En märklig och infekterad valrörelse lider mot sitt slut. Men frågan är om den 9 september inte snarare kommer att markera början på något nytt än en slutpunkt.
Rent praktiskt tyder allt på ett extremt låst parlamentariskt läge. Johan Westerholm på Ledarsidorna förutspår att Stefan Löfven inte kommer att avgå på valnatten hur det än går. Hela perioden fram till den 25 september, då den tilltänkta nya statsministern ska hålla sin regeringsdeklaration, lär kunna likna en fortsatt valrörelse, där olika grupper kommer försöka påverka regeringsbildningen, tror han.
Kanske tar det inte heller slut där. Många umgås redan med tanken på ett nyval som det mest sannolika scenariot.
Men vi kommer troligen även att få vänja oss vid att det kraftigt polariserade klimat som lägrat sig över landet under valrörelsen kommer att bestå. Exemplet från USA visar tydligt hur Donald Trump fått ägna en stor del av sin energi åt att hantera ett etablissemang och olika grupper som helt enkelt inte accepterar att han vann – en ny situation i världens största demokrati.
Det är nämligen svårt att nu se något enda regeringsscenario i Sverige som inte skulle leda till ett så våldsamt missnöje att det kommer att likna den ”resistance”-situation som USA har just nu. Om vi får en ny S-regering, något slags storkoalition eller ny Decemberöverenskommelse i syfte att fortsatt helt utestänga SD lär inte de som nu röstat i protest och misstroende mot det rådande sitta still i båten. Omvänt, om SD skulle få reellt inflytande, så lär många starka grupper, från kändisetablissemang till media och ända ut till ytterkantsvänster, gå på permanent krigsstig.
Vi lär helt enkelt få vänja oss vid ett Sverige som är delat på ett vis som ingen av oss upplevt förr. Ett Sverige där motståndarsidan betraktas med extrem misstro i bästa fall, och öppen fientlighet i värsta fall. Vår synnerligen homogena, konsensussökande kultur har helt enkelt kört in i väggen, främst kanske på grund av informationsmonopolets död och de kraftiga demografiska förändringarna i landet. Inget tyder på att den någonsin blir sig lik igen. Vad det nya normala blir återstår att se.
Dessutom kommer säkert en hel del saker som i den här valrörelsen setts som avarter att bli mer eller mindre standard i kommande val. Det enda riktigt uppseendeväckande med den senaste MP-skandalen var egentligen att gruppledaren i Botkyrka försökte sälja röster till ett annat parti. Själva gruppröstandet efter etnisk och kulturell tillhörighet är vanligt i andra länder, och om vi dessutom inte längre begär att väljarna ska kunna tillgodogöra sig information på svenska, så lär de lögner som S-företrädare nu spred på arabiska bara framstå som en första skottsalva i en kommande front i det politiska kriget. Det är ju svårt att tänka sig ett bättre fält för lögner, desinformation och negativa kampanjer än information riktad till personer som inte kan svenska, på ett språk som svenskarna inte kan.
Det riktigt negativa kampanjandet lär också kunna tillta. Risken är stor att vi 2022 med lätt nostalgi tänker tillbaka på SD:s propagandafilm om Socialdemokraternas historia och LO:s attacker på Moderaterna som ganska milda, trevande, tidiga försök i genren.
Det är nog för optimistiskt att tro att Sverige någonsin ska återvända till att vara ett land där alla i princip är överens om grunden och sedan käbblar om detaljerna. Vi går mot att bli ett mycket mer splittrat och – internationellt sett – normalt land. Nu får vi börja lära oss att leva med osämjan och olikheterna, och att gräla mer civiliserat.
