En kollega menar att hans faiblesse för museala föremål beror på att under hans uppväxt satt den ena föräldern i Skansens styrelse, och den andra i Millesgårdens – vilket medförde åtskilliga besök på de båda museerna. Därav slagsidan åt det som kollegans fru kallar ”det mossiga”. Kollegan hade för ett antal år sedan hittat en 2,30 meter hög skulptur föreställande Michelangelos David. Denna gipskopia var framtagen av Louvren, som har verkstäder som gör modeller efter originalen.

Skulpturen försåldes av ett engelskt auktionshus. Det som kollegan tyckte var ett av skulpturens främsta företräden, den väl tilltagna storleken, var det som frun ogillade mest. ”Hur ska vi kunna baxa in åbäket?” utbrast hon uppbragt. Kollegan medgav att ett eventuellt inköp var förenat med vissa logistiska, som han av taktiska skäl valde att uttrycka det, utmaningar. Michelangelo skulle ju bli tvungen att huka sig när han steg över tröskeln, den saken var klar.