Del 2 (Del 1 här)

Ett helt århundrade har gått sedan kommunistpartiet grep makten i Sovjetunionen. Enligt data som samlats av den amerikanska kongressen har kommunistregimer varit ansvariga för minst 100 miljoner människors död. Här följer del 2 i artikelserien om kommunism.

"Kommunismens svarta bok” går in i detalj på denna historia av mord, med hjälp av dokument som offentliggjorts av regeringar i före detta Sovjetrepubliker och östeuropeiska länder, liksom officiella dokument om offren för de politiska kampanjerna i Kina och Nordkorea.

Totalitär kommunism jämförs ofta med styret i Nazityskland under andra världskriget. Det finns paralleller, men det finns en viktig distinktion som ofta förbises: Nazisterna begick folkmord, men kommunismens slutmål går bortom rent fysiskt dödande.

De som är troende anser inte att kroppens död är den verkliga döden, eftersom själen kommer till himlen eller återupptas i reinkarnationens cykel. För kommunismen är dödandet ett medel för att förstöra mänsklighetens moraliska grundvalar; dess mål är inte bara att förgöra människans fysiska kropp, utan även hennes själ.

Kommunistregimer tenderar att begå de värsta illdåden. De väljer ofta de mest hänsynslösa och skrupelfria till sina ledare, och genomför omfattande politiska utrensningar i de egna leden. Det är svårt för många att förstå tänkandet bakom det barbari som kommunistpartiet släpper lös på sina egna – särskilt dem som bara avvek i någon enstaka fråga, men i övrigt var helt lojala mot partiet och dess ledning.

Ett skäl är att kommunistpartiet, i sitt uppror mot både det gudomliga och mänskligheten, bär på en instinktiv rädsla för att undergången hela tiden lurar runt hörnet. För att stärka sig behöver partiet rekrytera personer som inte bryr sig om rätt och fel. De här personerna har visat framfötterna under massmord, och i och med att de befordras till ledande positioner kan kommunismens spöke upprätthålla sitt jordiska tyranni.

1989 rensade Kinesiska kommunistpartiet ut de kadrer som vägrade vara en del av massakern på Himmelska fridens torg. Jiang Zemin, som demonstrerade sin grymhet under händelserna, befordrades till ledare för partiet. Efter att Jiang inlett förföljelsen av Falun Gong 1999 befordrade han i sin tur partitjänstemän som Luo Gan och Zhou Yongkang till höga positioner, då de hade demonstrerat sin förmåga att begå de mest brutala brott i förföljelsen.

Ett annat motiv för att döda är att rekrytera deltagare från samhället i stort, så som man gjorde under kulturrevolutionen i Kina. Genom att begå mord och andra brott gjorde sig befolkningen medskyldig till kommunistpartiets brott, och de mest brutala förövarna blev några av partiets mest trofasta anhängare. Än idag finns det många före detta rödgardister som misshandlade och mördade under kulturrevolutionen som inte uttrycker någon ånger inför vad de gjorde i sin ungdom.

Dessutom skrämmer kommunistpartiet allmänheten till lydnad, genom att offren dödas öppet och avsiktligt.

Genom historien har det dödats under tyranniska regeringar eller i krigstid, eftersom det fanns en fiende som skulle besegras. Men kommunistpartier kan inte leva utan en fiende. Om det inte finns någon fiende, måste man uppfinna en, så att man har någon att döda.

Oktoberrevolutionen och det efterföljande leninistiska maktövertagandet var ursprunget till alla våldsamma kommuniströrelser som följde under 1900-talet.

Efter att Marx förklarat att ”ett spöke hemsöker Europa – kommunismens spöke”, etablerade banditer och våldsmän Pariskommunen, där man förstörde den franska huvudstaden, med dess kulturella och konstnärliga verk som saknade motstycke i världen. I Ryssland och Kina tog de respektive kommunistpartierna makten genom konspirationer och blodsutgjutelse.

Marxistisk teori och diverse ideologiska skrifter som kommunistregimer producerat är fulla av löften att stödja och representera proletariatets och böndernas intressen. Men i praktiken har man snabbt förrått arbetarklassen, och utsatt den för de värsta övergreppen.

Sovjetkommunismens väg till makten

Februari 1917, när det ryska imperiet förlorade mark till Österrike- Ungern i första världskriget, drev matbrist och försämrade arbetsvillkor de ryska
industriarbetarna till strejk. När oroligheterna spred sig över landet abdikerade Tsar Nikolaj II, och den ryska provisoriska regeringen etablerades för att styra landet tills dess att demokratiska val kunde genomföras.

Den 7 november 1917 – 25 oktober enligt den traditionella julianska kalendern – genomförde en grupp revolutionärer ledda av Lenin en statskupp, oktoberrevolutionen i den dåvarande ryska huvudstaden Petrograd (numera St. Petersburg). Lenin störtade den provisoriska regeringen och etablerade världens första kommunistregim.

Men i det demokratiska valet till den ryska konstituerande församlingen mindre än tre veckor senare vann Socialistrevolutionära partiet (SR) de flesta rösterna och fick majoritet. Lenins bolsjeviker fick mindre än 25 procent av rösterna.

Efter det här bakslaget svek Lenin sina löften om att respektera valresultatet. När den konstituerande församlingen samlades i Petrograd den 18 januari 1918 förklarade han den lagstiftande församlingen för ”folkets fiende”. Bolsjevikerna hade förberett sig för att införa undantagstillstånd. De mobiliserade trupper och upplöste församlingen med våld, och dödade därmed den demokratiska processen i Ryssland.

Precis som den ryska marxiströrelsen så var Lenins uppgång inte bara ett ryskt fenomen. Trots att tsarväldet störtats, fortsatte Ryssland att strida på Frankrikes och Storbritanniens sida mot de tyskledda centralmakterna i första världskriget. Tysklands kejsare Wilhelm II räknade med att bolsjevikerna skulle kunna skapa kaos i Ryssland och få bort ett stort hot från östfronten, så han såg till att Lenin kunde resa säkert från sin exil tillbaka till Ryssland via Tyskland och Sverige in i Finland, som då tillhörde det ryska imperiet. Wilhelm gav också Lenin pengar, vapen och ammunition. I slutet av kriget hade bolsjevikerna fått minst 50 miljoner mark från tyskarna.

Winston Churchill liknade Lenins återvändande till Ryssland med att tyskarna använde honom som ett vapen, och skickade honom ”i en försluten vagn, som en pestbakterie från Schweiz till Ryssland”.

Oktoberrevolutionen och det efterföljande leninistiska maktövertagandet var ursprunget till alla våldsamma kommuniströrelser som följde under 1900-talet. Det satte igång kommunismens internationella uppgång, och alla de otaliga katastrofer som skulle följa i dess spår.

1918, efter att Lenin illegalt upplöst den konstituerande församlingen, var det arbetarna som var de första att göra motstånd mot kommunistdiktaturen. De protesterade i tiotusental i Petrograd och Moskva mot upplösningen av det demokratiskt valda parlamentet, men bolsjeviksoldaterna svarade med dödligt våld, och gatorna färgades röda av arbetarnas blod.

Kommunistpartier kan inte leva utan en fiende. Om det inte finns någon fiende, måste man uppfinna en, så att man har någon att döda

Allryska järnvägsfackföreningen, som var landets största fackförening, utropade en politisk strejk i protest mot bolsjevikkuppen, och fick omfattande stöd av många andra fackföreningar. Men precis som i fallet med arbetarna i Petrograd och Moskva slog kommunistpartiet ner på strejken med väpnade styrkor, och såväl järnvägsfacket som andra oberoende fackföreningar förbjöds.

I mars 1918 döpte bolsjevikerna om sig till det allryska kommunistpartiet. De återstående fackföreningarna tvingades gradvis in under kommunistpartiets kontroll.

Böndernas revolt slås ner

Sommaren 1918 led Ryssland av en enorm matbrist på grund av det pågående inbördeskriget mellan olika kommunistfraktioner (inklusive bolsjevikerna), regionala frihetsrörelser och de antikommunistiska så kallade ”vita”, ledda av ryska officerare. I juni, när landet stod på gränsen till svält, skickade Lenin iväg Josef Stalin till Tsaritsyn för att beslagta spannmål från Volgas floddal, som är en av Rysslands traditionella kornbodar.

Kommunistpartiets tyranniska agerande fick bönderna att göra motstånd. I augusti 1918 reste sig bönderna i Penza-området i en väpnad revolt som snabbt spred sig till intilliggande områden. Kommunistpartiet skickade trupper för att slå ner upproret, och Lenin skickade ett telegram till bolsjevikerna i Penza:

- Häng (och se till att hängningarna sker i folkets fulla åsyn) inte färre än 100 kända markägare, rika män, blodsugare.

- Publicera deras namn.

- Ta allt deras spannmål.

- Utse gisslan i enlighet med gårdagens telegram.

Gör det på ett sådant sätt att folk som bor hundratals kilometer bort kan se, darra, veta, skrika. [...] Våren 1919 strejkade svältande arbetare flera gånger runt om i Ryssland med krav på att få samma ransoner som soldaterna i Röda armén, att politiska privilegier som kommunisterna fått skulle avskaffas, att grundläggande yttrandefrihet skulle införas och demokratiska val hållas. Alla dessa rörelser hanterades av tjekan, den hemliga polisen, som fängslade eller sköt de strejkande.

Innan oktoberrevolutionen var Tambov en av Rysslands rikaste provinser. Sovjetunionen organiserade en mängd ”spannmålsinhämtningslag” och skickade dem till regionen för att beslagta dess spannmål. Över 50 000 av Tambovs bönder bildade lokala miliser för att kämpa mot kommunistpartiets arbetslag, som också var beväpnade. Det kom att bli känt som Tambovupproret.

I juni 1921 föreslog sovjetregimen för den militäre ledaren för operationen, Michail Tuchatjevskij, att han skulle använda giftgas mot bönderna. Tuchatjevskijs användning av kemiska vapen, i kombination med de bränder som härjade regionen, ledde till att stora delar av Tambov ödelades helt. Uppskattningsvis 100 000 av bönderna i Tambov som endera deltagit i motståndet eller släktingar till de som gjorde det, fängslades eller tvingades i exil. Omkring 15 000 personer dog i upproret. Tuchatjevskij själv kom senare att bli torterad och dödad under Stalins utrensningar av Röda armén på 30-talet.

Sovjetregimens etablerande av en totalitär diktatur, dess totala förräderi mot de ryska arbetarna, och de senare massmorden på miljontals vanliga medborgare, skulle upprepas av Kinesiska kommunistpartiet (KKP) närmast punkt för punkt. Efter att man tagit makten i slutet på 40-talet skulle KKP skapa katastrofer som aldrig tidigare skådats i Kinas historia.

Läs nästa del här

Detta är ett bearbetat utdrag från den kinesiska boken Hur kommunismens spöke styr världen, skriven av ett redaktionellt team på den kinesiska utgåvan av Epoch Times.