Alice Eriksson Kalla blev 94 år. Hon var en av de sista så kallade Kirunasvenskar som emigrerade till forna Sovjetunionen på 1920- och 30-talen för att komma ifrån arbetslöshet och fattigdom. Men för många blev verkligheten en helt annan. Det rapporterar SVT Nyheter Norrbotten.
Många av de som flyttade trodde att det kommunistiska livet skulle förbättra människans villkor. I stället blev många skickade till slavarbetsläger, så kallade Gulag, det gigantiska systemet av koncentrationsläger som fanns runt om i Sovjetunionen, eller avrättades av hemliga polisen.
”Skrattade och grät i hennes närvaro”
Alice var bara sju år när familjen emigrerade till Sovjetunionen. Hennes far Ernst, som var gruvarbetare, hade en stark tro på kommunismen. Tillsammans med sin fru och två döttrar och ett 30-tal andra Kirunabor reste de till Karelen.
Begreppet ”Kirunasvenskar” användes av bland annat Utrikesdepartementet eftersom en stor del av emigranterna var från Kiruna.
På 1920-talet var arbetslösheten och fattigdomen stor i Sverige. Många blev inspirerade av den ryska revolutionen 1917 och drömde om arbete och ett bättre liv i det nya Sovjet.
Gruppen av Kirunasvenskar hamnade i byn Uhtua, som numera heter Kalevala, nära den finsk-ryska gränsen. Där arbetade de med ett vägprojekt tillsammans med andra utflyttade svenskar och finländare.
Journalisten och författaren Kaa Eneberg har gått igenom svenska, finska och ryska arkiv. Där framkommer det att antalet svenska emigranter uppgår till flera hundra.
Alice far jobbade också med vägarbeten. Men en natt blev han bortförd av hemliga polisen. Hans två döttrar såg honom aldrig mer. Hennes mor Hilma drunknade i ett arbetsläger där även de två flickorna arbetade.
Kaa Eneberg har skrivit två böcker om Kirunasvenskarna och har träffat Alice flera gånger.
– Alice var en fantastisk människa. Man både skrattade och grät i hennes närvaro, säger hon till tv-kanalen.
Hennes far avrättades
1944 dömdes Alice till tio års fängelse för ekonomiskt sabotage. Enligt den hemliga polisen, NKVD-KGB, hade hon förskönat resultaten för fångar som inte hade arbetat tillräckligt hårt, skriver Forum för levande historia på sin webbsida.
Hon dömdes till arbetsläger i Kotlas i Archangelsk där hon bland annat tvingades vårda krigsfångar, trampa cement och lasta fisk.
När Josef Stalin dog 1953 blev Alice och miljontals fångar fria. Alice gifte sig med en rysk man i Sibirien som hade hjälpt henne. På 1960-talet lyckades hon få sin far rentvådd. Hon räknades därmed inte som ett barn till en Sovjetfiende.
På 1950-talet lyckades statsminister Tage Erlander förhandla så att hennes syster Astrid kunde komma hem till Sverige. Men Alice fick aldrig vetskap om att hon hade rätt att resa hem.
Det var dock inte förrän 1992 när Sovjet upplöstes som hon återvände till Kiruna och återförenades med sin syster. Hon var då hjärtsjuk och hade gått igenom svåra umbäranden i 58 år i Sovjetunionen.
När hon var 74 år fick hon veta vad som hade hänt hennes far. I NKVD-KGB:s arkiv kan man läsa att hennes far, Ernst Eriksson Kalla, sköts ihjäl 1938 efter att man hade dömt honom som fiende till Sovjetstaten. Han var skyldig till ekonomiskt sabotage. I verkligheten hade vägprojektet som han arbetade med försenats.
För att förtränga många av de jobbiga minnena såg Alice alltid till att vara i rörelse.
– Hon var lycklig när hon jobbade och satt aldrig stilla ens en minut. En gång tvingade jag henne och då började hon gråta för då kom så många hemska minnen fram, säger Kaa Eneberg, till SVT.
