart.

En kortfattad frihetlig syn på samhällsutvecklingen och historien kan för många tvivlare vara viktig. Skälen till att individer har rätt att vara självständiga från kollektivet är naturligtvis grundläggande. En realistisk syn på människans natur visar att individen är unik, är sitt eget ändamål och därför äger sig själv. Det är grunden för hennes Rätt till det Egna Livet (REL). För att förverkliga denna vittomfattande rättighet behöver människan dock rättighet att bestämma själv och över sig själv. Det innebär ett behov hos henne av självständighet. Det ställer omedelbart krav på individuella rättigheter liksom krav i två andra avseenden (se nedan).

En granskning av innehållet i tvivlarens egen livsfilosofi, det vill säga dennes principer för att leva och agera, är svår att undvika. Vilka principer styr i dag hennes agerande i världen? Hur kan dessa reformeras? Den utvärderingen kan utföras på många sätt, och det nedanstående är bara ett förslag. Här avgör tvivlarens attityd helt hur detaljerad man kan vara. Synen på sig själv är viktigare än vad många tror. Lutar dennes självuppfattning åt tvivel eller förtroende för sig själv? Orsakar det sedan någon form av förakt eller aktning för sig själv? Och vilka är förklaringarna – och handlingskonsekvenserna – av detta?

För att en individ ska kunna fungera som en rationell människa behövs kunskap som kan skapa dennes syn på världen, människan och samhället. Tillsammans utgör dessa grunden för individens livssyn. Logiska och empiriskt baserade föreställningar om dessa företeelser är nödvändiga.

Sådana uppfattningar växer fram successivt under livet parallellt med att personens erfarenheter och kunskaper ökar. Formulering av värderingar är en process, och detsamma gäller bestämningen av livsmål och vanor. Men den unga människan har troligen etablerat vissa grundläggande komponenter. Utifrån en uppfattning om vem man själv är och den inledande livssynen, har personen formulerat en rad grundläggande värderingar. Det väsentliga är att dessa är frukten av eget rationellt tänkande och inte bara övertagna från samhället, skolan eller människorna runt henne. Naturligtvis kan människor tänka fel, men då har de ändå försökt använda förnuftet, empirisk kunskap och logik vid formuleringen och tar inte bara över andras ideologi.

I dagens kollektivistiska och ideologiska samhälle är dock indoktrineringen av unga ständigt pågående och risken är att den unga människan alltför lätt övertar andras värderingar utan eget kritiskt tänkande. Denne accepterar alltså slarvigt viktiga ledstjärnor i sitt liv bara på tro. Principer som är oerhört viktiga då de influerar människans utveckling, framgång och även lycka, accepteras hafsigt och tanklöst beroende på tryck från omgivningen, önskan att tillhöra ett kollektiv, eller någon tillfällig känsla eller lättja. Dessa leder sedan till rent olämpliga och dysfunktionella beteenden som kanske är skadliga både för individen och samhället.

Vad som tidigare skett visar sig troligen i granskningen av personens historia. Om man sedan önskar reformera och förbättra de värden och mål som styr personen, innebär det att en ny grund för dennes existens skapas. Den grunden innebär bland annat krav på rationellt och logiskt tänkande, objektiv kunskap och inga motsättningar mellan de olika värderingar individen har. Det ska finnas en harmoni mellan dem. Detsamma gäller de livsmål och vanor, vilka individen utifrån sin nya föreställningsram troligen vill justera. Rätten till det Egna Livet innebär – förutom de politiska rättigheterna – kravet på ett tillräckligt djup och en noggrannhet i tänkandet som väljer och formulerar de nya värderingarna, målen och vanorna. Utan sådan omsorg kan en människa aldrig förverkliga sin individualitet och potential.

Men sedan tillkommer några ytterligare krav, som gäller det viktigaste: tillämpningen av dessa beslut. Då aktualiseras motivationen, vilken i denna fas gäller att tillämpa de ändrade värderingarna, genomföra de nya målen och hålla fast vid de nya vanorna. Livet ställer ett antal krav på en människa för att hon ska kunna anse sig vara självständig och fungera människovärdigt. Hon måste först hålla fast vid vikten av att fokusera och tänka logiskt och förnuftigt, att visa att hon har en fri vilja samt är herre över innehållet i sitt medvetande (se nedan). Hon bör konsekvent hantera känslor rätt och styra sitt handlande utifrån rationella skäl och förstå känslornas riktiga funktion som belöningsmekanism och deras roll för motivationen.

Att sedan leva upp till och konsekvent genomföra den andliga självständighet som riktiga människor bör visa är ett självklart beteende. Ingen person får låta andra bestämma innehållet i ens medvetande. Allt sådant material måste granskas kritiskt och rationellt av individen. Materialet ska vara sant och – där så är relevant – förenligt med de egna värderingarna. Beteenden som exempelvis andrahandsmänniskan och snöflingor visar är förkastliga. Eftersom så mycket information i samhället numera är ren indoktrinering av en förhärskande doktrin är detta inte lätt, men en rationellt fungerande individ kan upprätthålla egna åsikter. När de flesta i ens omgivning fallit för indoktrineringen har speciellt ungdomar naturligtvis problem att upprätthålla sin andliga självständighet.

En annan typ av självständighet gäller det ekonomiska. Med tanke på människans rättigheter finns inga skäl att låta andra människor betala för den egna individens och dennes familjs liv. Det är också en fråga om rättvisa. Det beror sedan på de egna värderingarna i vilken grad man vill överlåta till samhället att bestämma över viktiga livsfrågor som exempelvis ansvaret för skol- och hälsovårdssystemet.

Ett annat krav kan ställas på individen, nämligen hans ansvar för att skydda det samhälle som låter honom växa upp och leva som en fri människa. Genom dagens starka kollektivism på alla områden krävs att personer är villiga att göra en insats för att skydda ett samhälle där hon kan leva enligt sina egna värderingar.

Dan Ahlmark Författare, ekon.lic. och jur.kand.