Del 5 (Läs del 1 här)

I öst, i länder som Sovjetunionen och Kina, har kommunismen manifesterat sig som en totalitär regim, med massdödande och utplånande av den traditionella kulturen. Men i väst har den tyst och systematiskt etablerat kontroll med hjälp av omstörtande verksamhet och desinformation.

Vid det förra presidentvalet i USA 2016, liksom vid det senaste, 2020, kunde man bevittna hur vänsterorganisationer mobiliserade på gatorna mot den republikanske kandidaten Donald Trump.

Grävande journalister har visat att bakom många av de här protesterna låg ett antal intressegrupper. Den nyzeeländske aktivisten Trevor Loudon visar i sin dokumentär ”America Under Siege: Civil War 2017” att ett stort antal av demonstranterna var ”professionella revolutionärer” med kopplingar till kommunistregimer och andra auktoritära stater som Nordkorea, Iran, Venezuela och Kuba. Loudons arbete satte också fingret på två framstående amerikanska socialistiska organisationers roll: Det stalinistiska Workers World Party och det maoistiska Freedom Road Socialist Organization.

Loudon, som undersökt kommuniströrelsen sedan 80-talet, kom fram till att vänsterorganisationer nu gjort USA till sitt primära mål för infiltration och omstörtande verksamhet. Amerikansk politik, utbildning, media och affärsliv har allt mer rört sig åt vänster, under påverkan av personer på viktiga positioner. Samtidigt som människor världen över jublade över den fria världens seger i det kalla kriget, tog kommunismen i tysthet över offentliga institutioner i väst, i förberedelse för slutstriden.

Det var USA:s inblandning som till sist avgjorde båda världskrigen. Under kalla kriget, under hot om ett förintande kärnvapenkrig, lyckades USA hålla östblocket i schack tills dess att kommunistregimerna i Sovjet och de östeuropeiska länderna föll samman. Friheten i den västra hemisfären går emot kommunismens mål, vilket är att förslava och förinta mänskligheten. Kommunismens spöke gömmer sig bakom en vacker vision av ett kollektivt, jämlikt samhälle medan det instruerar sina utsända bland människorna till att utföra dess uppdrag runt om i världen.

Fem omstörtande krafter

Eftersom kommunistpartiet inte styr länderna i väst har kommunismens agenter förklätt sig genom att infiltrera alla möjliga organisationer och institutioner. Det finns minst fem stora krafter som driver den kommunistiska omstörtningen av väst.

Den första omstörtande kraften var Sovjetunionen, som grundade den kommunistiska Tredje internationalen (Komintern) för att sprida revolutionen över hela världen.

Den andra var de lokala kommunistpartier som samarbetade med Sovjetiska kommunistpartiet och Komintern.

Den tredje utgjordes av ekonomiska kriser och sociala omvälvningar, som fått många västerländska regeringar att börja införa socialistisk politik under de senaste årtiondena, vilket lett till en ständig förflyttning vänsterut.

Den fjärde är de som sympatiserar med och stödjer kommunistpartierna och socialismen.

Dessa sympatisörer tjänar kommunismen som en femte kolonn, eller ”nyttiga idioter” i det västerländska samhället. De hjälper till att förstöra dess kultur, så frön till moralisk nedgång och underminera den legitima regeringen.

Det finns minst fem stora krafter som driver den kommunistiska omstörtningen av väst.

Kinesiska kommunistpartiet är en femte kraft. På 80-talet började de kinesiska kommunisterna genomföra ekonomiska reformer. Kinesiska kommunistpartiet etablerade utbyten inom politik, affärsliv och kultur som gav det en möjlighet att infiltrera väst.

Det ligger långt utanför denna texts omfattning att kunna ge en heltäckande berättelse om den kommunistiska infiltrationen av väst, inte minst som det är en sådan dold och komplex process. Men genom att förstå de breda dragen kan läsaren få en bild av hur kommunismens onda ande opererar, och lära sig att se igenom de olika lagren av förvillelse och bedrägeri.

Fabianerna – den tidiga ickevåldskommunismen

Den allmänna bilden av kommunistpartiet är förknippad med våld, och det är inte utan skäl. Det faktum att de kommunistiska regimerna i Ryssland och Kina tog makten genom våldsam revolution och använde våld som ett verktyg för förtryck drog uppmärksamheten bort från kommunismens mindre synliga former. I ”Det kommunistiska manifestet” skriver Marx och Engels: ”Kommunisterna försmår att hemlighålla sina åsikter och avsikter. De förklarar öppet, att deras mål blott kan nås genom en våldsam omstörtning av all hittillsvarande samhällsordning.”

Enligt Marx skulle den kommunistiska revolutionen börja i avancerade kapitalistiska länder, men Lenin trodde att socialismen kunde byggas i Ryssland, som var förhållandevis ekonomiskt outvecklat.

Lenins andra, och viktigare bidrag till marxismen var hans doktrin om att bygga partiet.

Att bygga partiet handlade i princip om att ta de tekniker för tvång, bedrägeri och våld som redan fanns i kriminella organisationer och ingjuta dem med marxistisk socioekonomisk teori. Enligt Lenin är arbetarklassen inte kapabel att utveckla klassmedvetande eller kräva revolution på egen hand, utan måste aktiveras utifrån. Revolutionens agenter skulle organiseras i ett mycket disciplinerat ”avantgarde” – kommunistpartiet.

De brittiska ”fabianerna”, som grundade The British Fabian Society 1884, året efter Marxs död, tog en annan väg i sin kamp för att införa socialism. Fabianernas symbol är en varg i fårakläder, och deras namn syftar på den romerske generalen och diktatorn Quintus Fabius Maximus Verrucosus, som gått till historien för sin fördröjande och undvikande stridstaktik i romarnas krig mot Kartago.

På framsidan till Fabian Review, den första pamflett som fabianerna producerade, finns en anteckning: ”Man måste vänta på det rätta 
ögonblicket, såsom Fabius gjorde med stort tålamod i kriget mot Hannibal, fastän många kritiserade hans dröjsmål; men när tiden är inne måste man slå till hårt, som Fabius gjorde, annars har ens väntan varit förgäves och fruktlös.”

För att gradvis uppnå socialismen uppfann fabianerna ”genomträngningen”, en politik som gick ut på att utnyttja öppningar som uppstod i politik, affärsliv och civilsamhälle. Fabianerna begränsade inte sina medlemmars aktiviteter, utan uppmuntrade dem att främja socialismen genom att gå med i lämpliga organisationer och utveckla nära relationer med viktiga personer, som ministrar, högt uppsatta tjänstemän, industrimagnater, rektorer för universitet eller kyrkoledare. Sidney Webb, en viktig medlem i den innersta kärnan i The Fabian Society skrev:

Som sällskap välkomnade vi män och kvinnor från alla religiösa samfund, eller de som inget tillhörde, och vi insisterade starkt på att socialism inte var sekularism; och att själva målet och syftet med all förnuftig kollektiv handling var utvecklandet av den individuella själen, medvetandet eller karaktären. […] Inte heller begränsade vi vår propaganda till det långsamt framväxande Labourpartiet, eller till dem som var beredda att kalla sig socialister, eller till kroppsarbetarna, eller till någon särskild klass. Vi framförde våra idéer, en och en, så övertygande vi kunde, till alla som var redo att lyssna på dem – konservativa, i den mån vi fick tillgång till dem, kyrkor och kapell från alla samfund, de olika universiteten, liberaler och radikaler, alltid tillsammans med de andra socialistiska sällskapen. Detta kallade vi ”genomträngning”, och det var en viktig upptäckt.

Lenin betonade om och om igen att kommunisterna måste dölja sina sanna avsikter.

Både fabianernas ickevåldskommunism och Lenins våldsamma kommunism hade samma slutmål. Lenin förkastade inte heller ickevåldsmetoder. I sin bok ”’Radikalismen’ – kommunismens barnsjukdom” kritiserar han de kommunistpartier i Västeuropa som vägrade att samarbeta med vad han kallade ”reaktionära” fackföreningar, eller att ta plats i de ” kapitalistiska” nationella parlamenten.

Lenin skriver: ”Politikerns konst (och kommunistens rätta insikt om sina uppgifter) består just i att riktigt beräkna de förhållanden och det ögonblick, då proletariatets avantgarde med framgång kan överta makten, då det därunder och därefter kan erhålla tillräckligt stöd från tillräckligt breda skikt av arbetarklassen och de icke proletära arbetande massorna, då det därefter skall kunna förstå att uppehålla, befästa och utvidga sitt välde, medan det uppfostrar, lär och rycker med sig allt större arbetande massor.”

Lenin betonade om och om igen att kommunisterna måste dölja sina sanna avsikter. Vill man ta makten kan man inte utesluta några löften eller kompromisser. Med andra ord kan man vara skrupelfri för att nå sina mål. På sina respektive vägar till makten utnyttjade också det ryska Bolsjevikpartiet och Kinesiska kommunistpartiet våld och bedrägeri till fullo.

De sovjetiska och kinesiska kommunistregimernas brutalitet har dragit bort uppmärksamheten från ickevålds-kommunismen i väst. Fabianerna specialiserade sig på förklädnad. Man valde Bernard Shaw, den irländske dramatikern, att dölja ickevålds-socialismens sanna mål med vackra ord. Shaw skriver på den sista sidan i sin bok ”Den intelligenta kvinnans vägvisare till socialism och kapitalism”: ”Jag klargjorde också att socialism innebär jämlikhet på inkomstens område till varje pris, och att under socialismen skulle du inte tillåtas vara fattig. Du skulle med tvång förses med mat, kläder, husrum, utbildning och anställning, vare sig du ville eller inte. Om det upptäcktes att du inte hade tillräcklig karaktär för att vara värd alla dessa mödor skulle du möjligtvis beredas en vänlig avrättning.”

Precis som en leninistisk regim ibland kan finna det lämpligt att tona ner den öppna brutaliteten i sitt styre, så är västerlandets kommunistpartier och deras olika frontorganisationer inte främmande för att bruka våld eller begå andra brott när det främjar deras politiska agenda.

(Läs mer: Del 6)

Detta är ett bearbetat utdrag från den kinesiska boken Hur kommunismens spöke styr världen, skriven av ett redaktionellt team på den kinesiska utgåvan av Epoch Times.