Del 10  (Läs del 1 här)

Det kommunistiska manifestet uppmanar till förstörelse av familjen, kyrkan och nationalstaten. Givetvis är ett av de kommunistiska partiernas viktiga mål att underminera och eliminera religionen. Marx demoniserade religion i sina skrifter, och kommunistledare i Sovjet och Kina har använt statsapparaten för att förfölja troende.

År 1919 inledde Lenin en storskalig utplåning av religion – man skulle förbjuda ”spridandet av gamla tankar”. 1922 genomdrev Lenin en hemlig resolution som slog fast att konfiskering av värdefull egendom, särskilt från de rikaste religiösa institutionerna, måste genomföras ”med skoningslös beslutsamhet, lämnande inget åt slumpen, och på kortast möjliga tid”. Han förklarade: ”Ju fler representanter för det reaktionära prästerskapet och det reaktionära borgerskapet som vi lyckas skjuta vid det här tillfället, desto bättre, eftersom denna ’publik’ just nu måste läras en sådan läxa att de inte ens kommer att våga tänka på något motstånd under flera årtionden.”

Under en period plundrades mycket av kyrkans egendom. Kyrkor och kloster stängdes, ett stort antal präster greps, och tusentals präster inom den rysk-ortodoxa kyrkan avrättades.

Efter Lenins död följde Stalin i hans fotspår och inledde på 30-talet en extremt brutal utrensning. Förutom medlemmar av kommunistpartiet så rensades även intellektuella och religiösa människor ut. Stalin beordrade hela landet att genomföra en femårsplan för ateism. Han förklarade att när den var genomförd skulle den sista kyrkan ha stängts, den sista prästen ha förintats, Sovjetunionen skulle vara ett fruktbart land för kommunistisk ateism, och ingen skulle kunna hitta några spår av religion längre.

1941 fanns bara 4 225 ortodoxa kristna kyrkor kvar som var öppna för allmänheten. Innan kommunisterna tog makten hade det funnits över 46 000. 97 procent av de ortodoxa klostren förstördes eller stängdes, bara 37 stycken blev kvar. Under den här perioden skickades kultureliten och de intellektuella till gulagerna, eller så sköts de.

Under andra världskriget tog Stalin en paus i förföljelsen för att kunna dra nytta av kyrkans ekonomiska och mänskliga resurser i kampen mot tyskarna. Det gav intrycket att han kanske tänkte återupprätta den katolska och ortodoxa kyrkan. Men hans mål var något betydligt mer lömskt: att utöva strikt kontroll över de återupprättade ortodoxa och katolska kyrkorna och använda dem som ett redskap för att underminera de traditionella religionerna.

1961 utnämndes Alexej II till biskop i den ortodoxa kyrkan i Sovjetunionen, och 1964 blev han ärkebiskop. Han blev Moskvas patriark 1990, strax innan Sovjetunionen upplöstes. Efter Sovjets kollaps öppnades under en kort tid KGB-arkiven, där det avslöjades att Alexej II arbetat för KGB, Sovjetunionens hemliga polis. Senare medgav Alexej II att han hade komprometterats och att han var en regimagent. 1991 bad han i en intervju i tidningen Izvestija alla som drabbats om förlåtelse.

Kinesiska kommunistpartiet förstör traditionell kultur

Kina har världens äldsta ännu levande civilisation, med historiska nedteckningar som går 5 000 år tillbaka i tiden. Kina har inte någon enda religion för hela sitt folk, så som många andra länder har, men det kinesiska folket har en stark tro på gudar och buddhor. Till skillnad från andra områden där religiösa konflikter är vanliga, har konfucianism, buddhism, daoism och till och med västerländska religioner fredligt samexisterat i Kina. Dessa trossystem är grunden för Kinas traditionella kultur.

97 procent av de ortodoxa klostren förstördes eller stängdes, bara 37 stycken blev kvar.

Kommunistpartiet försökte förstöra denna uråldriga kultur, men det var omöjligt att åstadkomma genom att lura kineserna att lämna det. I stället började partiet med våld och dödande och underminerade kärnan i religionen. Man förstörde traditionell kinesisk kultur, inklusive dess materiella kultur, såsom dess byggnader, skrifter och konstverk.

Markägarklassen på landsbygden, liksom köpmännen och de lärda ämbetsmännen i städerna, var den traditionella kinesiska kulturens elit som förde traditionerna vidare. Strax efter kommunistpartiets maktövertagande genomfördes ett antal kampanjer, där man utplånade dessa grupper.

Samtidigt började man att ”ideologiskt reformera” akademiker, och hjärntvättade på så vis systematiskt en ny generation skolbarn och studenter med materialism, ateism och evolutionsteori och fick dem att avsky traditionell kultur.

Under kampanjen mot högerelement på 50-talet tvingades alla intellektuella som inte ville foga sig i exil, eller till ”omskolning genom arbete”. De hamnade på samhällets botten. Partiet gjorde de lärda – de vars åsikter respekterats och som väglett samhället – till föremål för löje.

Efter att den traditionella eliten utplånats bröts den process där Kinas traditionella kultur passerat från en generation till en annan, och som hade varat under mycket lång tid. Den nya generationen blev inte längre inskolad, socialiserad och fostrad i den här kulturen via familjen, skolan, bygemenskapen och samhället. De blev en generation utan traditionell kultur.

Efter rörelsen mot högerelement fanns knappt några oberoende röster kvar, varken inom familjen, skolan eller samhället. Men kommunistpartiets verk var inte färdigt. De äldre bevarade ju fortfarande minnet av den traditionella kulturen, och de materiella manifestationerna av traditionell kultur, de antika artefakterna och byggnaderna, fanns överallt. Dessutom fortsatte traditionella värderingar att föras vidare genom konsten.

Efter ockupationen av Tibet 1950 inledde partiet en hård förföljelse av buddhismen.

1966 inledde Kinesiska kommunistpartiet en kampanj för att förstöra den traditionella kulturen i stor skala – kulturrevolutionen. Man använde sig av studenter som hade hjärntvättats efter etablerandet av Folkrepubliken Kina, och spelade på deras ungdomliga rastlöshet och upproriskhet. I kampanjen för att förstöra de ”fyra gamla” (idéer, kultur, seder och vanor) lät man ungdomarna löpa amok och förstöra den traditionella kinesiska kulturen.

Innan kulturrevolutionen var alla Kinas städer och orter rika på antika artefakter. Bara några decimeter under marken kunde man hitta föremål från yngre historiska epoker; några meter längre ner fanns otaliga föremål från de dynastier som föregått dem. Kampanjen för att förstöra de fyra gamla ödelade inte bara religiösa platser där man bad, utövade och kultiverade, och som representerade harmonin mellan människan och himlen – den utplånade också de grundläggande trosuppfattningarna ur människornas hjärtan, såsom tron på harmoni mellan människa och kosmos.

Religiös förföljelse i Kina

Efter maktövertagandet 1949 började Kinesiska kommunistpartiet förfölja religioner i stor skala och förbjöd troende att samlas. Partiet lät bränna otaliga exemplar av bibeln och skrifter från många andra religioner. Man införde hårda straff för kristna, daoister och buddhister, och krävde bland annat att församlingsmedlemmarna skulle registrera sig hos myndigheterna och göra avbön för sina ”misstag”. De som inte följde de nya reglerna straffades strängt.

1951 förklarade partiet officiellt att de som fortsatte att samlas under religiösa former skulle avrättas eller fängslas på livstid. Otaliga buddhistmunkar jagades bort från templen och tvingades att leva och arbeta i den sekulära världen. Kristna präster sattes i fängelse, och troende avrättades eller ”omskolades” genom slavarbete. Enligt ofullständig statistik greps eller avrättades nästan tre miljoner troende och medlemmar av religiösa samfund i Kina bara de första åren efter Kinesiska kommunistpartiets maktövertagande.

Precis som Sovjetiska kommunistpartiet stärkte man sin makt över religionen genom att etablera särskilda myndigheter för alla olika grupper, såsom Kinesiska daoistföreningen och Kinesiska buddhistföreningen. Alla religiösa föreningar måste följa partiets vilja, och partiet kontrollerade och ”tankereformerade” dess medlemmar. Samtidigt använde partiet de här föreningarna till att så split och korrumpera religionerna inifrån.

Efter ockupationen av Tibet 1950 inledde partiet en hård förföljelse av buddhismen. Den 14:e Dalai Lama flydde från Tibet 1958 och gick i exil i Indien, något som Kinesiska kommunistpartiet betraktar som ett uppror.

Efter att kulturrevolutionen inleddes 1966 tvingades många lamor att bli sekulära, och otaliga dyrbara skrifter brändes. 1976 fanns bara åtta kvar av de 2 700 tempel som funnits innan. Jokhang-templet, som byggdes för över 1 300 år sedan, och som var Tibets viktigaste tempel, plundrades under kulturrevolutionen.

Men den senaste och kanske allra mest brutala och tragiska av kommunistpartiets kampanjer mot troende kineser är den fortfarande pågående förföljelsekampanjen mot Falun Gong.

1999 utövade enligt vissa beräkningar omkring 100 miljoner kineser Falun Gong, vars lära bygger på principerna sanning, godhet och tålamod. Kinesiska kommunistpartiets dåvarande ledare Jiang Zemin såg den här andliga metoden som ett existentiellt hot mot kommunismen. I juli det året mobiliserade han hela den kinesiska statens välutvecklade säkerhets- och propagandaapparater mot Falun Gong. Kampanjen som följde var så omfattande och intensiv att man får gå tillbaka till kulturrevolutionen för att se något liknande.

Förföljelsen av Falun Gong stärkte Jiang Zemins politiska makt och gjorde så han kunde placera sina allierade i maktpositioner och låta dem berika sig. Den brutala politiken mot Falun Gong, och den omfattande korruption som följde i dess spår, har lagt grunden för den moderna form av totalitarism som vi nu ser i Kina. Ett av dess mest fasansfulla uttryck är att man i hemlighet dödar samvetsfångar och använder deras organ till en lukrativ transplantationsindustri, en hantering där offren utökats från Falun Gong-utövare till andra förföljda grupper, bland annat kristna och etniska minoriteter.

På några få årtionden har Kinesiska kommunistpartiet fullständigt förstört tusentals år av traditionell kinesisk kultur, tro och moralvärderingar.

(Läs del 11 här)

Detta är ett bearbetat utdrag från den kinesiska boken Hur kommunismens spöke styr världen, skriven av ett redaktionellt team på den kinesiska utgåvan av Epoch Times.