Forskning: Fungerar osteopati?
Läkande manuell teknik utgör ett alternativ till medicin med viss framgång
Det är svårt att bedöma studier som undersöker smärta eftersom de utgår från patientens upplevelser av smärta. Bild: Shutterstock


Varje år ger osteopater i Australien 3,9 miljoner kliniska konsultationer. Osteopati är en manuell terapi som utvecklades av den amerikanske läkaren Andrew Still i mitten på 1800-talet. Världshälsoorganisationen erkänner den som ett traditionellt medicinskt system.

Osteopaterna använder händerna både för att ställa diagnos och för att behandla patienterna. I behandlingen använder de olika manuella tekniker, där vissa även används inom kiropraktik (som justering av ryggraden) eller sjukgymnastik (som stretching). Men som metod betraktas osteopatin som skild från andra metoder inom hälsovården.

De senaste 20 åren har viss forskning gjorts på osteopatins effekter, men det finns fortfarande fler frågetecken än svar när det gäller dess effektivitet och säkerhet.

Vad vet vi just nu?

Nyligen ledde jag en studie för att gå igenom den tillgängliga forskningen på osteopatin jämfört med andra behandlingsmetoder. Studien visade att beroende på vilket tillstånd som skulle undersökas fick människorna olika hjälp av osteopatin.

En studie jämförde den osteopatiska behandlingen med den medicinska i behandlingen av smärta i nedre delen av ryggen. Den medicinska behandlingen omfattade smärtstillande eller anti-inflammatoriska mediciner, aktiv sjukgymnastik, värmekuddar eller kyla och strukturellt stöd. De patienter som fick osteopati upplevde ingen skillnad i smärtnivåer, men de behövde mindre medicin och mindre sjukgymnastik.

Några år senare gjordes en annan studie där patienter med ryggsmärtor blev bättre i jämförelse med människor som inte fick någon behandling. Däremot upplevde de inga ytterligare förbättringar i jämförelse med den grupp som fick låtsad osteopati.

I en tredje studie jämfördes osteopati med sjukgymnastik (antingen i form av gruppövning eller en och en tillsammans med sjukgymnasten). I alla tre grupper var resultatet liknande.

Slutsatsen av dessa tre studier pekar på att osteopati är lika effektivt (eller ineffektivt) som medicinsk behandling eller sjukgymnastik när det gäller att behandla kronisk ryggvärk. Däremot kan osteopati göra att man kan minska mängden smärtlindrande mediciner.

Osteopaten använder en mängd olika tekniker i sina behandlingar, vilket försvårar en bedömning av effekterna. Foto: Shutterstock

I vår genomgång av den tillgängliga forskningen hittade vi även ett antal studier som undersökte kostnaden för osteopatisk behandling i jämförelse med andra behandlingsalternativ. En italiensk studie kom fram till att osteopatisk behandling av prematura barn hjälpte dem att gå upp i vikt snabbare och få lämna sjukhuset i genomsnitt sex dagar tidigare än barnen i kontrollgruppen.

Upptäckten är viktig, inte bara för barnen och deras familjer, utan också med tanke på vårdkostnaden. Behandlingen, som kostade 20 Euro per tillfälle, minskade sjukhuskostnaden med nästan 3 000 Euro per barn.

Den italienska studien upprepades i en större grupp. Effekten var mindre man visade fortfarande ett positivt resultat för behandling med osteopati (fyra dagar kortare vistelse).

De andra studierna vi hittade tittade på olika tillstånd som bukspottkörtelinflammation, nacksmärta, ryggsmärta och migrän, men upplägget på studierna var otillräckligt för att ge meningsfulla svar.

Nya bevis på effektiviteten hos osteopati publiceras ständigt. Bland annat tyder studierna på att osteopati kan hjälpa människor med migrän och IBS, men kan troligtvis inte hjälpa vid fibromyalgi.

När det gäller de flesta hälsotillstånd finns det tyvärr bara en eller ett par studier som tar upp behandling med osteopati. Så vi har väldigt lite sammanfattande information som hjälper oss att förstå dess betydelse i det australiensiska hälsosystemet.

Varför finns det så många luckor?

Osteopati är ett medicinskt system, inte bara ett behandlingssätt. En osteopat kan använda många olika tekniker och behandlingar för att hjälpa sin patient och många av dem används även av andra yrkesverksamma inom vården, till exempel sjukgymnaster.

Även de ”manuella teknikerna” som är specifika för osteopatin varierar beroende på individens behov och önskemål. Det ger många utmaningar för forskare som försöker studera dess effektivitet.

Vi vet inte heller så mycket om hur osteopati fungerar eftersom de flesta tillstånd som behandlas av osteopatin är smärtrelaterade och vetenskapen har ännu inte klarhet i kroppens smärtprocesser.

Så till skillnad från läkemedelsstudier, där man kan följa en förväntad förändring i kroppens fysiologi med hjälp av förändringar i blodet eller andra biomarkörer, så hänger det här på patientens upplevelser av smärta eller behov av smärtlindring.

För att bedriva forskning krävs både finansiering och intresse från forskare. I Australien finns det bara lite av de båda. Även om utvecklingen kan möjliggöra mer forskning på osteopatins effekter framöver så behöver vi en samordnad ansträngning från forskare och finansiärer för att kunna fylla i kunskapsluckorna.

Amie Steel forskar vid University of Technology Sydney i Australien. Artikeln publicerades ursprungligen i The Conversation.

Osteopati i Sverige: Svenska Osteopatförbundet bildades 1980 och har 300 medlemmar. För att bli medlem krävs att personen har genomgått en utbildning godkänd enligt europeisk standard.

 

Vildhundarna vill ta elefantungen men mamman ingriper – otrolig urkraft

Val 2018 – Utmanarna till riksdagen