Vetefälten är gula. Det borde de inte vara så här tidigt på säsongen. För Lars Albinsson, lantbrukare i Fjelie utanför Lund, är det här den värsta torkan han har varit med om. Och då har han varit med sedan 1975.
Lars Albinsson odlar spannmål, sockerbetor och raps. Betorna är de som har klarat sig bäst hittills, men snart behöver de också få vatten.
Han har 285 hektar fördelat på fem gårdar. Och det ser likadant ut på samtliga. Han pekar ut över ett fält.
– Detta ser grönt och fint ut. Men det är kortare och glesare än vad det borde vara. Över lag är spannmålet 20 centimeter kortare i strået och skörden är halv, så det innebär en halv intäkt, säger Lars Albinsson.
Djupa sprickor
I den lerhaltiga jorden är det glest, men grönt. Däremot har jorden spruckit. Han sticker ner handen i en av sprickorna.
– Det är nog en halvmeter djupt, säger han.
På de mer sandhaltiga fälten är det gult. Det är alldeles för tidigt. Fälten borde vara gröna. Spannmålen är brådmogna och det påverkar skörden.
– Så här borde det inte se ut förrän om ungefär tre veckor, säger Albinsson.
Det gäller även för rapsen, som han tror kommer att skördas om två veckor. Det är tre veckor tidigare än vanligt.
Lars Albinsson går ut i höstvetet. På sina ställen, där det är som torrast, når det honom bara till knät. Där det ser bra ut når det honom till höften.
"Detta är extremt"
Han visar upp ett annat fält där sandhalten i jorden är hög. Där är det inte ens kärnor i många av axen.
– Detta är extremt, men så här illa kan det se ut, säger han.
Senast Lars Albinsson upplevde en torka som kan mäta sig med denna var 1992.
– Men detta slår nog allt. Det har kommit 40 millimeter regn sedan sådden. Det brukar vara väsentligt mycket mer, säger han.
1992 fick han fyra ton korn per hektar, jämfört med de sju ton han brukar få. I år tror han alltså att det kan bli ännu mindre.
– Men samtidigt är det lätt att man glömmer. Man får räkna med ett torrt år ibland. Och nu har vi haft många bra år på rad.
(Rasmus Thedin/TT)
