Debatt: Kryptovalutor ur ett medborgarperspektiv
Debattören menar att bitcoin ur statens perspektiv är en konkurrent till den egna valutan då den har en inbyggd spärr mot inflation och inte går att styra eller kontrollera. Foto: Alexander Kirch


Nicolas Strömbäck har i ett par kolumner fört fram ett antal argument för och emot kryptovalutor i allmänhet och bitcoin i synnerhet. Allt han skriver är korrekt men argumenten och invändningarna kommer främst ur ett perspektiv, det statliga perspektivet, där kryptovalutor ses som ”kontroversiellt”. Det skriver teknisk doktor och konsult Fredrik Svahn.

Det finns ett perspektiv till och det är den enskilde medborgarens, och då framträder ett antal andra kompletterande argument. Till att börja med måste vi konstatera att all ekonomisk verksamhet vi människor företar oss bygger på subjektiva värderingar. Vi köper eller säljer varor och tjänster därför att vi värderar det vi kan få i utbyte högre än det vi lämnar ifrån oss. Vilka värden ser då personer och institutioner som köper bitcoin?

I dagsläget, när bitcoin har blivit en finansiell tillgång med hög volatilitet, ska tillstås att många attraheras av spekulationsaspekten. Men många som köper bitcoin gör det också som en långsiktig investering i hopp om att bitcoin ska vara en bättre värdebevarare över tid än vanliga valutor som svenska kronan eller amerikanska dollarn som vi vanligtvis sparar i på våra bankkonton.

Som alla andra priser på en fri marknad påverkas priset på bitcoin dels av efterfrågan, dels av tillgången. Den framtida efterfrågan kan vi endast göra kvalificerade gissningar om, men vad gäller tillgången på bitcoin så finns ingen osäkerhet alls. I bitcoins protokoll finns hårdkodat att det maximala antalet är 21 miljoner. Just nu finns drygt 18 miljoner bitcoin och i fyraårsintervall halveras hur många nya bitcoin som skapas varje år. Detta maxtak på antalet bitcoin samt att bitcoin i sig inte styrs eller kan manipuleras av någon enskild entitet, utan drivs decentraliserat av alla som deltar i nätverket, är det som gör att denna kryptovaluta har fått så högt förtroende.

I kontrast så har alla statliga valutor just staten som enskild ägare och i de flesta länder är det dess centralbank som sköter förvaltningen. Ingen statlig valuta är i dagsläget kopplad till någon underliggande tillgång (vilket inte heller bitcoin är). Att kunna skapa nya pengar ger mycket makt och manöverutrymme vilket gjort att de allra flesta stater idag, och historiskt, har skapat sitt eget monopol på valutaområdet. Av förklarliga skäl har sådana valutamonopol nästan alltid lett till att mer och mer pengar skapats.

Exempelvis har mängden svenska kronor mer än fördubblats under de senaste 10 åren (8% ökning per år i snitt) och nästan femfaldigats under de senaste 20 åren (9% per år), mätt i penningmängdsmåttet M1 enligt SCB. Det enda problemet ur ett statsperspektiv är okontrollerad prisinflation vilket i värsta fall kan leda till totalt kaos inom ett samhälle om det uppstår hyperinflation så som i 20-talets Tyskland eller dagens Venezuela.

Vi vet också att precis detta är anledningen till att bitcoin skapades. Skaparen, pseudonymen Satoshi Nakamoto, skrev i samband med att han publicerade källkoden för bitcoin att tilliten är det stora problemet med våra vanliga statliga pengar. Främst tilliten till att centralbanker inte ska försämra värdet på våra pengar, en tillit som han noterar har brutits igen och igen genom historien.

Vi ser att bitcoin därmed ur statens perspektiv är en problematisk konkurrent till sin egen valuta eftersom den har en inbyggd spärr mot inflation och inte går att styra eller kontrollera. Det här har bitcoin för övrigt gemensamt med ädelmetallerna guld och silver som också är oberoende former av pengar som inte går att skapa ur intet. Ur det perspektivet är det inte förvånande att många statliga myndigheter lyfter fram kryptovalutor som problematiska.

Världen över ser vi också, i takt med att bitcoin och andra kryptovalutors popularitet har ökat, att stater börjar reglera och vissa fall helt förbjuda dessa. En enkel och mycket effektiv reglering har varit att klassa kryptovalutor som finansiella tillgångar som ska kapitalvinstbeskattas. Det har förhindrat att kryptovalutor blir en allvarlig konkurrent till statliga pengar vid medborgarnas vanliga köp av varor och tjänster. Den administrativa bördan är allt för stor att deklarera vinstskatten för varje enskilt litet köp (denna reglering skrämmer förstås inte bort kriminella som näppeligen bryr sig om att deklarera kapitalvinstskatter).

Nicolas Strömbäck pekar på den höga volatiliteten i värdet hos kryptovalutorna som ett problem och en risk för den vanlige investeraren. Ökad reglering är dock inte svaret, tvärt om så är enda sättet att skapa ett stabilare värde för dessa valutor att avreglera dem genom att befria dem, likväl som guld och silver, från kapitalvinstskatt. Det skulle göra att dessa typer av valutor kan användas vid vanliga inköp vilket skulle ge mer stabilitet åt deras värde.

Nicolas Strömbäck tar också upp att kriminella använder bitcoin. Som han skriver finns begränsad spårbarhet för bitcoin vilket är sant, men möjligheten till att spåra transaktioner är större än för kontanter som i alla fall tidigare varit kriminellas förstahandsval. Bitcoin består bokstavligen av en öppen loggbok över alla transaktioner, även om de är anonymiserade.

Anonymiteten bryts dock så fort bitcoin ska användas i transaktioner mot andra varor eller tjänster, exempelvis i de valutaväxlingstjänster som tar emot bitcoin. Om vi vill få bort penningtvätt helt måste alla transaktioner fållas in i ett enda system där staten har full spårbarhet på alla betalningar kopplat till person, och då måste både kontanter och kryptovalutor förbjudas, men vill vi medborgare leva i ett sådant system?

Ett annat argument mot bitcoin som hörs allt oftare är att bitcoin-nätverket kräver väldigt mycket ström för att drivas, vilket är sant. Inbyggt i logiken i bitcoin-protokollet finns att ju mer värd kryptovalutan blir ju mer energi drar nätverket. För en enskild aktör att ta över bitcoin-nätverket krävs mer än hälften av beräkningskraften, så ju dyrare bitcoin blir ju säkrare blir nätverket vilket är precis vad alla användare vill ska vara fallet.

Det är möjligt att bitcoins protokoll är ineffektivt men bästa sättet att avgöra det är att låta marknaden avgöra vilken kryptovaluta som har bäst avvägning mellan kostnad, säkerhet och transaktionseffektivitet. Nobelpristagaren Friedrich Hayek argumenterade i sin bok The Denationalization of Money just för att stater inte skulle skapa egna monopol på pengar, utan lämna det åt privata aktörer att ta fram olika former av pengar och där den fria marknaden sen får avgöra vilken eller vilka former av pengar som blir allmänt gångbara.

Troligen skulle guld och silver finnas med som folkets val, kanske kompletterade av några olika former av kryptovalutor. Med det sagt så är en investering i bitcoin i dagsläget väldigt riskfylld och jag håller med Nicolas Strömbäck att det viktigaste rådet är att inte investera mer pengar i kryptovalutor än du är beredd att förlora.

Fredrik Svahn är teknisk doktor.

 

Vill du läsa en politiskt oberoende (på riktigt) nyhetstidning med ledarartiklar och klassisk inrikes- och utrikesjournalistik utan politisk färgning eller överdrifter? Just nu, tidsbegränsat sommarerbjudande, endast 1 krona (99kr normalt) första månaden – ingen bindning – säg upp enkelt när du vill via mejl eller telefon. Förnyas automatiskt för 99 kr/mån tills du väljer att säga upp. Du riskerar inte mer än första kronan. Klicka här för att starta din provprenumeration nu!