loading

Interner arbetar i en syverkstad i ett fängelse i Chongqing, Kina, den 7 mars 2008. Foto: China Photos/Getty Images
Interner arbetar i en syverkstad i ett fängelse i Chongqing, Kina, den 7 mars 2008. Foto: China Photos/Getty Images
Utrikes

Kinas tvångsarbetssystem: "Man arbetar som djur"

Eva Fu och Cathy He

Under tre års tid arbetade Li Dianqi periodvis i 17 timmar per dag i ett kinesiskt fängelse med att tillverka kläder som exporterades till väst. Hon fick ingen lön och straffades av vakterna när hon inte nådde upp till sina produktionskvoter.

– Liaonings kvinnofängelse är inte en plats för människor, säger Li. De arresterar människor för att de ska arbeta. Man äter mat som inte är bättre än grismat och arbetar som djur.

Kinas omfattande tvångsarbetssystem är något som gynnar den kinesiska staten ekonomiskt, och inte sällan når hela vägen ut till våra butiker i väst där vi kan köpa billiga produkter som ofta tillverkats av samvetsfångar under omänskliga förhållanden.

Vid ett tillfälle tvingades en av arbetsgrupperna som inte lyckats nå upp till sin kvot att arbeta tre dagar i sträck, utan mat eller toalettbesök …

Arbetade 17 timmar eller mer

Li, som idag är 69 år gammal och bor i New York, satt i fängelset i nordöstra Kina från 2007 till 2010 för att hon vägrade ge upp sin tro på den andliga metoden Falun Gong. Den kinesiska regimen har bedrivit en omfattande förföljelsekampanj mot Falun Gong sedan 1999, då metodens popularitet ökade och den utövades av omkring 100 miljoner människor, enligt en officiell uppskattning.

Förutom kläder tillverkade fängelset en rad andra produkter för export, allt från konstgjorda blommor till kosmetika och Halloweenleksaker.

Li berättar att Liaonings kvinnofängelse var uppdelat i många arbetsenheter, med hundratals fångar i varje. Li var i fängelseenhet nr. 10, där internerna tvingades att tillverka kläder från klockan 7 på morgonen till nio på kvällen varje dag. Därefter skulle alla tillverka omkring 10-15 konstgjorda blomkvistar. Vanligtvis var Li inte klar förrän efter midnatt. De som var långsammare – särskilt de äldre – var ibland uppe hela natten för att slutföra arbetet.

– Kinesiska fängelser är som ett helvete. Det finns ingen personlig frihet över huvud taget, säger hon.

Vid ett tillfälle tvingades en av arbetsgrupperna som inte lyckats nå upp till sin kvot att arbeta tre dagar i sträck, utan mat eller toalettbesök, berättar Li. Vakterna chockade fångarna med elbatonger så fort de slumrade till.

Hon minns fortfarande den fräna lukten som kom från en annan fängelseenhet där de tillverkade kosmetika avsedd för Sydkorea. Den brända lukten och dammet som låg över hela golvet gjorde det svårt för arbetarna att andas, och de klagade konstant – men de fick inte låta vakterna höra dem eftersom de då skulle bli misshandlade, säger Li. 

En gång råkade hon höra ett samtal mellan fängelsevakterna, då hon fick veta att fängelset ”hyrde” varje fånge från den provinsiella rättsbyrån till ett pris av  cirka 10 000 yuan (ca 12 700 SEK) per person och år.

Vid ett annat tillfälle då överintendenten höll ett möte med fångarna uppmanade han alla att ”arbeta hårt” eftersom fängelset då ”kommer att växa och expandera”, berättar Li.

Under årens lopp har gömda lappar hittats i produkter av västerländska konsumenter, som uppges vara skrivna av kinesiska fängelsearbetare.

Gömda lappar med rop på hjälp

Fängelset tillverkade också spökdekorantioner till Halloween för export. Li var tvungen att sätta fast svart tyg runt spökena med en järntråd. Senare såg hon samma dekoration på en dörr i New York när hon var ute på en promenad i staden under Halloween.

Under årens lopp har gömda lappar hittats i produkter av västerländska konsumenter, som uppges vara skrivna av kinesiska fängelsearbetare, vilket har ökat medvetenheten hos allmänheten om dessa brott. 2019 stoppade den brittiska livsmedelskedjan Tesco en kinesisk julkortsleverantör, då en kund hittat ett meddelande inuti kortet som sade att det var tillverkat av fångar som var offer för tvångsarbete. 

Några år tidigare, 2012, hittade en kvinna från Oregon i USA ett handskrivet brev i en Halloweendekoration som hon köpt på Kmart. Brevet var skrivet av en man som satt fängslad på det ökända arbetslägret Masanjia i staden Shenyang i norra Kina. Han berättade om tortyr och förföljelse i lägret. Mannen, Sun Yi, var en Falun Gong-utövare, och hade dömts till 2,5 års tvångsarbetsläger 2008. Han hade gömt många brev i Halloweendekorationer som han tvingats tillverka och paketera.

Hårdare granskning

Den kinesiska regimens tvångsarbetssystem har ställts inför hårdare granskning i samband med att den amerikanska tullen under de senaste månaderna har beslagtagit importvaror som tillverkats genom kinesiskt fängelsearbete. Sedan september 2019 har amerikanska tull- och gränsskyddsmyndigheten (CBP) utfärdat fyra arresteringsorder mot kinesiska företag, och stoppat deras varor från att komma in i landet.

Den amerikanska tullens beslag i juni av 13 ton hårprodukter från Xinjiang i nordvästra Kina har satt strålkastarljuset på uigurer och andra muslimska minoriteter som används för tvångsarbete, som en del av regimens förtryck. Pressen har också ökat på klädföretag att klippa sina band med fabriker i Xinjiang, särskilt efter att undersökningar i mars upptäckte att tiotusentals uigurer har flyttats till fabriker över hela Kina som befaras använda sig av tvångsarbete. Dessa anläggningar tillverkar produkter för 83 globala klädmärken.

Tvångsarbete i hela leverantörskedjan

Tvångsarbete i fängelser är något som har infekterat hela leverantörskedjan i Kina, säger Fred Rocafort, före detta amerikansk diplomat som nu arbetar för den internationella advokatbyrån Harris Bricken. Rocafort arbetade i över tio år som affärsadvokat i Kina, och genomförde över 100 revisioner av fabriker för att kontrollera om de skyddade immateriella rättigheter för de utländska varumärken som han representerade, och i vissa fall, huruvida de använde sig av tvångsarbete.

– Det här är ett problem som har funnits mycket längre än den nuvarande människorättskrisen i Xinjiang, säger Rocafort.

Han säger att utländska företag ofta lägger ut sin tillverkning hos leverantörer i Kina, vilka sedan skriver kontrakt med företag som använder sig av fängelsearbete, eller direkt med fängelserna.

– Om man är chef på ett fängelse i Kina har man tillgång till arbetskraft och kan erbjuda väldigt konkurrenskraftiga priser till … den kinesiska leverantören, säger Rocafort.

Han menar att utländska varumärken historiskt sett inte har lagt ner särskilt mycket energi på att granska sina kinesiska leverantörskedjor gällande tvångsarbete, men en ökad medvetenhet under åren har lett till vissa framsteg. Trots detta har internationella företag stora problem med att få tillgång till korrekt information om sina egna leverantörers och deras leverantörers arbetspraxis. Det finns en "brist på transparens i leverantörskedjan”, säger han.

Utbrett nätverk av slavarbetskraft

Wang Zhiyuan, chef för den USA-baserade organisationen World Organization to Investigate the Persecution of Falun Gong, säger att den kinesiska fängelsearbetsindustrin är en enorm ekonomisk maskin som ligger under överinseende av regimens rättssystem.

Han beskriver regimens möjligheter att utnyttja den här orapporterade arbetskraften som ett ”kraftfullt strategiskt vapen” för att utöka Pekings globala ekonomiska ambitioner.

– Oavsett hur många tullavgifter USA lägger på Kina, så kommer det kinesiska kommunistpartiets industri med slavarbetskraft inte att påverkas nämnvärt, säger Wang.

2019 släppte organisationen en rapport som avslöjade 681 företag som använde sig av fängelsearbete i 30 olika provinser och regioner i Kina. Dessa tillverkade av en rad olika produkter, alltifrån dockor till tröjor, som såldes till utlandet. Många av företagen var statsägda medan andra kontrollerades av den kinesiska militären, enligt rapporten. På 432 av de 681 fängelseföretagen var det rättsliga ombudet samtidigt chef för dess lokala provinsiella fängelseadministration, konstaterade rapporten.

Även om den kinesiska regimen formellt avskaffade sitt arbetslägersystem 2013, så tyder resultaten från rapporten på att tvångsarbetsindustrin lever vidare.

Wang menar att arbetslägren bara har ändrat namn och slagits ihop med fängelsesystemet.

– Det är som att erbjuda samma medicin men ur en annan förpackning, säger han.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för vilseledande information. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi bevakar viktiga nyheter som annars kan ignoreras. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.

Kvalitetsjournalistik – så arbetar Svenska Epoch Times

Svenska Epoch Times är opartisk och tar inte politisk ställning. Publicerat material ska vara sant. Om vi har gjort fel ska vi skyndsamt rätta det.

Vi vill med vår sammantagna rapportering ge ett bredare perspektiv på samtidens relevanta frågor. Detta innebär inte att alla artiklar alltid ger ”båda sidor”, framförallt inte korta artiklar eller intervjuer där intentionen endast är att rapportera något som hänt just nu.

Vi är medlemmar i TU – mediehusens branschorganisation. Här finns de pressetiska reglerna vi följer.

Feedback

Läs mer

Mest lästa

Har du ett nyhetstips?

Skicka till es.semithcope@spit.

Rekommenderat

loading

Interner arbetar i en syverkstad i ett fängelse i Chongqing, Kina, den 7 mars 2008. Foto: China Photos/Getty Images
Interner arbetar i en syverkstad i ett fängelse i Chongqing, Kina, den 7 mars 2008. Foto: China Photos/Getty Images
Utrikes

Kinas tvångsarbetssystem: "Man arbetar som djur"

Eva Fu och Cathy He

Under tre års tid arbetade Li Dianqi periodvis i 17 timmar per dag i ett kinesiskt fängelse med att tillverka kläder som exporterades till väst. Hon fick ingen lön och straffades av vakterna när hon inte nådde upp till sina produktionskvoter.

– Liaonings kvinnofängelse är inte en plats för människor, säger Li. De arresterar människor för att de ska arbeta. Man äter mat som inte är bättre än grismat och arbetar som djur.

Kinas omfattande tvångsarbetssystem är något som gynnar den kinesiska staten ekonomiskt, och inte sällan når hela vägen ut till våra butiker i väst där vi kan köpa billiga produkter som ofta tillverkats av samvetsfångar under omänskliga förhållanden.

Vid ett tillfälle tvingades en av arbetsgrupperna som inte lyckats nå upp till sin kvot att arbeta tre dagar i sträck, utan mat eller toalettbesök …

Arbetade 17 timmar eller mer

Li, som idag är 69 år gammal och bor i New York, satt i fängelset i nordöstra Kina från 2007 till 2010 för att hon vägrade ge upp sin tro på den andliga metoden Falun Gong. Den kinesiska regimen har bedrivit en omfattande förföljelsekampanj mot Falun Gong sedan 1999, då metodens popularitet ökade och den utövades av omkring 100 miljoner människor, enligt en officiell uppskattning.

Förutom kläder tillverkade fängelset en rad andra produkter för export, allt från konstgjorda blommor till kosmetika och Halloweenleksaker.

Li berättar att Liaonings kvinnofängelse var uppdelat i många arbetsenheter, med hundratals fångar i varje. Li var i fängelseenhet nr. 10, där internerna tvingades att tillverka kläder från klockan 7 på morgonen till nio på kvällen varje dag. Därefter skulle alla tillverka omkring 10-15 konstgjorda blomkvistar. Vanligtvis var Li inte klar förrän efter midnatt. De som var långsammare – särskilt de äldre – var ibland uppe hela natten för att slutföra arbetet.

– Kinesiska fängelser är som ett helvete. Det finns ingen personlig frihet över huvud taget, säger hon.

Vid ett tillfälle tvingades en av arbetsgrupperna som inte lyckats nå upp till sin kvot att arbeta tre dagar i sträck, utan mat eller toalettbesök, berättar Li. Vakterna chockade fångarna med elbatonger så fort de slumrade till.

Hon minns fortfarande den fräna lukten som kom från en annan fängelseenhet där de tillverkade kosmetika avsedd för Sydkorea. Den brända lukten och dammet som låg över hela golvet gjorde det svårt för arbetarna att andas, och de klagade konstant – men de fick inte låta vakterna höra dem eftersom de då skulle bli misshandlade, säger Li. 

En gång råkade hon höra ett samtal mellan fängelsevakterna, då hon fick veta att fängelset ”hyrde” varje fånge från den provinsiella rättsbyrån till ett pris av  cirka 10 000 yuan (ca 12 700 SEK) per person och år.

Vid ett annat tillfälle då överintendenten höll ett möte med fångarna uppmanade han alla att ”arbeta hårt” eftersom fängelset då ”kommer att växa och expandera”, berättar Li.

Under årens lopp har gömda lappar hittats i produkter av västerländska konsumenter, som uppges vara skrivna av kinesiska fängelsearbetare.

Gömda lappar med rop på hjälp

Fängelset tillverkade också spökdekorantioner till Halloween för export. Li var tvungen att sätta fast svart tyg runt spökena med en järntråd. Senare såg hon samma dekoration på en dörr i New York när hon var ute på en promenad i staden under Halloween.

Under årens lopp har gömda lappar hittats i produkter av västerländska konsumenter, som uppges vara skrivna av kinesiska fängelsearbetare, vilket har ökat medvetenheten hos allmänheten om dessa brott. 2019 stoppade den brittiska livsmedelskedjan Tesco en kinesisk julkortsleverantör, då en kund hittat ett meddelande inuti kortet som sade att det var tillverkat av fångar som var offer för tvångsarbete. 

Några år tidigare, 2012, hittade en kvinna från Oregon i USA ett handskrivet brev i en Halloweendekoration som hon köpt på Kmart. Brevet var skrivet av en man som satt fängslad på det ökända arbetslägret Masanjia i staden Shenyang i norra Kina. Han berättade om tortyr och förföljelse i lägret. Mannen, Sun Yi, var en Falun Gong-utövare, och hade dömts till 2,5 års tvångsarbetsläger 2008. Han hade gömt många brev i Halloweendekorationer som han tvingats tillverka och paketera.

Hårdare granskning

Den kinesiska regimens tvångsarbetssystem har ställts inför hårdare granskning i samband med att den amerikanska tullen under de senaste månaderna har beslagtagit importvaror som tillverkats genom kinesiskt fängelsearbete. Sedan september 2019 har amerikanska tull- och gränsskyddsmyndigheten (CBP) utfärdat fyra arresteringsorder mot kinesiska företag, och stoppat deras varor från att komma in i landet.

Den amerikanska tullens beslag i juni av 13 ton hårprodukter från Xinjiang i nordvästra Kina har satt strålkastarljuset på uigurer och andra muslimska minoriteter som används för tvångsarbete, som en del av regimens förtryck. Pressen har också ökat på klädföretag att klippa sina band med fabriker i Xinjiang, särskilt efter att undersökningar i mars upptäckte att tiotusentals uigurer har flyttats till fabriker över hela Kina som befaras använda sig av tvångsarbete. Dessa anläggningar tillverkar produkter för 83 globala klädmärken.

Tvångsarbete i hela leverantörskedjan

Tvångsarbete i fängelser är något som har infekterat hela leverantörskedjan i Kina, säger Fred Rocafort, före detta amerikansk diplomat som nu arbetar för den internationella advokatbyrån Harris Bricken. Rocafort arbetade i över tio år som affärsadvokat i Kina, och genomförde över 100 revisioner av fabriker för att kontrollera om de skyddade immateriella rättigheter för de utländska varumärken som han representerade, och i vissa fall, huruvida de använde sig av tvångsarbete.

– Det här är ett problem som har funnits mycket längre än den nuvarande människorättskrisen i Xinjiang, säger Rocafort.

Han säger att utländska företag ofta lägger ut sin tillverkning hos leverantörer i Kina, vilka sedan skriver kontrakt med företag som använder sig av fängelsearbete, eller direkt med fängelserna.

– Om man är chef på ett fängelse i Kina har man tillgång till arbetskraft och kan erbjuda väldigt konkurrenskraftiga priser till … den kinesiska leverantören, säger Rocafort.

Han menar att utländska varumärken historiskt sett inte har lagt ner särskilt mycket energi på att granska sina kinesiska leverantörskedjor gällande tvångsarbete, men en ökad medvetenhet under åren har lett till vissa framsteg. Trots detta har internationella företag stora problem med att få tillgång till korrekt information om sina egna leverantörers och deras leverantörers arbetspraxis. Det finns en "brist på transparens i leverantörskedjan”, säger han.

Utbrett nätverk av slavarbetskraft

Wang Zhiyuan, chef för den USA-baserade organisationen World Organization to Investigate the Persecution of Falun Gong, säger att den kinesiska fängelsearbetsindustrin är en enorm ekonomisk maskin som ligger under överinseende av regimens rättssystem.

Han beskriver regimens möjligheter att utnyttja den här orapporterade arbetskraften som ett ”kraftfullt strategiskt vapen” för att utöka Pekings globala ekonomiska ambitioner.

– Oavsett hur många tullavgifter USA lägger på Kina, så kommer det kinesiska kommunistpartiets industri med slavarbetskraft inte att påverkas nämnvärt, säger Wang.

2019 släppte organisationen en rapport som avslöjade 681 företag som använde sig av fängelsearbete i 30 olika provinser och regioner i Kina. Dessa tillverkade av en rad olika produkter, alltifrån dockor till tröjor, som såldes till utlandet. Många av företagen var statsägda medan andra kontrollerades av den kinesiska militären, enligt rapporten. På 432 av de 681 fängelseföretagen var det rättsliga ombudet samtidigt chef för dess lokala provinsiella fängelseadministration, konstaterade rapporten.

Även om den kinesiska regimen formellt avskaffade sitt arbetslägersystem 2013, så tyder resultaten från rapporten på att tvångsarbetsindustrin lever vidare.

Wang menar att arbetslägren bara har ändrat namn och slagits ihop med fängelsesystemet.

– Det är som att erbjuda samma medicin men ur en annan förpackning, säger han.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för vilseledande information. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi bevakar viktiga nyheter som annars kan ignoreras. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.

Kvalitetsjournalistik – så arbetar Svenska Epoch Times

Svenska Epoch Times är opartisk och tar inte politisk ställning. Publicerat material ska vara sant. Om vi har gjort fel ska vi skyndsamt rätta det.

Vi vill med vår sammantagna rapportering ge ett bredare perspektiv på samtidens relevanta frågor. Detta innebär inte att alla artiklar alltid ger ”båda sidor”, framförallt inte korta artiklar eller intervjuer där intentionen endast är att rapportera något som hänt just nu.

Vi är medlemmar i TU – mediehusens branschorganisation. Här finns de pressetiska reglerna vi följer.

Feedback

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024