För något år sedan träffade jag en engelsktalande man som hade kommit till Sverige fyra veckor tidigare. Han var mycket moloken, för han hade inte fått någon flickvän än och tyckte att han hade väntat alldeles för länge.

Det lät förstås inte så bra. Sättet han formulerade sig på fick honom att verka desperat, som om han hade kunnat tänka sig vilken flickvän som helst bara han fick någon. Men så berättade han vidare om hur många gånger han hade fått sitt hjärta krossat i hemlandet. Han sade att han var en sådan person som alldeles för snabbt får känslor för någon.

– Nu orkar min själ inte mer, sade han.