Detta är en opinionstext. Åsikterna är skribentens egna.
Svenska kyrkan brukar inte uttala sig i ekonomiska samhällsfrågor, trots att ord som pengar och skulder ofta förekommer i bibliska berättelser. Kyrkans representanter har länge levt i uppfattningen att samhällsekonomin – ”det världsliga” – ligger utanför deras intresseområde. Det anser kyrkoherden emeritus och författaren Patrik Wallmark.
Men vad händer när människor drabbas av ekonomiska svårigheter? Vad säger kyrkan till dem? Svenskarnas skulder, både hushållens och företagens, är bland de högsta i världen. Konsekvenserna av inflationen och räntepolitiken kommer att bli märkbara för alla, inte bara i vårt land.
Under Jesu tid var bönder och fiskare i Galiléen förtryckta av den religiösa och politiska eliten. Det romerska imperiet var en slavstat, ett klassamhälle där de orimliga ekonomiska kraven drabbade både vuxna och barn.
Kyrkan ska inte vara tyst i ett samhälle som är byggt på ocker.
I dag har vi i Sverige ett socialt skyddsnät, men vi närmar oss ett läge där många medborgare blir skuldslavar som inte längre klarar sin ekonomiska situation och som en följd far också barnen illa. Det är dags för våra kyrkliga ledare att engagera sig i den penningpolitik som orsakat att så många fler har blivit allt fattigare. Biskoparna borde ställa frågor till makthavare, såväl som till regeringen och bankväsendet.
Vid barndop nämns Jesusorden, ”Låt barnen komma till mig och hindra dem inte …”. Den kanske mer korrekta översättningen är ”skuldbarnen”. När man inte kunde betala sina skulder måste man lämna ifrån sig barnen som tvingades tjänstgöra som slavar.
Vad Jesu ord handlar om är att barnen tillhör Gud och inte finansiärerna. Familjen och släkten var den enda tryggheten under Jesu tid, men han talade om en ännu större gemenskap. Han angrep skuldsystemet, inte enskilda långivare eller låntagare. Det var en osynlig boja som man aldrig kunde frigöra sig ifrån. I dag kan många känna igen sig.
Jesus kritiserade dåtidens makthavare genom liknelser, metaforer, karikatyrer, överdrifter och tvetydigheter. Åhörarna förstod hans humoristiska ironier. Dagens kyrkliga ledare borde påminna sig om det. Syftet var och är även i dag att påtala ekonomiska orättvisor, ge människorna stöd och en glimt av hopp.
Men när det gäller dagens skulder är kyrkan tyst, trots att man vid varje gudstjänst ber bönen Fader vår, där en av raderna lyder ”…och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro”. Till vem riktar sig de orden? Den som har skulder eller de som äger skulderna? Den frågan ställer Jesusforskaren John Dominic Crossan i boken ”The greatest prayer”.
Många kristna som ber orden i Herrens bön tar ordet skuld metaforiskt och inte bokstavligt. ”Skulder” har fått betyda ”synder” och vi ber Gud om att förlåta oss våra synder liksom vi förlåter dem som begår synder mot oss. Ordet ”skulder” kan även tas bokstavligt, eller både och.
Jesus kan samtidigt menat tillräckligt med bröd för dagen och inga skulder inför morgondagen.
När skulder skapar för mycket orättvisor blir det syndigt. Att vara skyldig pengar är inte en synd om skulden har ökat utanför ens egen kontroll, men ofta leder oöverkomliga ekonomiska problem till att många i förlängningen skuldbelägger sig själva moraliskt.
Vi vet att det är svårt eller omöjligt att förlåta bort penningskulder. Visserligen kan skuldavskrivning fungera som en tillfällig och isolerad företeelse, men det reformerar inte det korrupta penningsystemet, som i dag bara fungerar till det bättre för 0,1 procent av världens befolkning.
Bankerna har otillbörlig makt att skapa nya digitala pengar ur tomma intet i all oändlighet. Centralbankerna har dränerat folks ekonomi år efter år, enligt en plan som inte vill människors bästa. ”Den extrema ojämlikheten är ett politiskt val” konstaterade Oxfam i januari 2021.
Grundaren av World Economic Forum, Klaus Schwab, säger rent ut: ”Ni kommer inte att äga någonting och vara lyckliga.” Om ingen i vår regering kan, vill eller vågar utmana dessa makthavare, då skulle kyrkan kunna göra det. Hon kan vara en samvetets röst, en röst för de skuldsatta och ohörda. Kyrkan ska inte vara tyst i ett samhälle som är byggt på ocker.
Orden i den bön som alla kristna i världen ber bör kyrkans ledning ta på allvar eftersom vi vet att det finns organiserade krafter som vill splittra och söndra den mänskliga gemenskapen. Kanske står hoppet till de människor i vår värld som till slut vägrar vara slavar och i stället vill skapa ett rättfärdigt penningsystem.
Patrik Wallmark - Kyrkoherde emeritus och författar
