Daniel Ståhl har imponerat stort i sommar. En mer avslappnad inställning till idrottandet menar han själv är förklaringen till lyftet. Att inte öka förväntningarna under sista veckan kan vara nyckeln till VM-succén.
De stora idrottsmästerskapen avlöser varandra.
Samtidigt som Dam-VM i fotboll nästa helg avslutas i Australien inleds friidrotts-VM i Ungern.
Som tvåa på världsrankningen och med såväl VM- som OS-guld på meritlistan är Ståhl självklart ett av de största svenska medaljhoppen i Budapest.
Men den 30-årige stockholmaren slipper ändå favorittrycket då diskusfinalen avgörs den 21 augusti.
Efter OS-guldet i Tokyo för två år sedan har Ståhl hamnat lite i skuggan av andra.
Kristjan Ceh är regerande världsmästare och i fjol presenterade sig 19-årige litauern Mykolas Alekna i de stora sammanhangen. Att VM-silvret inte var en enstaka lyckträff visade Alekna någon månad senare då han i München tog EM-guld. Alekna har kallats för diskusens Armand Duplantis och är ett av sportens största löften genom tiderna. På en tävling i Kalifornien i april i år kastade han 71 meter och blev yngst genom tiderna att kasta över 70 meter. Aleknas landsman Andrius Gudžius tog VM-brons i fjol och har ett VM-guld från 2017.
Så visst har Daniel Ståhl flera svåra konkurrenter i den diskusfinal som har förutsättningar att bli något alldeles extra.
I fjol ville det sig inte för Ståhl i de största tävlingarna. Fjärdeplatsen på VM och femteplatsen på EM var missräkningar. Hans världsårsbästa på 71,47 under lag-SM i Uppsala fungerade som lite plåster på såren och visade att den stora kapaciteten fanns kvar.
För att få ut mer av den har världstvåan intagit en ny attityd inför denna säsong där han, som han säger‚ ”gick in med glimten i ögat”.
Medaljer och långa kast betyder inte längre allt.
– Jag har inte mycket krav på mig själv. Jag går bara in och njuter av diskuskastandet och har kul, sade han till TT efter att för någon vecka sedan ha säkrat SM-guldet i Söderhamn.
På frågan om han nu tycker att det är roligare än tidigare att tävla svarade Ståhl:
– Ja, det är det. Nu har jag ingen press eller krav att jag måste vinna någonting. Jag har blivit OS- och världsmästare. Jag behöver inte bli det igen om jag inte vill det, men jag försöker. Nu har jag mer inställningen att gå in, reta de andra och ha skoj.
Den inställningen i kombination med en något minskad träningsmängd är kanske den främsta förklaringen till varför Ståhl under sommaren åter blivit ett hett namn.
Han kastade i juni 71,45 på en tävling i estniska Johvi och att Ceh trots det stod som segrare vittnar om hur oerhört hög klass världstoppen håller.
Den gångna helgen kastade Ståhl genom 67,30 hem segern på friidrottsgalan i Malmö dit han och sambon Fanny Roos flyttat. Anledningen är att det är där deras tränare Staffan Jönsson finns. Han tog över efter Vesteinn Hafsteinsson som förra året drabbades av utmattning vilket blev slutet på ett elva år långt samarbete.
– Mitt jobb är att förvalta det de byggt upp, säger Jönsson som i likhet med sin adept tänker bort medaljer och resultatmål.
– Daniel behöver inte längre känna någon press. Han är världsmästare och olympisk mästare och kan faktiskt njuta under resten av sin karriär.
Det är en klok inställning för att kropp och knopp ska fungera maximalt.
Men att få ihop den ekvationen då det gäller som mest i världens största tävling är något helt annat.
Den 21 augusti får vi svar på om Daniel Ståhl lyckas med uppgiften.
