Gästkrönika: Talande tystnad om Svexit
Tankar från torpet
En deltagare vid svenska Swexitpartiets manifestation på Mynttorget i Stockholm, protesterar mot riksdagens beslut att låna upp 150 miljarder kronor till EU:s nya återhämtningsfond, den 24 mars i år. Foto: Sofia Drevemo


EU är ett långt gånget överstatligt samarbete – som på papperet är frivilligt. Ändå är ordet ”måste” det kanske vanligast förekommande de få gånger medlemskapet överhuvud taget diskuteras. Vad kan det bero på?

För snart 27 år sedan gick svenska folket till valurnorna i en folkomröstning om EU-medlemskap. Detta föregicks av en finanskris som statsminister Ingvar Carlsson trodde sig ha hittat en lösning på. Valdeltagandet var drygt 83 procent och knappt 47 procent röstade nej.

Det var uppenbart storstadsregionernas röster som fick in oss i EU. Nej-sidan vann annars i en majoritet av länen (i 11 av 21 län med nuvarande länsbildningar). I alla de sex nordligaste länen var det över 58 procent som röstade emot att gå med i EU, i Jämtland över 70 procent.

Redan prenumerant? Logga in för att läsa vidare
Vill du också läsa politiskt oberoende (på riktigt) ledarartiklar och klassisk inrikes- och utrikesjournalistik utan politisk färgning eller överdrifter?
Tidsbegränsat introduktionserbjudande, endast 1 krona första månaden utan att binda dig! Bara 99 kronor i månaden därefter. Säg upp när du vill! Vill du även ha papperstidningen betalar du endast 19 kronor första månaden, 149 kronor därefter. Säg upp enkelt när du vill!