Del 14  (Läs del 1 här)

I väst har den traditionella familjen systematiskt undergrävts och monterats ner genom kulturella och sociala trender som fick fart på 60-talet. Bland dem finns feminismen, men även tankarna om sexuell frigörelse. Båda dessa har starka kopplingar till kommunism, och har haft enorm påverkan på det moderna västerländska samhället.

Kommunismens ideologiska trender har sina ursprung i 1800-talet. Efter ett århundrade av transformation och utveckling i väst hamnade de slutligen i förgrunden i USA på 60-talet.

På 60-talet uppträdde olika sociala och kulturella rörelser som var influerade och uppmuntrade av nymarxismen och andra radikala ideologier. Bland dem fanns hippierörelsen, den radikala nyvänstern, feministrörelsen och den sexuella revolutionen. Dessa rörelser spred sig snabbt till Europa, och förändrade vanliga människors tankar kring samhället, familjen, sex och kulturella värderingar. När dessa krafter förenades försvagades de traditionella västerländska familjevärderingarna och familjens roll som en central institution i samhället började försvinna. Samtidigt ledde omvälvningarna i samhället till en rad problem, som ökad spridning av pornografi och drogmissbruk, en kollapsande sexualmoral, ökad ungdomsbrottslighet och en ökning av antalet människor som var beroende av staten.

Främjande av sexuell frigörelse

Sexuell frigörelse (eller den sexuella revolutionen) växte snabbt i USA på 60-talet. Rörelsen för fri kärlek banade väg för att traditionella familjevärderingar gradvis nöttes ner. Hela konceptet med ”fri kärlek” går ut på att alla sexuella aktiviteter ska stå fria från samhälleliga regleringar. Enligt det här synsättet ska varken staten, lagen eller samhället i stort lägga sig i individens sexuella aktiviteter inom eller utom äktenskapet och inte heller abort.

När den första vågens feminism kom hade den traditionella familjen fortfarande en stark stälning i samhället.

Det var Charles Fouriers och den kristne socialisten John Humphrey Noyes följare som först myntade uttrycket ”fri kärlek”. På senare tid har de huvudsakliga förespråkarna för fri kärlek nästan alla varit socialister eller djupt influerade av socialistiskt tänkande. Till exempel var den socialistiske filosofen Edward Carpenter en av pionjärerna inom fri kärlek i Storbritannien, och han var även en tidig aktivist för homosexuellas rättigheter. I Frankrike var Émile Armand viktig för fri kärlek- rörelsen. Han var från början en anarko-kommunist som senare byggde vidare på Fouriers utopiska kommunism, grundade den franska individualistiska anarkismen (som får ses som en underkategori under socialismen) och förespråkade promiskuitet, homosexualitet och bisexualitet. I Australien var anarkisten Chummy Fleming en av fri kärlek-rörelsens pionjärer.

I mitten av 1900-talet, med hippiekulturen och ökad acceptans för fri kärlek, kom den sexuella revolutionen, eller den sexuella frigörelsen, igång på allvar. Termen ”sexuella revolutionen” myntades av den tyske kommunisten Wilhelm Reich, grundaren av kommunistisk psykoanalys. Han kombinerade marxism med freudiansk psykoanalys och trodde att medan den förstnämnda skulle befria människor från ”ekonomiskt förtryck” så skulle den sistnämnda befria människor från ”sexuellt förtryck”.

En annan grundare av den sexuella frigörelsen var Frankfurtskolans Herbert Marcuse. Under 60-talets ”motkultur” var hans slagord ”make love, not war”, vilket fick den sexuella frigörelsen att verkligen slå rot i människors hjärtan.

Andra faktorer, som Alfred Kinseys böcker ”Sexual Behavior in the Human Male” och ”Sexual Behavior in the Human Female”, samt p-pillrets stora spridning, bidrog också till att tanken på sexuell frigörelse spred sig över västerlandet. Det är värt att nämna att samtida forskare har upptäckt snedvriden statistik i Kinseys arbete, liksom överdrifter, förenklingar och andra felaktigheter som var politiskt och ideologiskt motiverade. Kinseys mål var att bevisa att sex utanför äktenskapet, homosexuella relationer, sexualdrift hos barn, rentav spädbarn, och annat var vanliga fenomen, och att leda samhället till att acceptera att dessa fenomen normaliserades, något han i stort sett lyckades med.

Att vara ”sexuellt frigjord” blev också inne. Det blev normalt bland unga människor att vara promiskuös. Tonåringar som erkände att de var oskulder hånades av sina jämnåriga.

Feminismen och kommunismen

Feministrörelsen har också kapats av kommunismen och har använts som ett redskap för att förstöra familjen. När den började i Europa på 1700-talet argumenterade den första vågens feminism för att kvinnor skulle behandlas likadant som män vad gällde utbildning, arbete och politik. I mitten av 1800-talet rörde sig feminismens centrum från Europa till USA.

När den första vågens feminism kom hade den traditionella familjen fortfarande en stark ställning i samhället, och feministrörelsen förespråkade inte någon direkt utmaning mot den traditionella familjen. Inflytelserika feminister som Mary Wollstonecraft i 1700-talets England, och Margaret Fuller i 1800-talets USA, och John Stuart Mill i 1800-talets England, förespråkade alla att kvinnor generellt borde prioritera familjen efter att de gift sig, och att kvinnans potential borde utvecklas inom familjens domän. Kvinnor borde berika sig för familjens skull (utbilda barnen, hantera familjen och så vidare). Somliga speciella kvinnor, som hade särskilda talanger menade man inte borde hindras av samhället, utan borde fritt få utveckla sina talanger – till och med tävla med män.

När den första vågens feminism kom hade den traditionella familjen fortfarande en stark ställning i samhället.

Efter 1920-talet, när kvinnlig rösträtt infördes i många länder, dog den första vågens feminism gradvis ut, i och med Depressionen och första världskriget.

Samtidigt började kommunismens spöke att så fröna för det traditionella äktenskapets och den traditionella sexualetikens förstörelse. De tidiga utopiska socialisterna på 1800-talet stakade ut vägen för den moderna, radikala feminismen. François Marie Charles Fourier, som kallats ”feminismens fader” förklarade att äktenskapet förvandlar kvinnor till privategendom. Robert Owen fördömde äktenskapet som ondska. Dessa utopiska socialisters idéer ärvdes och utvecklades av senare feminister, som Frances Wright, som på 1800-talet tog över Fouriers idéer och förespråkade sexuell frihet för kvinnor.

Owens idéer togs i sin tur upp av den brittiska feministiska aktivisten Anna Wheeler, som våldsamt fördömde äktenskapet och menade att det gjorde kvinnor till slavar. Socialistiska feminister var också en viktig del av den feministiska rörelsen på 1800-talet. Vid den tiden fanns flera inflytelserika feministiska publikationer i Frankrike, som La Voix des Femmes (den allra första feministiska publikationen), La Femme Libre (senare omdöpt till La Tribune des Femmes) och La Politique des Femmes. Dessa grundades av endera följare av Fourier eller Henri de Saint-Simon, som var en förespråkare för modern industriell socialism.

Den andra vågen av feministrörelser började i USA i slutet på 60-talet och spred sig till västra och norra Europa, och den omfattade snabbt hela västvärlden. Hörnstenen i den här feministvågen var boken ”The Feminine Mystique” (”Den feminina mystiken” i svensk översättning) av Betty Friedan, som publicerades 1963. Friedan skrev ur en hemmafrus perspektiv i en medelklassförort, och kritiserade hårt kvinnans traditionella roll i familjen. Enligt henne var den traditionella bilden av en lycklig, nöjd och glad hemmafru en myt som det patriarkala samhället hade skapat. Hon argumenterade för att medelklasslivet i förorten är ett ”bekvämt koncentrationsläger” för amerikanska kvinnor, och att den moderna, utbildade kvinnan inte borde söka sin känsla av mening genom att stödja sin make och uppfostra barnen, utan i stället förverkliga sig utanför hemmet.

Ett par år senare ärvde och utvecklade radikalare feminister Friedans idéer. De sade att kvinnor har förtryckts av patriarkatet sedan urminnes tider, och att roten till kvinnoförtrycket är familjen. Som ett svar på detta kom de att förespråka en total omvandling av hela samhällssystemet och den traditionella kulturen, och uppmanade till kamp inom alla områden – ekonomin, utbildningssystemet, kulturen och familjen – för att nå jämlikhet.

Att klassificera ett samhälle utifrån förtryckare och förtryckta, och att uppmuntra till kamp, frigörelse och jämlikhet är precis vad kommunismen handlar om. Traditionell marxism delar in människor i grupper utifrån ekonomisk status, medan de nya feministiska rörelserna delar in folk utifrån kön.

Betty Friedan, som skrev ”Den feminina mystiken” var dock inte den uttråkade medelklasshemmafru i förorten som hon beskrev i sin bok. Historikern Daniel Horowitz forskning avslöjar att Friedan, under sitt flicknamn Betty Goldstein, hade varit en radikal socialist sedan sina högskolestudier på 50-talet. Hon hade varit en professionell journalist, eller rättare sagt propagandist, åt flera radikala fackföreningar i kretsen kring det Amerikanska kommunistpartiet (CPUSA).

I Europa öppnade Simone de Beauvoirs klassiska verk ”Det andra könet” dörren för den andra vågens feminism. Hon var socialist, och grundade en fransk underjordisk socialistorganisation, Socialisme et Liberté tillsammans med den kommunistiske filosofen Jean-Paul Sartre. Hon sade: ”Man föds inte till kvinna, man blir det”. Fastän biologiskt kön bestäms av fysiska attribut så är ”gender”, ett självupplevt psykologiskt koncept som formas under påverkan av andra människor, menade de Beauvoir. Enligt henne kommer undergivenhet, lydnad, omsorg och moderlighet allesammans från den myt som patriarkatet skapat för att förtrycka kvinnor, och hon förespråkade att kvinnor ska bryta igenom traditionella föreställningar och förverkliga sig själva utan begränsningar.

Sedan 60-talet har olika feministiska tankeriktningar kommit i en konstant ström, som alla utgår ifrån att kvinnor förtrycks av patriarkatet, vars manifestation är den traditionella familjen.

(Läs mer: Del 15)

Detta är ett bearbetat utdrag från den kinesiska boken Hur kommunismens spöke styr världen, skriven av ett redaktionellt team på den kinesiska utgåvan av Epoch Times.