I dag verkar det som om vi befinner oss i en värld där det inte är viktigt om något är sant eller falskt; hur vi känner verkar vara det främsta kriteriet. Därför hör vi uttrycket ”min sanning” överallt, vilket innebär att något är ovedersägligt eftersom det är ”min sanning”, oavsett fakta.

I gamla tider hade man en annan uppfattning om vad som verkligen betydde något. Särskilt grekerna förstod det mänskliga sinnets psykologi: hur det fungerar, vad det söker efter och, viktigast av allt, vilka konsekvenserna blir om man är övermodig och ignorerar gudarnas råd eller befallningar – gudarnas råd som naturligtvis utgår från verkligheten och fakta.

Övermod var för grekerna den yttersta synden, för det innebar att man antingen hade ignorerat eller trotsat gudarnas uttryckliga önskan. Även om gudarna, Olympens gudar, slogs och käbblade med varandra och hade rivaler och var svartsjuka precis som vi, hade de trots det förträngt kaoset, primitivismen och vildheten hos sina fäder och mödrar: titanerna. De hade ersatt allt detta med ordning och rättvisa.