Silent land (Tyst land) är ett porträtt av livet i Moldavien, ett av Europas fattigaste och minst kända länder. Fotografen Åsa Sjöström besökte landet vid upprepade tillfällen på 00-talet. När hon återvände 2014 fann hon att någonting hade förändrats. Moldavien hade tystnat. Nu öppnar Fotografiska i Stockholm utställningen Silent Land, vilket sammanfaller med att Max Ströms bok med samma titel släpps.

Åsa Sjöström är en av Sveriges mest hyllade dokumentär- och nyhetsfotografer. Hon har en förmåga att komma nära människor och skapa bilder som ser bortom det uppenbara, och få betraktaren att stanna upp och begrunda.

Som nyhetsfotograf har hon rest i hela världen. När någon nämnde Moldavien insåg hon vad lite hon visste om landet, och att hon inte var den enda. Hon bestämde sig för att åka dit.

– När jag kom till Modavien första gången 2005 närmade jag mig folket och landet med en idé om misär och sociala problem. Det var de historierna jag hade hört om det här lilla, okända landet som är inklämt mellan Rumänien och Ukraina, historierna som hade färgat mina uppfattningar. En tre månader lång resa senare hade jag en samling foton från fängelser, trafficking och våld. Men något saknades. Jag ville uppleva livet runt hörnet saker man tar för givna och kanske inte lägger märke till i vardagen, berättar hon.

Åsa Sjöström försökte att ta ett steg tillbaka från sin vanliga rapporteringsmetod.

– Jag ville sluta bekräfta mina idéer och istället försöka förstå vardagslivet i ett annat land. Denna typ av dokumentation tar tid. Att avbilda folks vardagsliv, sakers normala tillstånd, med intim närhet är en utmaning. Det är ofta svårt att få folk att förstå varför de ska släppa in en fotograf i sitt liv. Det kan också vara svårt för en fotograf att avbilda dagligt liv som inte innehåller frustration eller ovanliga händelser.

Redan 2006 tilldelade prestigefyllda World Press Photo Foundation ett pris till Åsa Sjöström för fotoserien ”Moldova Ballet”. Serien kom till av en händelse när Sjöström råkade passera den vackert förfallna balettskolebyggnaden i Chisinau. Bilderna porträtterar unga, ambitiösa dansare som jobbar hårt för att uppfylla sina drömmar. För de flesta av dem är det en fråga om att uppnå en tillräckligt hög nivå så att de kan lämna landet.

Efter att ha jobbat i åtta år på Sydsvenskan återvände hon till Moldavien i början av 2014, när kriget i Ukraina började. Det rapporterades att ryska styrkor hade försökt att värva Moldaviska ungdomar.

– Under vistelsen lade jag märke till att något hade förändrats. Moldavien hade blivit tyst. Det fanns knappt några människor på gatorna. Gränserna hade öppnats och mer än en miljon människor hade flyttat utomlands. Det är mer än en tredjedel av befolkningen, vilket är en demografisk katastrof. Och det är mestadels unga, arbetsföra personer som flyttar, barn och gamla stannar kvar.

Moldavien genomgår enorma förändringar. Från att ha börjat närma sig EU 2014 och instifta EU-kompatibla lagar, till i slutet av 2016 när det första demokratiska valet på 20 år gav en pro-rysk president. 2014 utbröt en bedrägeriskandal. En miljard dollar hade stulits från tre av landets banker. Pengarna hade överförts utomlands och bankerna var på randen av konkurs när den fattiga staten beslutade sig för att lösa ut dem med statliga medel.

Vid den här tidpunkten lärde Åsa Sjöström känna familjen Gradinari som har nio barn. Silent land är till stor del baserad på dem. Hon träffade dem ett par gånger om året, och delade den här typiska moldaviska familjens liv som jordbrukare på en liten lantort.

– Jag ville försöka hitta den sortens liv som de flesta i Moldavien lever. Hur är det att vara tvungen att lämna, och vad är det de lämnar bakom sig? Jag slogs av hur saker kunde bli så här i ett land. Det var som om tiden hade blivit omvänd, säger Åsa Sjöström och nämner de många halvfärdiga byggnadens som kantar vägarna.

Sjöström dokumenterar en ömtålig miljö men hennes bilder av människor visar mycket mer än så.

– Jag var fascinerad av deras existensiella kamp, av deras värme och kärlek. För mig är lokala historier i en global kontext det viktigaste av allt. Moldavien har förändrats fullständigt sedan 2005, och det har även jag och människorna jag har mött. Varje gång jag ska åka därifrån undrar jag vad det är som attraherar mig till ett ställe, ett land eller en historia. Kopplingen är ofta personlig och jag kan inte alltid sätta ord på varför jag fångas av en historia. Jag låter mina möten med människor och mina bilder berätta historia. Jag vet emellertid att det är väldigt svårt för mig att släppa taget när jag har fäst mig vid något En historia jag delar, även om den inte är min. Vi delar samma drömmar, samma förhoppningar om framtiden; det är bara omständigheterna som skiljer oss åt. Jag ser mig själv i människorna jag fotograferar och undrar ofta hur mitt liv skulle ha varit om han hade levt där.

Utställningen Silent Land visas på Fotografiska 17 november-4 februari.

Om Åsa Sjöström:

Dokumentärfotografen Åsa Sjöström kommer från Malmö och har utbildat sig vid Nordens fotoskola. Hennes arbete fokuserar på internationell förståelse, mänskliga rättigheter och kvinnors och barns situation runtom i världen. Med en blandning av dokumentär och konstnärliga idiom vill fotografen Åsa Sjöström skapa medvetenhet och närhet. Hennes fotografier har uppmärksammats av bland andra World Press Photo (Sjöström är den första svenska kvinnan som har tilldelats ett pris i världens största fototävling), POYi och hon har åtskilliga gånger utsätts till ”Årets fotograf” i Sverige. 2016 visades Åsa Sjöströms verk i Mariatorgets tunnelbanestation i Stockholm, som en del av Stockholms allmänna transporters årliga konstevenemang.