Romantikens epok startade under slutet av 1700-talet och avtog under mitten av 1800-talet. Dess arv kom dock att fortsätta att påverka och göra sig gällande på många sätt. Tommy Gunnarsson menar att det romantiska arvet har en stor dragningskraft på oss än i dag.

Som kalmarit har jag genom livet marinerats i Ölandssonen Erik Johan Stagnelius, den författare jämte Tegnér som värdefullast bär upp den svenska romantiken. Minns att jag i gymnasiet skrev en uppsats om hans dramatik. Välkända dikter som Vän i förödelsens stund, Näcken, Endymion, Suckarnas mystèr och Till förruttnelsen hade vi hört till leda; här skulle hans mindre kända dramer som Thorsten fiskare, Riddartornet, Glädjeflickan i Rom och Albert och Julia lyftas fram.

Kanske tänkte jag i samma banor som Fredrik Böök, som i sin biografi Stagnelius. Liv och dikt (1954) inte enbart vill lyfta fram Stagnelius som ”månskenspoet” utan minst lika mycket som komisk realist och epiker. Fast mer troligt var väl att jag mest ville imponera på svenskläraren genom att välja den mer obskyra delen av Stagnelius bibliografi.