Protesterna mot stängda skolor och distansundervisning växer i Italien, där elever i hela landet flyttar utomhus – för att följa undervisningen framför de igenbommade skolorna.

– Vi protesterar för att ge röst åt dem som inte har någon, säger Valeria Milanesio, som startade initiativet, till TT.

I spåren av coronapandemin stänger allt fler länder i Europa sina skolor för att stoppa smittspridningen. I Sverige rekommenderas distansundervisning för landets gymnasieelever – och den gångna veckan gäller rekommendationen även högstadieskolorna i Stockholms län.

I det av pandemin hårt drabbade Italien har situationen för landets skolelever under året blivit en allt hetare fråga – och en protestvåg mot såväl stängda skolor som distansundervisning har under hösten dragit fram över de italienska städerna.

Under parollen "No al Dad" – "Nej till distansundervisning" – har tusentals elever, lärare och föräldrar demonstrerat i städer som Milano, Rom, Florens och Neapel, men skoleleverna protesterar även genom att placera bord och stolar framför de stängda skolorna för att där följa distansundervisningen – utomhus.

Bord utanför skolan

Initiativet inleddes i slutet av oktober i den mindre staden Fossano i den norditalienska regionen Piemonte, då den 18-åriga Valeria Milanesio tillsammans med sin 16-åriga syster Sara placerade ett bord och ett par stolar framför sin gymnasieskola.

– Vi pallade inte längre att sitta hemma och kände att vi var tvungna att göra något – och då kom min syster på det här. Folk som såg oss blev glada och kom förbi med en banan eller några kakor. Så vi har fått mycket stöd, även av äldre människor som tycker att det är bra att vi protesterar, berättar Valeria Milanesio för TT.

Systrarnas protest uppmärksammades snart av de lokala medierna. Det ledde till att den tolvåriga flickan Anita Iacovelli i den betydligt större staden Turin kort därpå placerade sig framför sin skola – tillsammans med ett plakat med texten "Skolundervisning i klassrummet är vår rättighet".

Vid det laget exploderade intresset från medierna, och protesterna spred sig därefter som en löpeld över Italien, berättar Valeria Milanesio.

– Nu gör en massa elever samma sak – och vi skulle vilja samla dem alla, så att vi kan protestera tillsammans under en specifik dag. Det tror jag skulle ta skruv hos myndigheterna.

Åter stängt

De italienska skolorna stängde plötsligt under vårens första coronavåg för att därefter försiktigt öppna under september. Men efter att smittspridningen återigen tog fart under hösten slog landets högstadieskolor och de flesta av mellanstadieskolorna än en gång igen portarna.

Enligt Alisa Matizen, mellanstadie- och universitetslärare i spanska och tyska i Turin och aktiv i proteströrelsen "Priorità alla scuola" ("Prioritera skolan"), är det stora problemet vad gäller distansundervisningen de stora sociala skillnader som råder i Italien. Barn från en mindre välbeställd bakgrund hamnar i kläm när undervisningen flyttar ut från klassrummet.

– Det är knappast så att alla har perfekta föräldrar som ser till att barnen studerar. Det är här statens roll kommer in, eftersom det är staten som har ansvaret. Det hela handlar om att det här är ett socialt problem -- och i Italien är de sociala klyftorna enorma, säger hon.

Läget för landets skola har under hösten också blivit en allt hetare fråga för de italienska politikerna. Att landet för närvarande är indelat i olika zoner beroende på smittläge – där reglerna skiljer sig mellan regionerna – förenklar inte heller situationen.

Mörk framtid

Alisa Matizen ser också mörkt på framtiden för landets skolor.

– Vi har en tuff strid framför oss, och jag vet inte vem som vinner. För oss handlar det här om något mycket djupare – det handlar om hur myndigheterna ser på skolan. Och det största problemet är att skolan aldrig prioriteras, säger hon.

Valeria Milanesio och systern Sara följer fortfarande undervisningen utomhus, men numera bara ett par timmar om dagen på grund av vintertemperaturerna i Piemonte.

Och Valeria kommer att fortsätta att protestera mot distansundervisningen, trots att hon tillhör de privilegierade eleverna.

– Vi som har en dator och uppkoppling har det egentligen bra, men vi protesterar också för att ge röst åt de som inte har någon. För de elever som inte har en dator eller som lever i ett våldsamt hem. Att få gå i skolan är en rättighet – som aldrig prioriteras i Italien, säger hon.

(Anna Grönberg/TT)