Ett diplomatiskt ordkrig har uppstått mellan USA och Kina gällande Kinas anspråk på indiskt territorium. Experter menar att Kina kan ha geostrategiska såväl som politiskt taktiska och inhemska anledningar till sitt agerande.

Kina har upprepade gånger ritat om sina kartor för att markera att man gör anspråk på indiskt territorium i området Arunachal Pradesh. Bland annat har man uppfunnit nya kinesiska namn på dussintals platser inom Indiens gränser. Kinesiska kommunistpartiet (KKP) kallar området ”Zangnan”.

Arunachal Pradesh ligger i Himalaya, i närheten av Bhutan, och har även gräns mot Burma. Det är en viktig plats för tibetansk buddhism och där finns många viktiga kloster, varav somliga grundlades för hundratals år sedan. Den delar över 100 mil av omstridd gräns med Tibet, som styrs av Kina som en så kallad autonom region.

Den 20 mars markerade det amerikanska utrikesdepartementet mot Kinas senaste kartomritning som svar på en fråga under en presskonferens.

– USA erkänner Arunachal Pradesh som indiskt territorium, och vi motsätter oss starkt alla ensidiga försök att gå fram med territoriella anspråk genom inbrytningar eller gränskränkningar, såväl civila som militära, sade talespersonen Vedant Patel.

Tidigare har även medlemmar av den amerikanska senaten lagt fram förslag om att bekräfta Arunachal Pradesh som en del av Indien.

Sinologen Frank Lehberger är expert på östra Himalayas kartografi, där Arunachal Pradesh ligger. Han menar att det amerikanska uttalandet är en tydlig signal till Peking att USA kommer att stå bakom Indien diplomatiskt, juridiskt och militärt.

– Det senaste uttalandet kompletterar vad man sade i fjol, och signalerar även Washingtons position att Arunachal Pradesh inte är så kallat omstritt territorium, utan bekräftar att det tydligt är en del av Indien, säger han.

Det amerikanska uttalandet kom några dagar efter att det kinesiska försvarsdepartementet upprepat landets anspråk på Arunachal Pradesh den 15 mars. Departementets talesperson, överste Zhang Xiaogang, kallade Indiens styre i regionen för illegalt.

– Zangnan är kinesiskt territorium, och Kina erkänner aldrig och motsätter sig bestämt Indiens illegala etablering av det så kallade Arunachal Pradesh, sade han då.

Kina har senare även slagit tillbaka mot USA:s uttalande och kallat det för inblandning i Kinas och Indiens gränsdispyt. Det kinesiska utrikesdepartementets talesperson Lin Jiang kritiserade den amerikanska inställningen under en presskonferens i Peking den 21 mars, och sade att det är en bilateral fråga mellan Kina och Indien som USA inte har med att göra.

Raviprasad Narayanan undervisar i östasienstudier vid Jawaharlal Nehru University i New Delhi, och han tror att USA kommer att vilja ha ett finger med i spelet när oenigheterna kring gränserna mellan Indien och Kina ska lösas.

– Man anser att Kina måste stävjas. Först måste de få höra att Arunachal Pradesh inte tillhör dem, och att de inte kan hålla på att göra anspråk på det och döpa om platser i Arunachal. USA är oroligt över Kinas investeringar i Tibet, säger han, Kina har på senare tid byggt i Arunachal Pradesh.

Man hävdar att det är bostäder, men byggnaderna anses även kunna fungera som baracker åt kinesisk militär, byggda med en eventuell konflikt i åtanke. I den här kontexten är Arunachal Pradesh strategiskt viktigt eftersom det delar en lång gräns med Tibet, där Kina har investerat stort i infrastruktur och informationsnätverk, enligt Narayanan.

Han menar även att KKP:s ledare Xi Jinping, i sin roll som ordförande för Centrala militärkommissionen i partiet, är den högste beslutsfattaren inom försvarsfrågor i Kina. Han använder gränssituationen med Indien, särskilt i Arunachal Pradesh och Ladakh (som Epoch Times också rapporterat om), som ett tillfälle att stärka sitt ledarskap inför en möjlig fjärde mandatperiod som partiledare.

I den inrikespolitiska kontexten är den här sortens aggressiva signalering ett sätt att hantera fraktionsstrider inom KKP. Xi verkar ha problem att dra jämnt med sina kadrer i flera frågor.

– Hans bok, ”Utvalda verk av Xi Jinping” är en samling av tal som han hållit, utan några teoretiska innovationer. Det liknar mer en fabrikschef som talar om ökad produktivitet och tillverkningsmål, säger Narayanan.

Kina annekterade Tibet redan 1951 under Mao Zedongs ledning, bara några år efter att Indien blivit självständigt 1947. Men Kinas anspråk på Arunachal Pradesh är en relativt ny företeelse. 2006 hävdade ett kinesiskt sändebud att hela Arunachal Pradesh är en del av Kina. Kina visar numera hela den nordöstliga Indiska delstaten inom sitt territorium på sina kartor. 2017, 2021 och 2023 började man även döpa om platser i regionen och hävdade att det har varit en del av Kina sedan urminnes tider.

Den 1 april presenterade Kina ytterligare 30 omdöpta platser i den indiska delstaten, vilket alltså är den fjärde gången. Den indiska regeringen reagerade häftigt på påståendet.

Tibetologen Claude Arpi, som bor i Indien, tror att det här handlar om något annat än att Kina faktiskt anser sig ha anspråk på Arunachal Pradesh.

– Det måste först och främst nämnas att det här anspråket på ”södra Tibet” som en del av Kina är väldigt nytt och saknar historisk och etnisk grund. Det är ett rent påhitt för att kunna användas som en förhandlingsbricka om någon annan del av gränsen, säger han.

Innan den indiska republiken bildades hade britterna, som styrde Indien fram till 1947, utarbetat en 90 mil lång gräns mellan brittiska Indien och Tibet. Den brittiske utrikesministern sir Henry McMahon var den som bestämde gränsen, och skrev under ett avtal 1914 vid en konferens i Simla, som var den dåvarande sommarhuvudstaden i brittiska Indien. Efter Indiens oberoende och Kinas annektering av Tibet har man fortsatt att kalla den här delen av gränsen mellan länderna för McMa hon-linjen.

– Den juridiska grunden för att McMahon-linjen är Indiens lagliga gräns är de gränskartor som ritades under Simlakonventionen 1914, och som skrevs under av företrädare för brittiska Indien och Tibet. Republiken Indien är den lagliga arvtagaren till brittiska Indien, säger Lehberger, som tillägger att kartorna är väldigt specifika. De finns på både tibetanska och engelska, men inte på kinesiska.

En diplomatisk delegation från Republiken Kina (1912–1949) deltog vid Simlakonventionen. Man förhandlade med de andra parterna, men i slutändan skrev man inte under avtalet.

– Alla kinesiska regeringar fram till i dag har avvisat Simlakonventionen och förklarat den ogiltig, säger Lehberger.

Enligt Claude Arpi sade Folkrepubliken Kinas premiärminister Zhou Enlai till Indiens förste premiärminister Jawaharlal Nehru att han inte hade några problem med McMahon-linjen som sådan, förutom det ”koloniala” namnet.

– Men i dag gör Kina anspråk på en stor del av Indiens territorium söder om gränsen.

Det är inte bara Indien som utsätts för den här sortens aggressiva anspråk från KKP, säger Shen Ming-Shih vid taiwanesiska Institute for National Defense and Security Research.

– Det är inte ovanligt att Kina döper om eller återställer gamla namn på omstridda land eller vattenområden. Till exempel agerar man på liknande sätt i Östkinesiska och Sydkinesiska havet. Huvudsyftet är att betona Kinas suveränitet över dessa territorier eller territorialvatten, skapa territoriella dispyter som sedan kan tjäna som grund för juridisk krigföring. Men vad som är ännu viktigare är att det signalerar internt att Xi Jinping eller militären har en tuff inställning till landets suveränitet, säger han.

Arunachal Pradesh är dock viktigt även som område. Det ligger i den gränsöverskridande flodbassängen Yarlung Zangpo. Floden heter Siang/Dihang i Arunachal, Brahmaputra i östra Indien och Jamuna i Bangladesh. Därmed är den här dalen en fråga för tre länder, säger Narayanan.

Många viktiga biflöden ansluter till Brahmaputra inne i Arunachal på gränsen till Tibet. Narayanan påpekar att Kina bygger en ny damm i Yarlung Zangpo i Tibet, som ska bli tre gånger större än Tre raviners damm, världens hittills största vattenkraftsanläggning.

Den här dammen kommer enligt honom göra hela regionen instabil, eftersom vattnet från reservoaren kommer att leda till jordbävningar i hela området, på alla sidor gränsen. Arunachal Pradesh kan komma att bli ett strategiskt område i framtida krig om vattnet i regionen. Även detta kan spela in i Kinas agerande.