Världen fick se en annan sida av Armand Duplantis. Den i brygga, den som vinglar vid stupet men hittar balansen och till slut vinner VM-guldet överlägset.
– Det är den jobbigaste guldmedalj jag fått. Den är extra speciell. Jag värderar det här högt, säger han efter det sanslösa dramat i Emirates arena i Glasgow.
Ingen vinner på beställning, hur mycket bättre den än är jämfört med sina konkurrenter.
Duplantis var tagen, orolig och undrade hur han skulle få ordning på grejorna efter att ha rivit två gånger redan på 5,85.
Då var han ytterst illa ute, och pressad att klara höjden för att över huvud taget ha chans på en VM-medalj.
– Jag hade problem med ansatsen och behövde byta stavar hela tiden, säger han efter prisutdelningen.
Han såg sammanbiten ut, innan han reste sig för att göra sig beredd för ett av mästerskapskarriärens viktigaste hopp – ett hopp som han klarade.
– Jag är glad att jag kunde klara det sista försöket jag hade. Jag visste att om jag gjorde ett vanligt hopp skulle jag klara det, men jag andades ut lite extra. Jag var ju tvungen att klara det.
För mjuka stavar
Duplantis har både blivit snabbare och starkare. Det ser han som en förklaring till att han och stavarna inte var helt kompatibla under tävlingen.
En annan anledning till att han gjorde VM-finalen ovanligt spännande är att han tävlat få gånger i vinter.
– Allting kändes för mjukt och det påverkade också ansatsen när jag var tvungen att byta hela tiden.
– Då är det svårt.
– Jag har också haft en väldigt kort inomhussäsong. Jag lär mig den läxan. Nu vill jag tävla mer för att hitta rytmen och börjar utomhussäsongen ganska tidigt, säger han.
Väl förbi 5,85 väntade det en kamp främst mot Sam Kendricks, USA, om guldet. Kendricks klarade 5,90 i första försöket och Duplantis valde att stå över höjden.
Nästa höjd, 5,95, klarade svensken i andra försöket med en styvare stav – och därmed tvingade han upp Kendricks på nästa höjd.
Där tog det stopp för amerikanen, och därmed var VM-guldet klart för Duplantis. Emmanouil Karalis, Grekland, tog brons.
"Jätteglad"
– Jag är jätteglad att ta hem guldet till Sverige. Jag vet att varje gång jag tar på mig den svenska tävlingströjan vill jag göra en bra prestation och vinna, säger han.
– Ett guld är ett guld och jag ska inte klaga.
Duplantis valde därefter att höja ribban till 6,05 – världsårsbästa – och klarade höjden i det tredje försöket.
Sedan var det dags för världsrekordförsök – men den här kvällen ville det sig inte på 6,24 för världsmästaren.
