Det politiska samtalet är problematiskt. Magdalena Andersson, som tillsammans med tusentals elever på 70–80-talet deltagit i subventionerade studiekurser i DDR där man kopplade ihop demokrati med socialism, tycks ha influerats av värdlandets demagogiska lärdomar. Det visar hennes lögner om SD i en tysk tidning och varningar för diktatur i valet 2022 om oppositionen kom till makten.
Ett ovanligt initiativ till en politisk dialog togs under hösten 2023 med programmet Teodorescu & Suhonen. Signifikativt för dessa samtal med andra experter, är den artiga tonen och beredvilligheten att lyssna till motpartens argument. Tanken har varit att ställa en vänstersympatisör mot en högersympatisör i akt och mening att redogöra för vardera partens värderingar, bibringa kännedom om synsätt, men inte att ens försöka påverka motparten till att ändra värderingar eller uppfattningar. För en utomstående tv-tittare har det känts som det goda samtalet som bör föras i en parlamentarisk demokrati där pluralismen påbjuder att olika åsikter uttalas och bryts mot varandra i en intressant och hövlig sinnesstämning. I Sverige är detta ett unikt program, men i andra länder är detta ingenting ovanligt, snarare en del av det politiska samtalet. Suhonen har, enligt Tove Lifvendahl, fått försvara sig för att han ens gått med på att försöka tala med en meningsmotståndare, medan högern varit välvilligt inställda till initiativet.
Sveriges politiska diskussionsläge är problematiskt, inte enbart för vänsterns oförmåga att kunna skilja på sak och person, utan också för public service som i sina nyhetsutsändningar och politiska diskussioner valt att ställa sig på oppositionens sida. Den tidigare vd:n Eva Hamilton har bekräftat en ensidig anställningsprofil, med partipreferenser för S, V och MP. Vi som följt nyhetsutsändningar från Östeuropa innan sammanbrottet, känner väl igen metoderna som kunde vara hämtade från journalisthögskolan i Leipzig, att alltid ifrågasätta motiven hos borgerliga partier, lyfta fram politiska problem som dagens regering inte kunnat lösa på två år, medan motsvarande problem hos S-regeringen sopats under mattan under åtta år. En jämförande analys av nordiska nyhetsutsändningar under en tidsperiod kan tveklöst visa på vänsterurval av nyhetsmaterial, vinklingar, förhandsurval av så kallade mannen på gatan-intervjuer, inom svensk public service. Att alternativmedia ökat starkt under hela 2010 och 2020-talet är inte en slump utan pekar på en fortgående försämring av det offentliga samtalet och nyhetsförmedlingen.
