Idéer föds och idéer dör. Vissa bra idéer är före sin tid och gillas inte av tillräckligt många för att bli så kallat disruptiva, sådana som ändrar allt. Frysboxen gjorde is-handlarna arbetslösa. PC:n skickade skrivmaskinsföretaget Facit till historien. Nu är det hög tid för en idé om hälsa att få fäste och bli disruptiv.
För snart 50 år sedan hade jag en idé om att skapa en sluss mellan sjukt och friskt. Syftet var att så långt möjligt hjälpa människor att undvika livsstilssjukdomar och stödja den som olyckligtvis blivit sjuk eller råkat ut för en skada. Slussen skulle vara en väg tillbaka till ett vanligt liv med hjälp av glädje och gemenskap. Jag hann börja arbeta med en fungerande modell baserad på rörelse, samhörighet och personlig utveckling, men blev avbruten. Målet var något som Sverige behöver mer än någonsin i dag: ett preventivt frisk- och hälsosystem som kompletterar vårt reaktiva sjukvårdssystem.
När jag hade den här idén på 70-talet tränade inte svenskarna särskilt mycket. Joggingvågen hade visserligen kommit hit, men det var bara en minoritet som blev långvariga joggare. Något som liknade dagens tjusiga träningsanläggningar fanns inte. Det som erbjöds var källargym för kroppsbyggare och husmorsgymnastik för kvinnor. Ändå var inte livsstilssjukdomarna så vanliga som i dag. Inte många hade diabetes typ 2, inte särskilt många var överviktiga och genomsnittskonditionen var betydligt bättre, trots att folk rökte mycket mer. Men jag såg ändå de dåliga tecknen. Om vi inte snabbt blev bättre på att leva skulle fler äldre bli sjukare, samhällets resurser skulle inte räcka och inte tillräckligt många skulle vilja jobba i vård och omsorg.
