Det har presenterats många klimatprofetior. På 1960 och 1970-talet påstod forskare att vi stod inför en ny istid, och många väntar ännu. I sin Oscarsvinnande dokumentär En obekväm sanning från 2006, hävdade Al Gore att Antarktis skulle ha smält bort fram till 2014, och att isbjörnarna i Arktis skulle vara utrotade. Så, när Greta Thunberg 2019 varnade för att slutet är nära förestående, så såg många det som ytterligare en klimatprofetia.

Den mest medialt uppmärksammade ”ekoaktivistiska” gruppen de senaste fyra åren har varit Extinction Rebellion, som grundades av Gail Bradbrook och Roger Hallam i Storbritannien 2018. Det utfästa målet för gruppen är att pressa regeringar till att utlysa ett klimatnödläge, och för att uppnå dessa mål och tvinga fram ett nettonollutsläpp av koldioxid tillämpar anhängarna civil olydnad. Till exempel blockerar de trafiken, vandaliserar monument och ägnar sig åt störningsaktioner. Man frågar sig: Vilka värderingar står Extinction Rebellions förgrundsgestalter för, och vad lär de sina (mestadels unga) följare egentligen?

Under ett tal vid Glasgows universitet tidigare i år, vädjade Roger Hallam till studenterna att de ”måste bli revolutionärer” om de ska avvärja den kommande klimatdomedagen och rädda planeten. Under Sustainability Days-konferensen i september i år beskrev Gail Bradbrook hur det finns ”djupa organiserande principer” i deras rörelse, och att den är baserad på sociala vetenskaper. Hon påtalade att ”civil olydnad hos massorna är nödvändig för att åstadkomma förändring”, och den 50-åriga Bradbrook framhöll bland annat ”fredligt fönsterkrossande” som en effektiv klimataktion, för den unga publiken. ”Jag personligen har krossat ett bankfönster”, erkände Bradbrook.