Katastrofen i Indonesien har hittills krävt över 800 människoliv. För de hjälparbetare som anländer till ett område precis efter att katastrofen har ägt rum gäller det att snabbt kunna skaffa sig en överblick över situationen och se över vilka förutsättningar som finns.
Det började med en kraftig jordbävning i kuststaden Palu och regionen Donggala i fredags, något som därefter följdes av en tsunami. Nu kämpar Röda Korset och andra hjälporganisationer för att hinna rädda så många som möjligt.
– Först försöker man skapa en bild av hur många som kan ha drabbats, trots att man inte har tillgång till all information som behövs. I det här området i Indonesien bor det ju exempelvis cirka 660 000 personer, då tar man med det när man tittar på de akuta behov som uppkommer vid jordbävningar. Det handlar om att rädda liv och hjälpa skadade och överlevande, säger Maude Fröberg, kommunikationschef för Röda Korset i Östasien.
Rent dricksvatten
En annan viktig fråga i det tidiga skedet är tillgången till rent dricksvatten. Vid jordbävningar slås ofta vattenledningarna ut, vilket gör att vattentillgången kan behöva säkras på andra sätt. Så var det exempelvis efter jordbävningen på Haiti 2010, där Maud Fröberg var en av de första på plats.
– Den gången fick vi kalla in stora tankbilar med vatten.
Logistiken är en annan fråga som riskerar att ställa till problem i katastrofarbetet. Raserade byggnader och förstörda vägar innebär inte sällan att de som ska ta sig fram till området måste hitta alternativa lösningar för att kunna transportera personal, materiel och förnödenheter mellan olika platser.
– Vår personal är vana vid att göra den sortens bedömningar. Där andra kanske bara ser förstörda hus kan en katastrofexpert i stället tydligt och klart upptäcka en evakueringsväg.
Ekonomiska förutsättningar
Ytterligare en viktig aspekt som måste vägas in är hur katastrofberedskapen ser ut på den plats som har drabbats. Här finns det stora skillnader mellan olika länder, där inte minst ekonomiska förutsättningar spelar in. Maude Fröberg tar upp Japan som ett exempel på ett land som satsat mycket resurser på att konstruera byggnader som ska klara av skalv och samtidigt utbildat en stor del av befolkningen i hur man ska agera vid sådana situationer.
– Alla hot i form av stormar eller jordbävningar slutar inte i katastrof. Det som avgör är hur utsatt och sårbart ett samhälle är innan faran drabbar.
Klas Widestrand/TT
