Finansmannen Mats Qviberg berättar om sitt intresse för kultur och konst och varför han valt att donera pengar till svenskt kulturliv. Nu är han aktuell med det nyinstiftade Stockholms Studentsångares Sångarpris värt 100 000 kr.

Mecenater inom konst- och kulturvärlden initierar nya projekt och stödjer befintliga verksamheter. De spelar en stor roll, större än vad de själva ibland vill medge. Historiskt har mecenatens beskydd och stöd varit avgörande för ensembler och produktioner. Nuförtiden ger statliga medel en trygghet för de större kulturinstitutionerna som Kungliga Operan och Dramaten, men donationer och gåvor är ändå viktiga och utgör en behövd inkomstkälla.

Att samtala med finans- och företagsmannen Mats Qviberg ger inblick i hur en samtida mecenat tänker. Han skyggar inför att bli kallad mecenat och ser sig hellre som gåvogivare. Han förminskar hellre sin insats än skryter över den, och räknar upp andra hedervärda personer som gjort stora insatser för kulturen. Han nämner bland andra Pontus Fürstenberg, som vid sekelskiftet donerade sin stora och dyrbara konstsamling till Göteborgs konstmuseum. I jämförelse med honom är han själv inte mycket till mecenat menar Mats.

Trots det delades nyligen det nyinstiftade Stockholms Studentsångares Sångarpris på 100 000 kr ut till operasångerskan Nina Stemme. Det är ett årligt återkommande pris till storheter inom operavärlden. Det som möjliggjorde utdelningen var Eva och Mats Qvibergs idé och generösa gåva.

Pris till klassiskt skolad sångare

Det är inte första gången som Mats och hans fru donerar pengar för att stödja svenskt kulturliv. De är bland annat med i Kungliga Operans donationsfond sedan flera år. Vad var det då som fick Mats att vilja vara med och skapa ett sångarpris?

– Eva och jag skapade priset för att stärka och synliggöra Stockholms Studentsångares verksamhet. Nina Stemme är en världskänd sopran och ett stort namn, vilket ger priset tyngd och uppmärksamhet. Priset är tänkt att i första hand gå till någon klassiskt skolad sångare. Sverige har många fina och välkända sångare, och vi har en lång lista på lämpliga kandidater.

Vid utdelningen av priset sjöng Stemme tillsammans med en dubbelkvartett från Stockholms Studentsångare. På körens webbsida finns ett njutningsfullt smakprov på framträdandet. I slutet av april är en vårkonsert inplanerad. 

Förutom körsång så tycker Mats om opera, operett och musikal och är dessutom en allätare när det gäller konst. Både den äldre och mer moderna konsten kan vara intressant och vacker, men den samtida installationskonsten med rader av toalettstolar på scen är inget som tilltalar honom. 

– För att citera en vän som är konstkännare: ”Allt vackert är redan gjort.” Det är en ganska pessimistisk syn, men hör man en operaaria av Puccini så är det lätt att hålla med. 1900-talets mest spelade musik är arian ”Nessun Dorma” ur operan ”Turandot” av Puccini. Den har spelats fler gånger än någon av Beatles hits. Men vilken är dagens Puccini som skapar musik som finns kvar om 100 år? Det är svårt att säga, men det kanske är Andrew Lloyd Webber, Björn Ulvaeus och Benny Andersson. 

Musik kan beröra så att jag får rysningar över hela kroppen. 

– Mats Qviberg

Mats är påtagligt allmänbildad och verkar ha en god inblick i kulturvärlden. Intresset för sång och musik har han fört vidare till sina barn. Musikalen ”Sound of Music” var en återkommande favorit i hemmet, och fortfarande går barn och barnbarn och gnolar på melodierna. 

– Musik kan beröra så att jag får rysningar över hela kroppen. Den kan leva kvar inom mig och efter en föreställning kan jag uppleva musiken igen och i tankarna gå igenom vad som hände på scen. Jag nynnar på melodierna och de bästa ariorna. Både glada föreställningar och även de med ett sorgligt slut kan gripa tag och beröra.

Föreställningar skapas och framförs vid stora och små scener. Vilka möjligheter och vilket ansvar har konstnären när han eller hon skapar och producerar konst och scenkonstverk?

– Konstnären Peter Dahls målningar är gränsöverskridande och kan upplevas som provocerande eller stötande. Det är ingen konst som jag uppskattar, men smaken är ju olika. Både konstnären Lars Vilks och författaren Salman Rushdie har på grund av vad de skapat utsatts för hot och mordförsök. Det är heller ingen konst som appellerar till mig, men jag sätter mig inte till doms över den, utan tänker att saker och ting måste sättas i sitt sammanhang.

Kultur och pengar

Mats rör sig i kretsar som har ekonomiska medel att donera stora summor pengar till kulturella ändamål. Samtidigt finns personer med stort kapital som spekulerar och investerar i konstverk som värderas till miljontals kronor. Vilken betydelse har pengar i konstvärlden?

– Jag läser just nu boken ”Renoir - min far” som skrivits av hans son. Renoir hade väldigt svårt i början att kunna försörja sig och sin familj. Nu går hans tavlor för en kvarts miljard. Det är så många människor som tjänar enormt mycket pengar på konst, nästan ofattbara summor, och som vill visa upp sin förmögenhet inför andra. Man vill visa att man har råd att ha en Renoir eller en Mark Rothko på väggen. Men jag tror ändå att det i grunden finns ett genuint konstintresse. 

Stora summor investeras i konst, men hur vanligt är det att företagsledare donerar pengar till kulturvärlden?

– Det är relativt ovanligt. Det har varit institutionernas oförmåga att nå de här människorna. Det kan variera varför inte ledare inom företags- och finansvärlden donerar. Det kan nog vara ointresse i många fall. Det finns en väldig ytlighet i det samtida samhället som gör att man inte förstår hur viktig kulturen är för oss människor. Skulle vi ta bort kulturen så skulle människor bli helt chockade.

Jag tror inte man mår bra i de moderna öststatsliknande miljöerna, det är bara ett sätt att förvara människor på utan att skapa trivsel. 

– Mats Qviberg

Mats pappa var inredningsarkitekt och vi kommer in på arkitekturens betydelse för stadsmiljön och människors välbefinnande. Människor har gått samman i föreningen Arkitekturupproret för att uppmärksamma förfulningen av stadsmiljön och människors levnadsutrymme. Vilken betydelse har detta för Sverige?

– Arkitekturupproret är fantastiskt och jättebra! Det är inte en dag försent, tyvärr är skadan redan gjord på många håll. Det är nog bara fem städer i Sverige som har sin klassiska struktur kvar. Jag tror inte man mår bra i de moderna öststatsliknande miljöerna, det är bara ett sätt att förvara människor på utan att skapa trivsel. När jag gick på Handelshögskolan hade vi ett ämne som hette Ekonomisk historia; orkar man inte titta bakåt så är det svårt att förstå framtiden.

Vårt samtal skulle kunna pågå länge och finna nya infallsvinklar på konst och kultur. Det är bara att hoppas att fler finansmän av samma kaliber som Mats vill vara med att stödja och utveckla svenskt kulturliv.

 

Hjälp oss att driva tidningen vidare! En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Här ser du hur du kan stödja oss.